Söndagsfrid

I dag råder stillhet och frid och ska så få vara. Men naturligtvis har jag hämtat ut den beställda lampan, och satt upp den för att se hur det kommer att se ut.

Nu är det bara bjälkarna och listerna som ska på plats. Eftersom jag inte klarar att sätta upp bjälkarna själv så måste vi vänta, antingen tills någon erbjuder sig att hjälpa till, (nej, vi kommer inte att be om hjälp) eller tills Livskamraten klurat ut något sätt för oss två att klara det på egen hand.Vi är ju fortfarande lite handikappade av Livskamratens skadade vänsterhand. Man behöver nog vara minst tre i alla fall för att sätta upp en bjälke på dryga 5 metern. Det kommer att bli bra i alla fall tror jag, kul med lite blingbling mitt i allt det rustika.

Nu väntar vi på att få främmande. Främmande och främmande förresten, det är min systers livskamrat som kommer och ska hälsa på. Det som är lite nervöst är att han har med sig en dambekant som han börjat umgås med. Mitt hjärta bultar nervöst vid tanken på att se honom med någon annan än syrran…..tänk om jag börjar gråta, tänk om jag beter mig illa, tänk om jag säger något som kan missförstås….. Jag är så glad att han inte är ensam längre, men att veta, och att se, är två helt olika saker. Jag hoppas så att jag spontant ska känna att ”henne kommer jag att tycka bra om”. Ack ja, man består inte bara av hjärna utan känslorna finns också och styr en del.

För övrigt ska dagen bara få rinna förbi i lugn och ro.

Ha en skön söndag!