Sitter framför brasan, med fötterna på den ommålade fotpallen, med datorn i knä och njuter. Njuter av en ganska lugn och händelselös dag. Livskamraten har förvisats ut i köket och förbereder grillade kotletter med vitlökssmör och smarrig potatis, vem vet om det inte kan bli ett glas vin också.

Både Livskamraten och jag kände oss lite slöa i morse, så dagen har ägnats åt shopping. Shopping av det nödvändiga, men inte så roliga slaget. Väggkontakter, elkablar, målarfog etc, det är inte klokt vad mycket man behöver när man renoverar. Medan Livskamraten for på Biltema gick jag en runda på IKEA i lugn och ro. Det är mysigt att bara få gå och titta utan att tänka på att man ska handla något. Jag tittade speciellt mycket på belysning, något som jag tycker blir mer och mer intressant. Det finns så många fina sätt att ordna fin belysning nu.

När vi kom hem hade regnet avtagit så jag rullade ut sågbordet igen och kapade till några panelbrädor till kökstaket.
Alltid något. Sedan satte jag igång med ett litet snickeriprojekt, vedhyllan.

Här står de två hyllsidorna. De ska vitmålas och sedan blir det brädor som hyllplan. Den kommer att passa perfekt mellan kaminen och trappan. Gissa om jag har måttat, måttat igen, kontrollmåttat, kollat vinklarna, allt för att säkra att hyllstegarna är liksidiga. Sedan ställde vi dem på plats bredvid kaminen och gissa vad, golvet lutar åt alla håll så det blir till att stötta upp eller kapa ned lite hur som helst. Nåja, jag har i alla fall gjort raka stegar. Det kanske ser ut som att regeln för hyllan sitter på olika höjd, men det är bara för att de är vända åt olika håll.

Fortsätter med renoveringsarbetet. Nu ska den lilla kanten runt spiraltrappan kläs med takpanel och det sker med restbitarna som blir över från takarbetet, men nu är det slut med restbitar. Då blir det väl bara att sätta igång med panelen i kökstaket så man skapar mera bitar. Fram med stegen, ut med sågbordet, fram med spikpistolen och tumstocken. Jag känner hur mina steg blir tyngre, jag går mer utåt med fötterna, jag får lust att harkla och spotta lite, a’tvi, hade jag en snusdosa i närheten skulle jag lägga in en snus, kort sagt, hantverkaren i mig vaknar till liv.

Några takpaneler har jag satt upp, kanten runt trappan är färdig (jag fick använda sticksågen till hörnbitarna) och jag har gjort det alldeles själv!

Tvi, dags att låta fötterna återgå i sitt vanliga inåtriktade tillstånd, armmusklerna sjunka tillbaka i sitt vanliga läge under armen (gäddhänget) och lägga av med spottandet. Den gamla tanten är tillbaka.

I dag är det grått ute, vinden blåser och tallbarren flyger i vinden. Som vanligt skulle jag dricka morgonfikat ute, men nu fick jag hålla handen över muggen för att inte diverse luftburet skräp skulle göra en landning i den. Gick in istället och nöjer mig med att titta på sjön från min plats framför datorn.

Besöket i går gick bra. Direkt jag såg syrrans livskamrats nya dambekant så kände jag en våg av lättnad. Henne kan jag tycka om. Hon verkar robust och står med bägge fötterna på jorden. Vi kunde till och med tala om att hon i sommar försökt hjälpa till med att hålla syrrans älskade trädgård i det skick som syrran alltid hade. Jag grät bara en gång medan de var här och det var när vi tittade på några fotografier. Så, lättnad är känslan. Det kommer att vara möjligt att skapa en ny relation med det nya paret. Vi vill så gärna behålla honom i våra liv.

Vad ska denna dag bära med sig tro? Jag skulle vilja prova att sätta samman en vedförvaring, måttanpassad bredvid spisen, nästan under trappan. Månntro att Livskamraten känner sig beredd att stötta mig i det projektet? Det skulle vara roligt att få skapa något nytt, fint och praktiskt. Ja minsann, på med arbetskläderna och fram med sågen och skruvdragaren.

I dag råder stillhet och frid och ska så få vara. Men naturligtvis har jag hämtat ut den beställda lampan, och satt upp den för att se hur det kommer att se ut.

Nu är det bara bjälkarna och listerna som ska på plats. Eftersom jag inte klarar att sätta upp bjälkarna själv så måste vi vänta, antingen tills någon erbjuder sig att hjälpa till, (nej, vi kommer inte att be om hjälp) eller tills Livskamraten klurat ut något sätt för oss två att klara det på egen hand.Vi är ju fortfarande lite handikappade av Livskamratens skadade vänsterhand. Man behöver nog vara minst tre i alla fall för att sätta upp en bjälke på dryga 5 metern. Det kommer att bli bra i alla fall tror jag, kul med lite blingbling mitt i allt det rustika.

Nu väntar vi på att få främmande. Främmande och främmande förresten, det är min systers livskamrat som kommer och ska hälsa på. Det som är lite nervöst är att han har med sig en dambekant som han börjat umgås med. Mitt hjärta bultar nervöst vid tanken på att se honom med någon annan än syrran…..tänk om jag börjar gråta, tänk om jag beter mig illa, tänk om jag säger något som kan missförstås….. Jag är så glad att han inte är ensam längre, men att veta, och att se, är två helt olika saker. Jag hoppas så att jag spontant ska känna att ”henne kommer jag att tycka bra om”. Ack ja, man består inte bara av hjärna utan känslorna finns också och styr en del.

För övrigt ska dagen bara få rinna förbi i lugn och ro.

Ha en skön söndag!

Varje gång jag varit på någon av våra tjejmiddagar så brukar jag tänka på hur lite vi egentligen förändrat oss sedan vi var små. Vi har känt varandra sedan årskurs 1 och de personligheter vi visade då, de visar vi fortfarande. Det får en att undra hur tidigt vi är formas i livet. Det är nog tidigare än vad vi föreställer oss.

Jag behöver bara tänka på femåriga lilla L och de kloka resonemang hon kan föra, hennes ordförråd, hennes lilla envetna personlighet så kan jag föreställa mig henne som vuxen. Visst formas vi av de skeenden vi upplever i våra liv, men grunden sätts nog ganska tidigt.

En annan tanke som jag drabbas av varje gång vi tjejer har vår middag är förstås; milde tid, vi småtjejer har blivit vuxna, nu är vi kanske t o m tanter, men oj, vilka fräscha tanter vi är och så roligt vi har på våra möten!

För mer tantbilder, Inge Löök

I dag är hela dagen fullbokad med aktiviteter och det är fredagen den 13:e! Hur ska det gå? Det gäller att ta det lugnt med allt och se sig för när man är ute i trafiken…..

Jag har faktiskt beställt en taklampa till det nyrenoverade rummet. Inte alls den modell som jag egentligen ville ha (för dyr), men en variant som sitter nära taket och ändå är lite kitschig med kristaller och smålampor som går att rikta åt olika håll.
De små lysdioderna ska riktas mot taket så att ljuset reflekteras från taket och nedåt. Som mysbelysning kommer vi nog att sätta någon ljusslang/slingor längs balkarna som bara ska ge ett behagligt sken. Leveransen har gått otroligt fort. Jag beställde i tisdags och den finns redan att hämta på ICA.

I kväll blir det fest tillsammans med tjejerna. Nu har alla utom en fyllt 60 år. Vi har inte varit med på varandras kalas så det blir mycket att tala om och berätta. Kul! Ska jag gissa att det blir mycket skratt, några små tårar och mycket glädje i kväll.

Önskar er alla en trevlig kväll!

En alldeles vanlig dag, nästan. Började med att förbereda en köttgryta till middagen. En riktig gammeldags gryta med skinkstek som fick stå och puttra i lugn och ro. Sedan for jag och hämtade små barnbarn på dagis så vi skulle få umgås i lugn och ro. Självklart blev det en vända till lekparken. Märkligt nog var det bara pappor där, fem pappor med två barn vardera med sig. En pappa hade mamman med sig, men annars var det bara pappor. Det har jag aldrig varit med om förut trots all tid man tillbringat i olika lekparker. Så roligt att fler pappor verkar vara hemma. Lyckliga ungar som får vara med båda sina föräldrar!

Lilla L uppskattade verkligen köttgrytan, hon tog för sig både två och tre gånger minsann. Vi satt ute på altanen och när hon gick in sade hon; det var en jättegod middag.

Det kommer jag aldrig att glömma, det är första gången hon sagt något positivt om maten. Annars brukar hon bara säga något när det är något hon inte gillar. Alltså är jag jättenöjd med dagen!

Nu är alla häckar stympade. Jag har gått loss med häcksax, både elektrisk och manuell, i två dagar. Under gårdagen jobbade jag så svetten lackade. Nu skulle spireorna och druvflädern tuktas. Jag tog i så det blixtrade för ögonen……… inte av ansträngning men av att jag klippte av sladden…… så förargligt….

Fram med den manuella häcksaxen, klipp, klipp. Denna grenen skulle jag nog behöva motorsåg till, men där drar Livskamraten gränsen. – Nej, du ska inte använda motorsåg, aldrig i livet!

Det blev alltså att försöka klippa grenen med häcksaxen, vilket resulterade i att klippdelen blev alldeles förvriden och det inte gick att klippa några grenar överhuvudtaget. Ridå!

Men i dag har jag varit ute med ny och fräsch skarvsladd och faktum är att den ser lika ny och fräsch ut efter att jag använt den. Skönt, det är aldrig roligt att gå in och berätta om sådana där små fadäser man gör. Ibland känner jag att jag börjar likna min pappa i arbetssättet. Han var inte teknisk, för att uttrycka sig milt, och använde sig oftast av sin råstyrka för att göra saker. Likadant säger nu Livskamraten att jag gör, om han ber mig ta i och lyfta något så tar jag i alldeles förskräckligt och lyfter för mycket eller för häftigt eller på något annat sätt fel.

Något som lyser upp dagen är rosen Feuerwerk, den har vuxit i skymundan bakom mina kanadensiska rosor, men i våras grävde jag upp den och nu strålar den faktiskt som ett litet fyrverkeri. Man måste bara älska rosorna som blommar så vackert i september!

I dag tänder jag ett ljus för min älskade syster.

Ett år av saknad…….

Tänk att solen strålar idag också, så härligt. Dagen har ägnats åt småpyssel, sådant man måste göra, tvätta, klippa gräs, handla, de vardagliga små sakerna.

Men i mina tankar är jag i lampplaneringsstadiet. På Svartvik Antik hittade jag ju en jättesnygg lampa som dock var trasig. Nu har jag letat reda på den på Internet, men tycker att 3.900:- är för mycket att betala. Men idag kom reklam från Jotex och där fanns också en trevlig lampa.

Kommentarerna från tidigare köpare var dock av så varierande sort att det känns lite oroligt att beställa efter den. Nåja, jag behöver inte ha bråttom. Vi klarar oss utan tak lampa i vinter. Det är bara att tända några fler ljus så ordnar det sig.

Njut av det fina vädret. Imorgon ska häcksaxen fram och då blir det storröjning.