Ångest

Det finns många saker som är ångestskapande här i livet, men den allra värsta fasan väcks till liv när man läser om den bortrövade flickan, Madeleine. Lever hon, vad har hon levt för slags liv, vad har hon blivit utsatt för……… Den ångest och fasa som hennes föräldrar upplever när de tänker på henne, hur överlever man det….. Det hat, den ilska som de rimligen måste känna vid tanken på den/de som tog sig friheten att rycka ett barn från dess riktiga liv….

Det blir för mycket, jag vill bara gråta.

Jag tänker på mina nära småttingar, om något skulle hända dem.

Tankarna snurrar, men nu ska jag koncentrera mig på mitt eget liv, packa åt Jocke som ska få borta några veckor medan vi ägnar oss åt saker där han inte kan vara med. Stackars lille Jocke vad han fått vara med om sedan jag ”ärvde” honom. Han som levde ett så lugnt och ombonat liv med mamma och pappa.