Äntligen kväll

Det tar på att ha småbarn! Det spelar ingen roll hur snälla och underbara de än är. Man har nog helt enkelt vant sig av vid att alltid finnas tillhands, att det alltid är någon som vill något, om inte annat så vill de att man ska sitta med när de leker.

Nu sover de bägge små liven, den lille J var väldigt trött i kväll och hade lite kort stubin. Men det glömmer man när han säger:” jag älskar dig” när man ligger och gosar innan han somnar. Finns något underbarare? Hjärtat bara smälter och rinner ner i knävecken.

Vi hade tur idag och fick middagsbesök av ytterligare ett barnbarn, ett av den större självgående sorten. Hon plockade med sig en hel kasse med böcker innan hon gick. Så skönt att bli av med några på ett så bra sätt!

Idag har jag anmält mig till en fortsättningskurs i Arkiv Digital. Jag har också varit på biblioteket och beställt några böcker om Skellefteå socken från 1500-talet till mitten av 1800. Längtar efter att få dem! Jag kan lugnt konstatera att mina släktingar på mammas sida inte var speciellt äventyrliga av sig. Visserligen finns några nybyggare med i sällskapet, men de rörde sig inte långt från Skellefteå-trakten. Hemkära människor tydligen. Så underbart roligt att få veta mer om sina anor. Något som kan rekommenderas, men var bara beredda på att det tar tid..