Hur fungerar det?

Jag hörde igår om en ytlig bekant som gift sig för tredje gången. Denna gång är partnern bara några år äldre än den egna dottern. Mina tankar började snurra, hur fungerar en sådan relation när man helt saknar gemensam bakgrund, när partnern har mer gemensamt med ens egna barn.

När man passerat 60 så har man oftast lite andra krav på aktiviteter och nöjen än en människa som inte fyllt 40. I varje fall som jag minns det. Orkar man, vill man hålla samma takt?

Inte minst, när man närmar sig sjuttio och partnern just fyllt 40? Nej, jag får inte ihop relationen i mina tankar. Det kanske är jag som har något slags åldersfördom. Nåja, det är ju inte mitt problem. Jag hoppas att de får ihop relationen i verkliga livet.

Hoppsan, nu  kom det två småttingar. Det hade man glömt att tala om att de skulle komma. Nu blir det till att göra om dagens planering. Vad ska vi hitta på för trevligt idag? Jocke satte igång att skrika i sin bur, han tycker om när det blir lite liv i luckan.

Ha en bra dag allihop!

2 kommentarer

  1. Inga-Britt Gustavsson

    Ja , skulle jag skaffa mig nån ny partner finge det ju i så fall vara nån som vore många år yngre .
    Detta för att , om jag skulle dras med en gubbe till , får det ju i så fall vara nån som kan vårda mig när jag inte längre klarar mig .
    (Jag tror att du fattar ironin och humorn i det hela .)

    • grandmother (inläggsförfattare)

      Du har förstås rätt. Om man tänker på den hjälp man kan behöva framöver så ska man satsa ungt! Det var en aspekt jag missat 🙂

Lämna ett svar till Inga-Britt Gustavsson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.