Gå måste man

Idag har vi promenerat längs det gamla järnvägsspåret som gjorts om till trädgård. Totalt blev det en mil så just nu är det vilodags. Det var underbart fint även nu fast den största blomsterprakten blommat över. Vid en sträcka var det alldeles tyst, man hörde inget trafikbuller. Det är nog trafiken som är det jobbiga med att vara i stan. Jag har svårt att tänka mig att bo i en storstad igen, jag uppskattar tystnaden alldeles för mycket.

Helt utslagna av värmen sitter vi och slappar med en chokladcroissant och kaffe framför oss. Vad ska vi hitta på i kväll? Det talas om regn, ska vi hålla oss nära lägenheten? Ska vi gå och sätta oss på en restaurang för en riktig långmiddag? Ska vi gå på museum? Valen är många, beslut är svårt att fatta ibland. Vi får fortsätta att slappa så länge.