Så har jag varit hem till mitt riktiga hem. Klippt gräset, kapat lite rosenkvistar som håller på att ta över hela tomten, men främst; varit med två av de små barnbarnen i tre hela dagar. Vi har varit i Ljumviken två dagar och badat. Varmt vatten men lååååååånggrunt. Så långgrunt att jag inte ens brydde mig om att gå ut och doppa mig. Lekpark och bibliotek samt en massa sparkcykling har vi också hunnit med. Älskar dem.

Men i morse bar det iväg tillbaka till SpanskaVillan. Tur att jag kom hit igen, Livskamraten har hunnit med att bli biten i vristen av okänt lurvigt litet djur samt få en sten i huvudet vid arbete i brunnen. Man ska aldrig lämna honom ensam, det är tydligt det.

Otrolig värme idag, så varmt att vi inte kunde sitta ute och äta middag! Men efter middagen blev dags att inta favoritläget.

Klockan är 13.00 och jag har byggt den andra lilla väggen på förrådet! Där satte jag upp innerfönstret till det jag använde igår. Ingen spröjs fanns på det, men jag kapade till listbitar och satte dit så det blev nästan perfekt. Så är det nog med det mesta som jag gör, det är aldrig helt perfekt men det ser bra ut ändå. Tyvärr hittade jag ingen panel som passade att sätta in längst ned på väggen så där får det vara öppet så länge.

Vill ni läsa en riktigt ruggig bok? Läs denna, den är bland det otäckaste jag läst och tro mig, jag har läst många spännande, otäcka böcker. Särskilt om du har pojkar i 8-9-årsåldern, burr!

I morse när vi satt och morgonfikade (det vill säga, jag morgonfikade och Livskamraten som varit uppe sedan 05.00 fikade) så var han jätteglad över att äntligen fått bukt med den stora stenen nere i brunnen. Nu är han nere på 3 meters djup och det börjar bli lerigare och lerigare, alltså fuktigare och fuktigare. Slagrutemännen påstod att vattnet finns 3,5 meter ned så det är kanske inte så mycket kvar att gräva nu. Hipp, hipp, hurra!

Själv började jag fundera över den öppna framsidan på förrådet och när vi pratade om det så tyckte Livskamraten att jag kunde väl börja och bygga en vägg! Jag, bygga en vägg alldeles själv! Javisst, tyckte han, vi har ju ett gammalt fönster som du kan använda om du vill.

Mentalt så kavlade jag upp ärmarna, spottade i backen, hissade upp byxorna och bestämde; yes nu ska här byggas.

Vi tar det väl från början; så här ser det ut, detta är mitt lilla hörn i förrådet där det är meningen att jag ska ha mina blomsterredskap, gjutformar med mera. Hörnet har utvecklats till ett riktigt skräphörn, vem har gjort det?

Grunden är början till allt, lecablock på sand får fungera som grunden till denna lilla vägg.

Sedan gör jag kanske saker i annan ordning än vad en ”riktig” byggare skulle göra, sätter upp regeln mot väggen och skruvar fast fönstret direkt utan att ha reglat färdigt. Här hänger fönstret bara bra.

Därefter reglar jag slutet på väggen och kortlingar samt hittar en bit målad vildmarkspanel som passar utmärkt som fönsterbänk. Se där, allt kommer till användning.

Ja, då var den lilla väggbiten klar med panel på utsidan, målad en gång. I morgon blir det fönstret som ska få lite ny färg.

Till råga på allt har jag städat upp i mitt hörn och satt upp en hylla att förvara mina gjutformar på. Jag har haft lite dåligt samvete över hur jag har handskats med dem, men nu ligger de skyddat och bra. Nu är tanken att jag ska göra likadan liten väggbit på andra sidan där Livskamraten har sitt arbetshörn. Sedan får vi fundera över hur vi ska göra med mittenbiten, dubbeldörr kanske.

Men först ska det bli mera ”främmande”, stora barnbarn som kommer med tåget. Då ska vi bland annat fira en 18-årsdag, hur roligt blir inte det?

Så var det dags för utflykt med Öjen-tanterna igen. Denna gång till en trädgård, Torgnys inspirationsträdgård. Sedan skulle vi till en loppis i Hamsta. Trädgården var grön, och då menar jag, grön. Den var inte uppbyggd för att visa upp olikfärgade vackra blommor utan målsättningen var att ha en vacker trädgård året om. Vi hade sådan tur att Torgny kom ut och guidade oss genom trädgården och det blev både intressant, roligt och lärorikt. Kan det bli bättre?

Så fint, underbart hur han lyckats få de olika grönfärgerna att lysa fram med bakgrund mot den mörka skogen. För att inte tala om alla stenar han grävt upp och byggt både stenmurar och en gammal ”ruin” som ska föra tankarna tillbaka till de gamla sommarladugårdarna som funnits där. Den trädgården tyckte jag om!

Sedan bar det av till loppisen i Hamsta. Tre våningar! Tre våningar fyllda med massor av fina saker! Det kallar jag en loppis det 🙂 Jag hittade en ”spansk” vas som jag gärna velat köpa, en liten vas i en fantastisk design, två elefanter och en tallrik som jag absolut ville köpa. Men man måste ju hålla i plånboken så det blev en tallrik och en elefant.

Det skulle bara vara en liten utflykt, men det tog nästa hela dagen, så trevligt hade vi! Jag är faktiskt sugen på att åka tillbaka till loppisen och köpa den lilla vasen och den ”spanska” vasen………..

Till sist en bild från den magiska sjön, jag älskar den.

Funderar lite; augusti är ju en sommarmånad eller hur? Först nu har vi haft det riktigt varmt flera dagar i sträck så det är väl skönt så här i slutet av sommaren. Men vad är det då som gör att det börjar kännas som höst? Det borde inte behöva vara så. Rosorna här i stugan har haft en viloperiod men nu börjar de knoppas igen, men det väcker ändå inte samma känslor som knopparna gör på våren. Jag känner mig lite nedstämd och har gjort så hela dagen faktiskt.

I morse hade jag absolut ingen lust att stiga upp utan gick raka vägen till soffan och spelade spel på surfplattan. Vad är det för stil egentligen? Resten av dagen har tillbringats ute och efter middagen slumrade både Livskamraten och jag till nere på stranden. Skönt var det, men ändå känner jag mig lite moloken. Är det kanske för att flera nära och kära nu ska vända åter i arbete och skola? Är det för att vi ska åka hem några dagar nästa vecka? Eller är det bara en släng av vanlig hederlig nedstämdhet? Usch ja, hoppas det är något roligt på TVn i kväll så man slipper hitta på något själv. Jag sätter denna dag inom parentes och väntar på morgondagen som säkert blir bättre.

Tystnaden har lagt sig. Våra kära ”främmanden” har åkt hem. Precis när de åker så känns det som att luften går ur oss totalt. Vad ska vi nu göra? Vi tråkiga gamlingar, ska vi sitta här och stirra på varandra? Vad går livet ut på egentligen? Hur, varför?

Men sedan tar vi ett djupt andetag och tog oss in i en gammal bekant miljö, SCAs dag på Galtström. Som alltid med SCAs aktiviteter; välordnat, fint väder, fina presentpåsar, gratis ponnyridning, ångloksåkning, rödingfiske med mera,  med mera. Men eftersom vi nu bara var två ”gamlingar så blev det bara ett stillsamt promenerande och betraktande. Trevligt även det. Vilken fröjd att få gå in i det gamla brukskontoret och se hur vackert det var. Vilka enorma kakelugnar! Idag ser man dem bara som vackra objekt men jag kan tänka mig att de behövdes när kylan satte in.

Lite av det vi upplevde när vi hade besök.
Bondgården med tjursläpp
Vi brukar alltid gå till bondgården när småttingarna kommer och hälsar på. Där går vi och tittar på alla olika hönor som springer omkring med tuppen stolt promenerande bredvid oss. Ankan som trivs jättebra med hönorna och som har sin egen lilla plaskdamm att bada i. Påfågeln som struttar omkring. Den är ensam nu, den yngre hanen och honan har försvunnit. Har någon tagit dem? Har de bara stuckit iväg på semester? Det är tråkigt för den som är ensam kvar i alla fall. Hunden och alla kattor följer oss i hälarna och håller koll på vad vi gör. Nytt för i år är den lille sonen i huset, sex månader gammal. Vi hade sådan tur att vi kom precis när man skulle ta ut tjuren Basse och köra ut honom till ängen för att, förhoppningsvis, får ännu mer kalvar nästa år. Spänningen var stor när de skulle ta honom från ladugården in i vagnen, men han gick snällt och lugnt in. (Han kanske förstått vad som skulle ske?)
Men väl inne i vagnen insåg han att det var inget mysigt ställe så då blev det till att leva rövare. Hela vagnen skakade och det bara dånade när han slog i väggarna. Kul tyckte vi.
När vi kom ner till ängen syntes inte en enda ko, kviga eller kalv till så bonden Mats fick gå och ropa till sig dem. Till slut kom de över ängen och när Basse hörde dem blev det oväsen inne i vagnen igen. För att inte tala om liv ute på ängen. I full galopp kom alla springande. -Tjejer, häng med, Basse är här, jippiii!!!!!
Sedan blev det till att bekanta sig med varandra, Basse hade fullt upp att hinna snusa den ene efter andre där bak och att fräscha upp minnet efter förra sommarens rullande runt i höet. De flesta har han ju träffat tidigare och alla de små kalvarna var hans egna. Basse tyckte att det var jätteskönt att få komma ut i det gröna gräset och gjorde en mängd glada krumsprång, hela tiden följd av hela högen med kor, mysigt.

Sedan besökte vi förstås häxan AskaEtter. Tur för oss att hon ätit ett snäll-piller på morgonen så hon var ganska snäll. Men ibland kunde man märka elakheten hos henne. Hon blandade till en kärleksdryck som hon själv provsmakade och gissa vad? Hon blev förälskad i vätten…….. Kul tyckte barnen.

Sedan stötte vi draken som hade glömt att borsta sina tänder. Tur att L och J kunde hjälpa till och borsta dem!

Vi har också hunnit med att bada lite. Nog var det kallt i vattnet, men barn kan ju alltid bada. Att de sedan ser alldeles blåfrusna ut och skakar i hela kroppen, ja det får man väl tåla om man är norrlänning.

Vi hittade resterna av en blomma på bryggan. Kan det vara efter en näckros?

Sommaren tillhör barnen. Alla smultron, hallon och blåbär vi åt. De mognar bara för att småttingarna ska ha något gott att äta!

Elände 1

Läser om bloggaren Marjas elände med ficktjuvar och dåligt bemötande hos banken. För ett par veckor sedan när jag och mina Öjen-tanter skulle på utflykt så hämtade jag ut pengar vid Njurundabommen. Eller hämtade och hämtade, automaten talade om att jag kunde ta ut mina pengar men att jag inte skulle få ett kvitto. Inte sjutton kom det ut några pengar inte. Där stod jag och väntade, öppnade luckan, kände efter, väntade men ingenting. Gjorde om försöket och fick då beskedet att jag inte hade några pengar att ta ut på det kontot. Vad? Jag ville inte göra något mer försök utan åkte till en annan automat och tog ut pengar på ett annat kort. Det gick bra.

Väl hemma kollade jag kontot och visst, ett uttag på 1000,- fanns registrerat på Njurundabommen. Jag ringde bankjouren och de bad mig kontakta mitt lokala bankkontor på måndag. Det gjorde jag och blev bemött väldigt vänligt och fick en blankett att skriva ut och skicka in till kontoret. Jag har ingen skrivare i stugan så jag fick gå till lokala banken i Kvissleby som ordnade allt. Även det mycket vänligt bemötande, så ska det vara.

Framför mig på banken stod en liten gumma. Hon nådde nästan inte upp till kanten på skrivmöbeln och när hon skulle skriva under ett dokument så sade hon: har ni haft så här hög skrivmöbel tidigare, jag ser inte att skriva under papperet. -Oj då, sade expediten. Nej, det är jag som är lång, och så tryckte hon på knappen och sänkte ned skivan. Rätt kul faktiskt.

Elände 2

Så läser jag om betongpelaren på Sundsvallsbron som rasat. Där har vi eländes elände. Den är en av de broar jag kan åka över utan att tycka att det är obehagligt, men nu…….. Ska jag åka genom stan nästa gång kanske. Mögel i betongen och pelare som rasar, känns inte bra detta.

Elände 3

En annan sak som inte känns bra är dessa ormar som tydligen släpps ut i det fria, alternativt rymmer från sina ägare. Pyton är vad det är! Det räcker så bra med våra lokala snokar, huggormar och kopparödlor.

Slut på elände

Nu väntar vi på sotaren, sedan blir det till att åka och fylla på kylskåpet. Gästerna som är på väg förväntar sig mellis i eftermiddag och det har vi inte hemma. Ska passa på att åka in till biblioteket också och låna några barnböcker. Det brukar bli farmor som ska lägga sig en stund med de små när de är här och då är det lika bra att ha en bok som jag också tycker är rolig att läsa. Så självisk är jag!

Så här blev det! Livskamraten hittade en liten eklist i sina gömmor som han satte fast med najtråd där gångjärnen är. Jag har fyllt på jord och planterat både rosen och clematisen. Är jättenöjd med resultatet. Få se om växterna överlever vintern, man får kanske täcka över gnistgallret med säckväv. Socklarna älskar jag! Få se vad jag kan hitta på att sätta där. I år så får i alla fall den svarta krukan, fågelbordet och silveraxet stå där.

Håller jag på alltjämt och jobbar frågar en del. Nej, dagen är lång och man hinner både jobba några timmar, lata sig ibland och roa sig ibland. Men det skriver jag inte om, det är roligare att dela med sig av de förändringar/förbättringar jag gör som är av rent praktisk natur. Livskamratens projekt i sommar är ju att gräva brunnen och jag vill att han ska ägna sig åt det i lugn och ro. De första 2,5 metrarna gick jättebra, men sedan kom en stor stenbumling som han har kämpat med i snart 2 veckor. Borrat, snigeldynamit, borrat, hackat…… han gör det jättebra. Han får inte hålla på så många timmar i ett sträck för då får han ont (mera ont).

Men idag skiner solen och vi har ingen vidare arbetslust så det blir mest att njuta av solen när den nu visar sig. Imorgon kommer ”storfrämmande”. Då blir det roligt;  Trolska Skogen, cirkus med mera, med mera.

Rubriken får dig kanske att tro att detta ska handla om att komponera en vacker, blomrik, färgstämd rabatt? Men icke, nej den handlar om hur man får något att förvara jorden i så att det kan växa några växter. Tidigare har jag använt lecablock för att mura upp två rabatter men detta är ju vid en passage som inte får bli för trång, så här måste det bli en smalare rabatt. Jag har redan murat de två socklarna på muren och nu gäller det att försöka få dit en liten rabatt.
Klippa till en bit kanalplast som ska sättas mot muren för att skydda den mot den fuktiga muren. När man läser om hur djupt man ska plantera clematis och Flammentanz så anger alla böcker ett djup på 40 cm……. Alltså klipper jag till plasten 45 cm hög.

Sedan sätter jag ihop själva ramen av impregnerat virke med hjälp av montageskruv och, jag antar att det heter, montageband. Jag har faktiskt ingen aning om vad det heter men det går lika bra att använda det ändå.

Tänkte att det kanske behövdes något slags armeringsjärn för att hålla ramen på plats så jag klippte till fyra sådana bitar. Jag har inte använt dem ännu men man vet aldrig……

Ramen ligger plats, någorlunda i lod. Plasten är fastskruvad i de två sidobrädorna. Det är tydligt för mig att det blir en liten rabatt för växterna att växa i.

Luckrar upp den lilla jord som finns, häller dit singel för att få en dränerande yta. Provar och ställer dit gnistgallren som ska fungera som framsida på rabatten. Hämtar fram säcken med rosjord och börjar fundera hur jag ska hindra jorden från att rinna ut genom hörnen där man viker sidorna på gallren.

Hmmmmmm, mina tidigare tankar om att sätta säckväv innanför gnistgallren känns inte riktigt bra…… kan man täta kanterna med något…… plåtvinklar kanske…….. kommer jorden att rinna ut genom de små, små hålen i gnistgallren………

Sätter dit gnistgallren, ställer ner krukorna med plantorna, det ser bra ut. Får fundera på hur detta ska lösas. Vet ni vad jag gör hemma när jag vill gräva en ny rabatt? Lägger ut tidningar på markerat utrymme på gräsmattan, fyller på med jord och planterar. Det växer som sjutton tack vare att tomten är en gammal sjöbotten. Vad gör jag då här egentligen……

Nej, bort med alla tankar, dags att byta om, åka och handla samt förbereda inför kvällens middag. Grannarna kommer över på en ”vardagsmiddag” men vi tänkte faktiskt bjuda på en liten snaps så då måste man handla. Önskar er en trevlig start på veckan.Till er som börjat jobba igen, ja jag vet faktiskt inte vad jag ska säga, men jag är glad att jag inte är en av er. Jag trivs som hemarbetande.

Äntligen, vaknar och det är sol och vindstilla! Väderprognosen säger att det ska bli regn i eftermiddag men nu gäller det att ta vara på dagen. Jag har planen för vad jag ska göra rent praktiskt klart för mig. Igår göt jag en sockel på ena sidan om den nya rabatten framför muren och idag ska jag fortsätta med att förbereda för själva rabatten. Det är inte lätt när man inte kan gräva en rabatt utan måste skapa det mesta av den ovan jord. Sedan funderar jag på att be Livskamraten åka med till Sussis Butik i Njurunda, jag vill så gärna att han ska se den fina trädgården.

Eftermiddag

Inget besök till Sussis Butik för den är stängd idag. Ingen rabatt heller, men väl gjutning av den andra sockeln framför muren.
Idag kände jag verkligen att jag inte är någon murare men kanske, en murarhantlangare. Jag började helt enkelt med att göra formen till den raka delen av formen. Lätt som en plätt, jag spegelvände helt enkelt formen som Livskamraten gjorde till den första sockeln. Men sedan, vinklar, vinklar, vinklar………. Som framtrollad ur tomma intet dök Livskamraten upp från brunnen och tog itu med att sätta ihop alla vinklar och göra den nya formen. Sedan fanns han där medan jag blandade cement, sand och vatten; han lade i armering, han stöttade upp formen där det behövdes, helt enkelt så gjorde han själva det ”riktiga” murararbetet medan jag bara hantlangade.

Hade ”Arga Snickaren” varit här så var detta tillfället då han skulle tagit Livskamraten åt sidan och pratat med honom om att låta mig vara delaktig och att inte ta över mitt arbete. För min del så kändes det helt riktigt, jag klarar inte allt på egen hand. Har man suttit vid ett skrivbord de senaste 30 åren av ens arbetsliv så är det bara så. Man kan inte allt här i världen.

Nöjd är jag i alla fall, det ser rent och fint ut och kommer att bli snyggt med den höga sockeln. Kanske ska jag ställa dit några terrakottakrukor? ett fågelbad? Möjligheterna är många. Något som inte blev bra är att jag stänkte massor med murbruk på min fina hibiscus. Men denna sommar kan man väl räkna med att regnet kommer och spolar bort allt.

Nu har jag diskat bort efter gårdagens kaffefrämmande och gjort ren Jockes bur så nu kan söndagsfriden sänka sig…….. Ha en skön söndag!