Fram för fler julkort!

När jag läste Marjas blogg i morse så började jag fundera över detta med julkort. Min älskade storasyster som  ju var 7 år äldre började med traditionen att sätta julkorten runtom hallspegeln, ett tips som jag tog efter när jag fick ett eget boende. Jag älskade att se spegeln helt inramad av fina julkort, ju fler desto bättre. Men i takt med all digitalisering så drog jag ned på kortskrivandet och började skicka digitala julkort istället. Adresslistan har också uppdaterats så nu är det många som fallit bort från den.

Men, allt eftersom så har jag börjat längtat efter detta med att få, och att skicka, julkort. Så i år har det blivit många fler än det varit de senaste åren. Det är ju faktiskt jätteroligt att få en liten hälsning, någon har tagit sig tid att gå ut och köpa julkort och frimärken, sätta sig vid bordet och skriva en hälsning, och sedan tagit sig till brevlådan för att skicka iväg det. Visst är det mysigt? Tänk er sedan den taktila känslan när ni plockar upp kortet ur brevlådan, går in, sprättar kuvertet och ser vem det är från… Ibland är det kanske från någon som jag inte har skickat kort till själv, då blir det till att skynda sig köpa några julkort till och se till att det skickas iväg snarast.

Häromdagen var jag och en väninna ute på en två-timmars promenad. Vi passade på och gick in på Vändpunkten och där hittade jag en batteridriven tomte som jag inte kunde motstå.

Visst är den fin? När jag fick mina första barnbarn så köpte jag en tomte med batterier och tänkte att det skulle bli början på en samling. Men efter den första julen tillsammans med småttingarna så var tomten sig inte riktigt sig själv längre så tanken att samla, den tonade ut. Men nu har jag alltså köpt en igen. Kan man kalla två stycken för en samling?

Trevlig helg alla!