Jocke på semester

Snön faller utanför fönstret och vår vackra sjö försvinner i allt det vita. Även här inne är det vitt, jag målar nämligen toarumsdörren i blankaste vitt. Radion spelar gamla rockklassiker i bakgrunden. Det är inte ofta jag har radion på men eftersom Jocke har semester denna vecka så får radion spela på. Jocke är i Öre kan man tänka sig. När först mamma, och sedan pappa, gått bort så hade syrran och jag ”delad vårdnad”. När sedan min syster lämnade oss så blev jag ensam vårdnadshavare. Men nu är Jocke och hälsar på hos min systers livskamrat. Jag tror säkert att de har trevligt.

Jag saknar honom faktiskt, det trodde jag inte att jag skulle göra. Med djur är det väl så att man har dem i tankarna och gör saker åt/med dem utan att tänka på det så nu går jag här och visslar till ibland. Men något svar får jag ju inte.

Vi har haft ett par ledsamma dagar. Livskamratens tumme låste sig i söndags och trots upprepad massage och tumdragning så vill den inte lossna. Ont gör det så han har gått på smärtstillande och sovit, vaknat, suckat, somnat om igen. Det jag gör då är att hålla mig undan, serva med mat och kaffe och massage när så efterfrågas. Han har så ont att man inte får prata med honom.

Idag är det lite bättre för nu är han nere i källaren och ska koppla in hydrofonpumpen så vi kan ha vattnet påkopplat hela tiden. Jag som sett hur allt som han tagit i bara ramlat i golvet pga att han saknar tumgrepp är lite orolig för hur det ska gå. Erfarenheten har dock lärt mig att jag inte ska gå ner och fråga hur det går. Nej, det är bäst att vänta så han själv får be om hjälp.

Många brukar uttrycka att; det viktigaste är att man får vara frisk. Det är friska människor som säger det. Den som är sjuk, eller drabbad av
ledvärk, säger det inte. Men faktum är; vi som är friska ska vara så tacksamma för det.