Våren på gång men trött i själen

Trötthet råder. Livskamraten kämpar och försöker vara uppe ibland. Men orken räcker inte till utan det blir plågsamt ont. Tack och lov för att man numera strävar efter att hålla människan smärtfri. Jag minns på 70-talet när man var restriktiv med de riktiga smärtdödarna för att inte göra patienten beroende. Det är ju inga mängder som skrivs ut men så tacksam man är över att tabletterna finns.

Livskamraten skimrar i regnbågens alla färger, nästan så man blir bländad. Jag har mål åt några fjärilar på en vägg idag, ska lägga ut en bild vid tillfälle. Orkar inte just nu, vill bara gå och sova.