Nu har det gått ett par dagar utan skrivande. Faktum är att jag inte haft tid. Både träffat barnbarn, varit på IKEA och rensat lite mer i trädgården. Plus dessa trevliga promenader förstås. Tack och lov för goda vänner.

Sedan har jag ju städat huset förstås. Livskamratens storasyster med make kommer i natt och ska vara här hela veckan. De vill hjälpa till och rensa i trädgården och finnas till överhuvudtaget för lillebror. Det behövdes städas kan jag tala om. Jag har inte varit framme med dammvippan speciellt mycket. Hela arbetsbänken i köket är fortfarande belamrat med kompresser, alla papper som rör olycksfallet och förstås, medicinlådan. Nu är det nytt läkarbesök imorgon och det är spänd förväntan. Ska nackkragen få plockas av tro? Hoppas, hoppas, hoppas!

Jomen, nu är jag på G. Idag har jag både målat runt ett fönster och rensat mellan plattorna, inte illa. Dessutom har vi tagit bort den formgjutna plasten på Livskamratens ryggbälte så nu kan han känna sig lite friare, ännu ett steg mot bättring.

Nu letar jag efter en träbänk eller ett caf’eset med två stolar och ett bord, gärna begagnat och lite nött.

Livet börjar återvända känns det som. Idag har jag varit till Umeå och handlat lite grejor till trädgården faktiskt. Jag köpte också en liten fin trädgårdsbänk som får ersätta vår gamla, murkna sådan nere i vår lilla ”rondell”. Bilder kommer senare. Sedan har det druckits kaffe hos en god vän på hennes nya, fina altan och därefter blev det kaffe med Livskamraten i ”rondellen”. Som avslutning har jag såpaskurat en del av altanen.

Är det livet som börjar komma åter? Livskamraten har inte behövt sova en enda gång idag och ser mycket piggare ut. Det var nog den envisa infektionen som har varit så jobbig för honom. Nu kan jag börja se framåt igen.

Älska livet och ta vara på varandra!

Idag var det dags för röntgen och läkarbesök igen. Vi såg fram emot att få veta resultatet av gårdagens datortomografi. Vi hade förberett oss med frågor till läkaren noggrant  uppskrivna i ett block. Kallelsen kom i morse på mobilen och det var med spänd förväntan vi åkte iväg.

Men ack, när vi kom till röntgen så var vi inte inbokade. Iväg till ortopedmottagningen och gissa vad, den läkare Lk var inbokad till fanns inte på plats. Man hade bokat om oss till nästa vecka, men glömt att informera oss. Puuuiiii, där gick luften ur oss……

Men egentligen gör det ju ingenting. Nästa vecka är inbokad med den ”vanlige” läkaren och det känns jättebra. Han har ju sett Livskamraten ändå från operationstillfället och genom alla kriser. Det blir nog bra!

Det fanns många planer för trädgårdsarbete idag, men ingenting har jag hunnit med. Vi började med en jätte skön promenad runt fyra kvarter, härligt. Sedan ringde en vän och undrade om vi skulle gå en promenad och det tackar jag inte nej till. Så det blev en riktigt härlig lång promenad till.

Då var det minsann lunchdags och vi fick lunchfrämmande. En riktigt kär vän kom förbi så det blev både lunch och kaffe med mycket snack.

Vips så var det dags för sjukhusbesök, datortomografi följt av ett mottagningsbesök med positivt utfall.

Och där tog orken slut……..

Nu är det viloläge med hockey. Imorgon ska jag göra ett nytt försök att rensa ytterligare en rabatt, sedan blir det massage (för mina spända muskler, mitt sköldpaddsskal) följt av sjukhusbesök med röntgen av ryggen (inte min) och läkarbesök där vi väl borde få veta resultatet av datortomografin. Puuuh, att man kan bli så slut av att göra så lite………

Idag har det varit full fart. Promenad med Livskamraten runt två kvarter, två par vänner hit på fika och middag hos sonen därefter. Underbart!

Som en extra krydda tänker Lk se hela  hockeymatchen och han var nyss förbi och hämtade en kanelbulle. Allt går åt rätt håll. Kram till hela världen

Dagen började intensivt med tidigt uppvaknande, raskt ut i trädgården för att samla ihop resten av riset som nu är bortkört, därefter en lång, ensam promenad, lite mer rensning i rabatten mot söderväggen och därefter – intet.

Nada, zero, absolut 0 har jag gjort. Bläddrat i de tidningar jag tydligen köpte på löpande band när Livskamraten mådde som värst, tidningar som jag uppenbarligen bara lagt i en hög och som nu är trevliga att titta genom.

Egentligen hade jag tänkt skura rent altanen, men det känns lite för kallt i luften, det får vara så länge. Jag har börjat skissa på anmälningarna till Patientförsäkringen, men det är svårt att skriva ihop något. -Skriv bara det rent konkreta, säger Livskamraten och det är kanske så man ska göra. Men det känns som att jag vill att all smärta, all ångest pga försummelserna ska lysa fram på dokumentet. Men hur gör man det, skriver i blod kanske?

Jag längtar efter att vi båda ska må bra. Önskar er en trevlig helg!

Min fina nya mobil har visst fått fnatt. Den saknar kontakt med servern vilket gör att den piper högt lagom ofta för att man ska få spader, dessutom drar det en massa batteri att den hela tiden håller på och söker något. Nu har det kommit till ett musikprogram också som jag inte blir av med. Där finns valen ”provmånad” och ”OK”? Vad ska man trycka på om man vill ha bort eländet? Nej, just nu känns mobilen som en elak liten fiende som jag inte begriper mig på.

Hade tänkt fråga sonen när han var förbi, men det var så roligt bara att sitta och prata med honom och småttingarna att alla tankar på mobilen försvann. Och just då höll den förstås tyst också.

Vi har haft en bra dag idag. En av de bästa grannar man kan ha, har varit och plockat undan ris från baksidan. Imorgon ska jag gå ut och plocka mer ris och lägga på hans släpvagn. Snälla människor finns överallt runtom oss, det är en sak som är säker.

Livskamraten mår riktigt bra och vi har varit ute en promenad. Dessutom försöker vi (jag) trappa ned lite försiktigt på hans smärtstillande tabletter, farliga saker de där som snabbt skapar ett beroende. Men det är en balansgång, Lk ska hållas smärtfri, men samtidigt så vill man inte att tabletterna ska tas ”i onödan”.

Ett besök i lekparken har jag också hunnit med och det är aldrig fel.Det finns ingen bättre medicin mot nedstämdhet än att träffa dessa kloka, vackra små människor.

Ett sådant väder vi haft idag, rena sommaren. Rabatterna ut mot vägen har nu fått en grovrensning och det känns skönt. Nu är det bara resten kvar………

En del rabatter kommer sannolikt att läggas igen, eller åtminstone få minska i storlek. Jag brukar titta på programmet ”Love your garden” och njuta av blomsterprakten, men i år finns inte geisten att sätta spaden i jorden.

Livskamratens läkare ville träffa honom idag så det blev två timmar på akuten. Söndag, måndag och torsdag har vi alltså varit uppe på sjukhuset. Nästa vecka blir det två olika undersökningar både på måndag och tisdag. Jag hoppas så att nästa veckas undersökningar kommer att visa positiva resultat.

Dagen har i alla fall avslutats med årets första grillning! Visserligen ”bara” grillkorv och uppvärmd potatisgratäng, men ändå. Lk var så trött efter sjukhusbesöket att han åt en halv korv och sedan har han sovit. Jag har ansträngt mig för att vara tyst och legat och läst med telefonen avstängd. Nu har jag serverat oss ost, kex och vindruvor men det kommer nog att bli en tidig kväll i kväll. Tidigare än vanligt alltså, Lk brukar somna vid 20-tiden. Fika och restaurang med barnbarnen har vi fått skjuta framåt i tiden.

Livet går fortfarande på halvfart, men det är LIV i alla fall!

Idag känns det som att det börjat gå åt rätt håll för Livskamraten. Han har minskat de smärtstillande tabletterna med 2 stycken, operationssåret vätskar inte längre och, inte minst, han har rakat sig för första gången sedan olyckan! Nu känner jag igen honom igen. Jag göder honom med noga genomtänkt lättsmält mat varvat med lite godsaker (för humörets skull, men även för att försöka få tillbaka lite underhudsfett på honom). I eftermiddag kom en av grannarna med sik så imorgon blir det kanske sik med Smögensås…….

Själv har jag jobbat vidare i trädgården, hälsat på gammal anhörig samt varit på massage. Min ”sympatismärta” i ländryggen visade sig vara ack så verklig, jag känner mig som en sköldpadda, så hårt knutna är mina muskler. Bra hjälp fick jag och har redan bokat en uppföljande tid nästa vecka för att fortsätta mjuka upp ryggen. Det kanske inte är så konstigt att musklerna är spända, jag har inte kunnat slappna av många minuter sedan den hemska påskdagen.

Det blir tidig kväll i kväll, jag kommer att fortsätta läsa om kvinnan som lade sig i sängen ett år. Har läst halva ungefär och tycker att den är småtrevlig, mycket ”vansinniga” människor, borde kunna bli en rolig komedi.