Känner mig nöjd med dagen! Så skönt att det inte blev någon öppning av operationssåret, lättnaden ligger som en lätt dimma över oss idag. Jag har faktiskt varit ute på promenad med en kompis, varit och lämnat skräp, tvättat bilen, hälsat på en släkting och rensat ett hörn av tomtgränsen, puuuuh. Så mycket har jag inte gjort sedan olyckan. Dessutom en tur runt kvarteret med Livskamraten, två gånger faktiskt, både morgon och eftermiddag.

Imorgon blir det till att fortsätta med rensandet på tomten, en bit i taget så blir det nog bra till slut. Men mentalt är jag slut faktiskt, undrar hur lång tid det tar att hämta sig efter en sådan pärs. Min egen bilolycka tänker jag inte på, skjuter den framför mig, får ta det som det kommer.

Vi planerar i alla fall framåt och jag ser fram emot fika med ett av de större barnbarnen samt ett restaurangbesök med ett annat. Det är nog så, varje ålder har sin charm och nu när de står på tröskeln till vuxenlivet så är jag så tacksam att jag (vi, i vanliga fall) finns med i deras tankar.

Det blev en lite misslyckad middag idag. Sonhustrun handlade åt oss när jag inte kunde lämna Lk ensam och hade då köpt ett pizzakit. Jag var kanske inte riktigt fokuserad för jag lade in förpackningen i skafferiet och där hade degen börjat jäsa. Så idag blev det en liten minipizza på det som var kvar i förpackningen. Kryddstarkt blev det i alla fall för salamin som jag köpt var riktigt pepprig. Liten, men svettframkallande middag!

Ser fram emot att läsa mer om kvinnan som stannade i sängen ett år, tanken är fortfarande lite halvt om halvt lockande………..

Tidigt i morse gick jag en lång promenad och funderade. Tänkte på det som hänt och hur de senaste fem veckorna varit. Det kändes för hemskt att tänka sig att de skulle behöva öppna operationssåret igen och göra rent. Det är ju liktydigt med en ny, om enklare operation, och läkningen ska börja om från början. Gick hem och hämtade mina biblioteksböcker och gick till biblioteket. Och (jag vet att man inte ska börja meningar med ”och”) där hittade jag den, BOKEN. Boken som i en enda mening uttryckte vad jag kände:

Hur skönt vore inte det, bara strunta i allt. Det kändes faktiskt lite lättare inombords så det var med lättare steg jag gick tillbaka hem och packade necessären åt Livskamraten.

Så bar det iväg, till sjukhuset där vi först skulle få träffa ”sårexperten” och sedan skulle det bli inläggning på avdelningen. Den gemytlige experten tittade på Lk:s rygg, tittade och tittade igen. -Ja, det är ju ett litet öppet sår här, men varför ska man öppna hela operationssåret pga det? -Va, jag gick dit och tittade och vad i hela friden, var hade den röda, svullnaden tagit vägen?

-Jag har inte ont där längre, säger Livskamraten, -det känns inte när ni trycker där. ????????  Ryggläkaren fick komma och titta och blev lika förvånad han. -Bara att fortsätta med penicillinet och kolla läget på torsdag, menade han.

Så vi fick åka hem tillsammans! Så skönt! Inget nytt ingrepp utan allt får fortsätta läka i lugn och ro. Det ska i alla fall bli roligt att läsa boken!

Så har Valborg försvunnit. Fint väder och jag hoppas så att inte alltför många har tråkiga minnen av gårdagskvällen. Själva tillbringade vi kvällen på akuten. Inte det mest inspirerande stället, men bra att det finns. Vi hade en fantastisk tur då läkaren som opererade Livskamraten arbetade så han blev inkallad och ordnade det som behövde ordnas. Jag gillar honom, han är tydlig, noggrann, lyssnar på patienten, och inte bara det, han agerar på det också. När han lämnar rummet så vet man precis vad nästa steg blir. Så nu vet vi att det blir sjukhusinläggning för Lk på måndag, suck……..

Ibland undrar jag om det finns något som ”sympatismärta”. Vid flera tillfällen under våra år tillsammans så har det hänt att om Lk haft extra besvärligt med smärta på ett speciellt ställe så kan jag också känna viss smärta i samma område. Nu har han ju väldigt ont längst ner i ländryggen och igår, när jag skulle räfsa på uteplatsen, så fick jag så ont i min ländrygg att det bara var att ställa bort räfsan.

Senare under kvällen på akuten så knöt sig mina muskler i ländryggen så jag kunde knappt resa mig från stolen. I natt har jag sovit med ett speciellt ”Heat-plåster” och det hjälpte lite, men ont har jag. Är det sympatismärta? Är det någon som känner igen fenomenet? Är jag bara supertöntig?

Idag ska vi i alla fall ha lite trevligt. Jag har handlat hem både tårta och bakelser och vi ska fika tillsammans med familjen, det blir bra.