Glad midsommar

Dimman ligger tät över sjön, träden har svept om sig med tunna flor av fukt liknande spetsar av silke. Men tittar jag närmare efter så skymtar jag svanarna som har tagit sovmorgon idag, palmen vars blad spretar mot himlen, de längtar nog efter solen som gömmer sig bakom dimslöjorna.

Lika låga som molnen är våra känslor. Både Livskamraten och jag har råkat ut för en ordentlig sänkning av humöret. För Lk:s del är det väl tanken på vad som kunde ha hänt som har väckts till liv, det är först nu som det verkligen gått upp för honom vad han råkat ut för och allvaret i det. För min del är det oron för honom som ligger bakom humörsänkningen. Men vi försöker hålla oss igång, vi har varit på ett härligt barnkalas och vi har haft sällskap av en underbar 18-åring som förgyllt våra dagar. Vi gör vad vi kan för att hålla näsan ovan vattenytan.

Nu har vi haft två underbara, i det närmaste tropiska dagar och jag hoppas så att vi får en tredje dag idag. Allt känns lättare när man kan slappa ute på den egna ”playan”, slappa i skuggan, njuta av en kall GT på eftermiddagen, vara ute ända till dess att man känner att ”nu räcker det, nu vill jag gå in”. När dimman lättat ska jag beväpna mig med häcksax och sekatör för att börja rensa bort lite rönnar som börjat sticka upp överallt.
Vår alldeles egna playa