Vilken underbar dag, solig och varm! Eftersom vi är utan vatten fortfarande så hämtar jag tvättvatten etc från sjön. Känslan att stå där i vatten upp till skaften på gummistövlarna, se solen glittra över vattnet och höra fåglarna kvittra och gräla med varandra medan de förbereder för flytten söderut. Ljuvligt!

Utsikten genom fönstret vid middagen, ser mörkt ut men det är väl för att det är taget ut genom fönsterrutan och utan blixt. Härligt vackert i alla fall. Middagen var dock ingen höjdare ska jag be att få tala om. Snabbmiddag med 3 uppstekta potatisar, bacon och 2 grillkorvar. Vi blev så upptagna med att försöka trycka ned ännu mer rör i brunnen att vi glömde bort tiden, därav blev det snabbmat. Livskamraten har tagit upp 6 säckar sand idag, måtte han nu inte få så ont i kväll…… Själv har jag fortsatt med kaklingen, denna gång under mycket gnäll. Jag har nämligen kaklat själva fönstersmygen och när ingenting är vinkelrakt så är det inte så lätt skulle jag vilja säga.

Jag känner mig helt slut, det blir jobbigare och jobbigare att hissa upp sandsäckarna ur brunnen, den blir ju djupare och djupare också. Nu ska jag titta på Grand Designs på kanal 9 och, har jag tur, så är det några stackare som gett sig den på att de ska förvandla en ruin till drömhuset. Då kan jag sucka och säga att ja, så där hemskt har vi i alla fall inte.

Jajamen, idag har vi arbetat med brunnen. Vi har satt dit det sista röret, jippiii! Nu blir det förstås en del sand som måste skottas upp och det känns ju jobbigt förstås. Ja, inte jobbigt för mig egentligen, men för Livskamraten, det är ju han som ska gräva. Men vi har satt en gräns på max 4 säckar om dagen, 2 i varje omgång och med vila mellan varje omgång. Jag hoppas så att det blir bra.

Själv har jag kaklat lite mer. Det ska bli spännande att se hur det blir när allt blir fogat. Jag tvivlar på att fogarna blir spikraka. Men å andra sidan, inget annat är ju helt rakt här i huset så varför skulle kaklet vara det? Tyvärr köpte vi grå fog och nu har vi ändrat oss och vill ha vit, men när vi ville byta så var det slut på den vita. Uppenbarligen är det inte bara jag som kaklar. Nu får vi vänta en hel vecka innan det blir helt färdigt. Suck….

Jag har letat efter en tallrikshylla på loppisar/återvinningar, men den enda jag hittade, på Fyndlagret, var inte till salu. På Ingvars stora varuhus finns en hylla som skulle passa i stilen, men som är för bred. Det blev alltså till att göra ett ”omtänk” och det blev en lite annorlunda hylla, tavelhyllor.
Jag blev nöjd med hyllan i alla fall. Får vi bara tid att tillverka pardörren till städskåpet också så blir det ännu bättre.

Vi avslutade dagen med ett besök på Kvissleby badhus, perfekt!

Oh, så glad jag är! Nu kan jag återigen föra över bilder från telefonen till datorn. Det var naturligtvis dropbox som fattades. Nu när jag laddat ned dropbox och loggat in på mitt Google-konto så fungerar allt som det ska. Men tänk att det ska vara så svårt med denna teknik ibland. Suck……håller jag på att bli gammal…….nej, jag klurade ju ut lösningen själv i alla fall och det känns skönt.

Nu ska jag lägga ut några bilder bara för att jag skrivit om händelsen tidigare:
Här har jag rivit den gamla spiskåpan och den gamla fläkten har kommit till synes. Det var alltså när jag torkade väggen på höger sida om fläkten som jag fick mig en ordentlig stöt, inte roligt.

Idag har jag satt upp de två små hyllorna på väggen. Allt på hyllorna, utom den blå vasen, köpte jag denna vecka billigt på återvinningsbutiker. Jättenöjd är jag. Enkelt och färgglatt mitt i allt det svart-vita. Hyllorna är enkla hyllplan, 25;-/st samt konsoler, 5:-/st, allt köpt på Ingvars stora varuhus.

Det känns som att mitt kök tagit form och det är precis den form som jag vill ha!

Omgivningarna är så sagolikt vackra med klar sol, alla vackra höstfärger och absolut vindstilla, ljuvligt.

Men kastar man en blick på nyheterna så känns livet bisarrt; clowner, varav den värste clownen naturligtvis är Trump. Hur tänker man när man tar på sig de gräsligaste masker som tänkas kan och går ut och skrämmer folk. Det är fel att kalla dem för clowner, det är ju faktiskt monstermasker de har på sig.

Maskerad man i våldtäktsförsök, fega dj-kel. Ung kvinna rånad, mer fegisar. Hur sjutton har allt gått så fel?

Vi försöker i alla fall leva lugnt och stilla, frånsett då diverse olycksfall. Idag har jag satt foder runt den nya städskrubben och trollat bort alla konstiga sneddningar och vinklar som finns. Utöver det har jag köpt hyllplan och konsoler så nu ska det bli uppsättning av hyllor. Dessutom planerar vi att trycka ned brunnsröret ännu mer, igår trycktes det ned åtminstone 25 cm så det känns riktigt bra. Vi tar det försiktigt.

Lugn och ro tillönskas er alla!

Så sur jag är på min telefon! Jag vill så gärna föra över bilder till andra media, men jag klarar det inte……… Idag for en granne och jag en liten shopping-runda till några loppisar och antikaffärer. Jag letar efter en hylla till köket och hittade också en. Men gissa vad, den var inte till salu. Så retfullt! Men jag hittade några andra småprylar som kommer att bli fina på mina kökshyllor. Det skulle vara så roligt att få lägga ut dem på bloggen och visa mina mysiga fynd, men ack nej, det går inte.

Inte nog med att jag har fyndat, jag har också skurit till ett antal kakelplattor med ganska bra resultat. Det börjar kännas som att det kommer att bli fint i köket. Vi tar det i lugn takt, så det tar tid, men det kommer att bli färdigt (någon gång). Nu tänker jag sätta mig med telefonen igen och göra ett nytt försök med bildöverföring. Wish me luck!

Jag har en väldig respekt för elektricitet. Jag förstår den inte riktigt och här i stugan finns en blandning av gammal och ny el. Den behandlas bara av kunniga personer och jag är noga med att försäkra mig om att den stängs av när det ska jobbas med uttag och belysning. Men igår fick jag mig en smäll så blodet forsade och det blev till att tillbringa 8 timmar på akuten.

Det började så bra, jag bestämde mig för att nu ska den gamla spiskåpan bort och, efter att ha plockat bort allt ömtåligt och täckt över nya spisen ordentligt, så började jag jobba. Det gick över all förväntan, jag fick loss kåpan i tre stora bitar och fort gick det också. Nu kom den gamla fläkten fram, den som funnits inbyggd inne i kåpan och man kunde verkligen se hur väggen bakom var i behov av rengöring.

Sagt och gjort, fram med kökspallen och målartvätt och skrubba, skrubba fram till fläkten, den ska hänga kvar. Stoppar in handen mellan fläkt och vägg och PANG, jag formligen kastas bakåt och ned från pallen, med bakhuvudet först rätt in i den nya köksön och sedan kraschlandning på golvet. Något så obehagligt, vilken kraft, jag brukar kunna ”falla smidigt” men igår kunde jag inte styra fallet. Där låg jag, på vårt nya fina golv, och såg blodet rinna från mitt bakhuvud. Milde tid vad man blöder mycket när det är huvudet som fått en smäll.

Det kändes obehagligt, efter mina aneurysm är jag lite rädd om huvudet och ström vill jag absolut inte ha genom kroppen. Så när dottern ringde och fick höra vad som hänt så uppmanade hon mig att åka in akut. Jag kollade med Vårdupplysningen och de sade samma sak; åk in på akuten. Så, det blev så. Kändes tryggt för mig att få ta ekg och hjärnröntgen. En lång kväll blev det, men det gjorde ingenting. Jag hade ont i huvudet, i höger axel och höft och fick såren i  huvudet väl rengjorda. De var lite fundersamma över hur jag burit mig åt för att få sår på olika sidor av huvudet, men jag hade väl studsat runt mot köksön, som en annan flipperkula. Inte roligt, det kan jag lova

Så denna vackra morgon med sol och dimslöjor över sjön så känner jag mig tacksam över den personal som finns på våra sjukhus, så glada och omtänksamma. Ett bra tips på stödstrumpor fick jag också av undersköterskan Malin som för tillfället var iförd grön- och vitrandiga sådana. Nu ska jag också ut och leta efter sådana färggranna strumpor.

Jag läste en heminredningstidning där en krönikör skrev om behovet av silvertejp och buntband. Dessa i sig alldeles förträffliga hjälpmedel använde hennes familj tydligen till allt. Jag som är en ivrig läsare av deckare och thrillers har en helt annan bild av tejpen och banden. I mina ögon ser jag en gammal lada alternativt en vit skåpbil där silvertejpen och buntbanden ligger färdiga att användas på någon ung, oftast oskyldig och vacker, flicka, burr……..

Jag har inte riktigt reflekterat över det tidigare men faktum är att jag stoppar alltid bort silvertejp, buntband och knivar in i sina skåp eller lådor, de får inte ligga framme. Det kanske hänger ihop med mina ”ruskiga” läsvanor. Ett magnetband där knivarna hänger uppradade eller ett stort knivställ där alla knivarna syns, nej det är inget för mig. Knivarna ska vara i lådan och den köttyxa som Livskamraten tillverkat ska ligga väl dold under andra redskap. Milda makter, jag har blivit påverkad av min litteratur!!!!!

Festen i lördags var så trevlig! Lokalen och omgivningen gjorde att man fick känslan av en skoldans och eftersom det var slutet sällskap så var det ”medtag egen dryck”, vilket förde tankarna till logdans……… Kul var det i alla fall. Synd bara att Livskamraten hade så besvärligt i ryggen att han valde att till stor del stå ute med rökarna. Nackdelen med det var att ”alla” ville höra honom berätta om brunnsolyckan och i samband med det, så bjöd man på något starkt. Det blev en tung promenad hem kan jag säga. Vi hade glömt ficklampan men som tur var gick en granne med oss och lyste en del av vägen, och Livskamraten hade så ont att ibland stod han dubbelvikt som en fällkniv. Det var skönt att få hem honom, massera in smärtstillande salva och lägga honom i säng.

Dessa ”grodor” som Trump yttrar/yttrat, nog är det märkligt att han kommit så långt som till att kandidera till presidentposten i USA! Men när jag så läser, och hör, hur den ene efter den andre mannen tar avstånd från Trumps yttranden så får jag en dålig smak i munnen. Med stor sannolikhet har männen själva sagt, eller accepterat att andra yttrar sig så, så nog är det lite som att kasta sten i glashus. Trump skulle inte kommit så långt om han inte hade uppbackning, och nog vore det märkligt om inte männen omkring honom känt till hur han yttrar sig. Varför har man inte sagt: -jag tycker inte att du ska uttala dig så nedsättande om kvinnor”.

Ni vet;
den som tiger han samtycker

Tidigare, innan brunnsolyckan, så planerade jag för ”reningsrummet” vi skulle bygga i källaren. Ni vet rummet där allt dusch-och tvättvatten skulle renas i en speciell reningsgrej (så teknisk jag är; grejer finns det gott om i min värld). Rummet skulle isoleras och bli så stort att jag skulle kunna vinterförvara mina stora växter därinne, ack vilken dröm. Utsidan på detta rum skulle bli något av en museivägg för alla dessa ”gamla” prylar vi hittat överallt här i huset och även har kvar efter äldre släktingar.

Saker av typen klappträn och tvättbrädor, simbälte i kork, överhuvudtaget saker som användes i hushållet. En del av de sakerna har jag haft stående i påsar inne i gästrummet, men idag så satte jag mig och gick genom allt för att bära ner i källaren. Gjutjärnsgryta modell större, strykjärn som värmdes med kol, våffeljärn som jag inte kunde lyfta med en arm, lägg sedan till alla de prylar som behövdes för att klara tvätten så inser man snart att ”gårdagens” kvinnor behövde inte gå på gym. Det räckte så bra med hushållsarbetet och att cykla, sparka till affären för att handla hem mjölken i dessa stora mjölkkannor.

Jag har tagit kort på några av sakerna men datorn bestämde sig tydligen i morse att den inte alls ville överföra några bilder från telefoner av märket Huawei, så några bilder kan jag inte visa. Får hoppas att jag en dag kan förverkliga drömmen om att samla alla dessa saker ur vardagslivet nere i min egen källare. Ser fram emot att få visa mina egna barnbarn sakerna och få berätta vad man använde dem till

Idag skulle vara en dag som vi skulle ägna helt åt brunnen, men Livskamraten verkar inte vara på hugget, så han får sitta i fred framför TVn. I eftermiddag blir det besök på Kvisslebys badhus så vi är säkra på att vara rena och lukta gott när vi ska på kvällens festligheter.

Önskar er en skön helg!

Idag har jag börjat kakla i köket……..hjälp så nervöst. Det kan väl gå an om man har släta, gipsskivor bakom, men med vår murade vägg som buktar lite hit och lite dit så är det inte lätt.

Men roligt är det. Får vi nu bara bort den gamla spiskåpan och fläkten också så kan jag kakla vidare över hela väggen. Det blir i alla fall skönt att få denna lilla väggbit färdig så jag kan göra färdig väggen till vänster. Det tar sig en bit i taget.

Livskamraten har varit jätteduktig och grävt fram 10 säckar sand från brunnen på två dagar. När jag hissade upp de två sista säckarna så rann det vatten ur dem så det känns skönt. Imorgon ska vi prova att trycka ned röret lite till så det inte kommer in mer sand från sidorna. Jag längtar så till dess att vi kan lägga på locket och inte behöver fundera mer på detta projekt.

Det tar på krafterna att jobba med brunnen så igår gick vi och lade oss redan 20.30. Vi var helt slut båda två. Jag vaknade 08.30 i morse så det fanns uppenbarligen en viss sömnbrist. Jag tror att det får bli en tidig kväll nu också. Solnedgången var så fantastiskt vacker i kväll också, rena magin!

Vilken fantastisk månad oktober har varit hittills.

Blåklockan blommar, solen strålar, inte en vindpust, hackspetten hackar på sin favoritgren (har han inte hört talas om ”såga den gren man sitter på”, fåglarna sjunger, ekorren skuttade just förbi utanför fönstret, det är sagolikt! Vi äter fortfarande middag ute i strålande sol, men nu känner man att så fort solen försvinner så börjar det dra lite kallt om ryggen.

Jag har provat att kakla idag, nervöst är bara förnamnet. Få se hur snett och vint det blir i slutändan.
Jag har inte riktigt bestämt mönstret men jag tror att det får bli en rak rand med dessa svarta ”mustascher”, inget krångligt bara rakt.

Hinner inte skriva mer, måste ut och ta fler bilder på den fantastiska solnedgången.