Uppdatering på festfronten

Det blev middag i lördags i alla fall. Livskamraten mådde bättre så vi beslöt oss för att genomföra aktiviteten. Jag bestämde mig för att nu var det rätt tid att se om köket fungerar som en bra arbetsplats, när man ska göra lite mer jobb än till en vanlig vardagsmiddag. Det blev alltså till att göra två fyllningar till minipizza på smördeg. En med inkokt rödlök, getost och valnötter och en med tomatchilisås och skinka. Efter det blev det ugnsstekt lax med citronsås och broccoli. Avslutades med cheesecake med kiwi och vindruvor.

Det var alltså en hel del som skulle förberedas inför middagen och det fungerade alldeles utmärkt. Allt fanns nära till hands och allt bara flöt på, jätteroligt! Det fungerade alltså såsom jag tänkt och ville. Kvällen blev jättetrevlig dessutom, glada och pratsamma gäster.

I kväll blir det fest igen. Ja, ja, det är bara onsdag, men vi är ju panschisar allihop! Vi behöver inte tänka på vilken dag det är, det är bara att köra hårt. I kväll ska vi gå bort och vi blir det ”vanliga gamla” gänget på 7 personer plus en liten vovve. Vovven brukar uppskatta våra fester, men han är den som blir fortast trött.

Kvällen efter, torsdag, ska vi ha middag igen. Denna gång blir det premiär för en träff med ett par som vi bara brukar träffa på våra gatufester. Få se hur det går…….. vi känner egentligen bara honom, men det kommer nog att gå bra det också.

Så blir det en vilokväll på fredag innan vi åker till bekanta i Öre för ytterligare en middagsträff…….hujedamej, det blir till att börja med promenaderna igen efter denna vecka…..

Vi har i alla fall haft fullt upp, jag har börjat lägga in ny matta i spiraltrappan, tar ett steg i sänder….
Det är den grå mattan som är den nya. Det borde jag hålla på med nu också, men Livskamraten var lite för ivrig i morse och höjde upp fläkten, ensam, och det får han sota för nu. Han ska ju inte höja huvudet uppåt, det vet han, men trodde väl att det skulle gå bra. Det gjorde det inte så nu är han insmord med smärtstillande salva och ligger och sover. Dessutom har han lagt sig i allrummet där trappan är, så jag kan inte gå dit och jobba.

Mellan varven tömmer jag sandsäckar, de verkar aldrig ta slut.
En av de oändliga högarna med sandsäckar som är på väg att bäras bort och tömmas. En hel del har jag äntligen fått fylla hålet runt brunnsrören med, så nu behöver man inte vara ängslig att marken ska börja rasa ner i gropen. De övriga bär jag upp till det nya förrådet i källargången för att höja marknivån. Men jag känner i min högra flexor-muskel på armen att det är jobbigt. Sand är tungt! Finns det därtill en halvstor sten gömd i påsen så är det ändå tyngre, kan jag tala om.

Vad roar ni er med på er lediga tid?