Ny dator, nytt sim-kort

Av , , 2 kommentarer 18

Jaha, så lade den nya datorn av helt plötsligt. Den bara stod och flimrade, ungefär som ett flimmer på EKG:t. Jag for iväg och köpte en ny, men vi ska lämna in den gamla och se om det var något att åtgärda. I morse så gick det inte att gå ut på Internet. Trots ifyllande av PUK och PIN och stöd från supporten så nekades vi tillträde. Det blev till att åka iväg och hämta nytt sim-kort och nu verkar allt fungera.

Vi hade kaffefrämmande idag så nu tog några fler julkakor slut. Får vi nu bara ”främmande” imorgon också så kan vi se slutet på dessa kakor, goda men ack så kaloririka.

Jag provade ett nytt mönster på ett par sockor, fina blev de men jag har dragit åt garnet för hårt vid byte av färg, så lille J kunde inte få på sig dem. Få se om det går bättre med lille M, han har mindre fötter. Tur ibland att man har gott om barnbarn, alltid passar sockorna till någon. Så här blev de:

OK, här skulle bilden vara men jag hittar inte igen den på den nya datorn, jag behöver nog hjälp här. Får återkomma.

Oväder

Av , , Bli först att kommentera 15

Mitt i ovädret igår så var jag in till stan. Anledningen var förstås att skjutsa in N1 till aktiviteter gällande jobbsökande. Istället för att vänta på henne på stan mellan aktiviteterna så åkte jag till en kär vän på Ersboda. Länge sedan vi träffades nu och lika trevligt som alltid. Jag började fundera på när vi började umgås och då fick tankarna vandra bakåt minsann. Det var nog när vi läste engelska tillsammans på Komvux på 80-talet. Minnet svajar lite för de åren under 80-talet så pluggade jag alltid något; finska, engelska, företagsekonomi etc. Bra i alla fall att vi möttes och lärde känna varandra.

Men vilket väder det var! Inte trevligt att vara ute på vägen. Nej, idag tror jag att jag stannar hemma. Önskar er alla en trevlig helg!

Vänner

Av , , 4 kommentarer 17

Perfekt dag igår, först underbar långlunch tillsammans med ”mina” tanter från jobbet. Maten var underbar, vi alla var glada och pratsamma, även om vi mot slutet av lunchen kom in på allvarliga saker. Vi talade om begrepp som verkar ha försvunnit från vår värld;

Empati – vi ser, läser och hör så mycket om saker som händer omkring oss att vi ibland bara ”stänger av”, man orkar inte engagera sig i allt.

Respekt – ett ord som missbrukas fruktansvärt idag. Stöddige killen som begär respekt utan att inse att respekt är något man måste förtjäna. Inte få genom att spöa upp sin omgivning. Då skapar man rädsla.

Idag kan ett gäng killar, eller tjejer, ge sig på en äldre människa, en ung kvinna, ge dem spö, knuffa nerför en trappa bara i förbifarten…….den som gjorde sådant tidigare hade fått omgivningen emot sig. Ge sig på en tjej, ge sig på en åldring – det var väl bland det fegaste man kunde göra.

 

Något som verkar öka i antal är ”de fula gubbarna”. När jag var barn visste man vem / vilka de ”fula gubbarna” var. De fick man absolut inte prata med och absolut inte ta emot godis eller en slant. Nej, vända dem ryggen och gå därifrån.

Idag finns det pedofiler överallt tydligen. En tanke så skrämmande att man bara vill gråta. Ni kan inte ana vilken ilska som genererades vid vårt bord under samtalets gång, luften formligen kokade. Där är en grupp människor som inte får min empati.

Men tiden däremellan var fylld av glada skratt, glada minnen och livade diskussioner av trevligare sort. En riktig energiladdare för själens batteri.

För att verkligen använda batteriet så gick jag en långpromenad med en väninna efter att jag kommit hem. Efter det så sprakade mitt batteri hela kvällen. Det blev tydligen lite överladdning för jag började virka mormorsrutor, lade bort, provade med annat garn, lade bort, började virka en babyfilt (bara för storlekens skull), nej det blev inte bra, fortsatte med en liten pojksocka, sticka skaftet färdigt men gav sedan upp. En märklig sak hände när vi satt tillsammans vid TV:n, jag satt och tänkte på vad min promenadvän hade sagt om att sluta arbeta. Då frågar Livskamraten; är det bestämt nu då, att hon ska sluta?

Va, hade jag pratat högt för mig själv? Nej, det hade jag inte. Ändå lyckades han komma med en fråga som passade perfekt in i mina tankar. Lite otäckt faktiskt. Han får inte börja läsa mina tankar. Allt är inte Livskamratstillåtet. Även våra inneboende såg lite förskräckta ut. Japp, så kan det gå.

Triss i olyckor

Av , , Bli först att kommentera 14

Igår blev en sådan där dag då man bara vill dra ett gammalt täcke över sig. Från tre olika håll fick jag tråkiga besked. Man kan inte låta bli att engagera sig, och jag mådde rent fysiskt dåligt på kvällen, så det blev till att krypa i säng tidigt.

Idag däremot väntar en trevlig händelse; lunch med mina gamla jobbarkompisar. Det ser jag alltid fram emot. Nu hoppas jag på en positiv och trevlig dag. Avslutade ett färggrant sockpar igår och börjar känna mig lite less på sockar. Vad ska jag nu hitta på? Jag har börjat titta på Grand Designs varje vardag, följt av program med Gordon Ramsey, det har helt plötsligt blivit som ett begär och tittar man på sådana program, då måste man producera något under tiden för att inte få dåligt samvete.

Lycka

Av , , 4 kommentarer 17

Vad är lycka? När vet man att man är lycklig? Vad krävs för att man ska känna sig lycklig?

I mitt fall; en god middag på friterad kyckling med ris åtföljt av en mysig film på TV:n – 100 steg från Bombay till Paris – tillsammans med Livskamraten och de tre äldsta barnbarnen.

Tänk att de vill vara tillsammans med oss!

Slut, slut, slut

Av , , Bli först att kommentera 16

Ja, nu är julen slut för min del. Alla julsaker är borta, julgardinerna hänger visserligen kvar, men jag ska börja stryka gardiner i eftermiddag och byta varefter de blir klara. Igår hann jag i alla fall med att gå en promenad i solen. Tänk så vackert det kan vara här uppe i norr.

IMG_20170106_120650 (1) IMG_20170106_115618Njut av varje dag!

Strålande sol

Av , , 2 kommentarer 18

Tänk så underbart att se solen stråla från en ljusblå himmel, allt känns så mycket lättare; livet, lusten att röra på sig, allt återkommer. Visserligen säger utomhus-temperaturen att det är något för kallt för en långpromenad, men går man ut mitt på dagen så kanske…..

IMG_20170104_171001 (1)8 par sockar plus en blå toffel har det blivit, jag kan inte sitta stilla utan att sticka. Efter att ha gjort en ”gästtoffel” så tog det blå garnet slut så jag måste köpa mer. Tack och lov för Rusta, som säljer 10 garnnystan för 100,-, ett mycket lagom och bra pris.

Jag har också kvar en halv rulle av den remsa som skulle gått till insamlingen till barnhem som pågick för ett par år sedan. En hel del lämnade jag in, men en rulle blev kvar. Nu har jag kommit på att jag kan ju själv göra barnfiltar av längderna. Detta ska jag ta itu med nu när det är kallt ute.

Jag stickar och våra inneboende sitter med sina mobiler och gör vadå……? Nog är mitt sätt bättre. Tjejerna själva tar med förkärlek på sig sina stickade sockar när de kryper ihop i soffan.

Fram för kvinnokraften!

 

Tankar på det nya året

Av , , 2 kommentarer 17

Ibland glider tankarna iväg åt alla håll. Idag har jag haft två av de yngre barnbarnen här och då har man ganska fullt upp, men så nu i kväll så blev vi ensamma, Livskamraten och jag, och då började mina tankar irra:

– tänk så många människor som har dåliga tänder, var en tanke. Inte var det så förut väl. De äldre hade guldtänder eller löständer och vi barn gick minsann till Folktandvården och blev omskötta. Plus ”fluortanten” förstås som dök upp i klassrummet med sin bricka med små muggar. Men idag ser man vuxna människor som inte har så välskötta tänder, har man inte råd att sköta om tänderna? Hör inte tänderna till kroppen? Det borde kosta lika mycket med ett besök hos tandläkaren som att gå till farbror doktorn tycker jag. För att inte tala om dessa ”tiggare” med sina dåliga tänder, eller kanske man ska säga, avsaknad av tänder. Hur klarar man som tandläkare av att passera dessa människor utan att någon gång då och då säga; kom till min mottagning så kan vi fixa till ditt garnityr lite bättre.

– en annan tanke var, tänk så människor kan förändras över åren. Jag har ofta tyckt att många av de människor jag känt ”hela livet” är sig väldigt lika, i 63-åringen kan jag se, och känna igen, 10-åringen. Men nu har jag träffat en mig väldigt kär gammal vän på nytt. Vi har inte träffats på, säg 40 år, men nu har vi suttit i ett långt samtal och jag fick höra så mycket som jag inte väntat mig från denna vän. Hur slumpen styrt in hen på vägar som jag aldrig kunnat tro. Ju mer jag tänker på det, desto mer förundras jag, och gläds åt att vi återtaget kontakten med varandra. Nu kommer jag att hålla fast vid hen så länge jag bara kan.

– här dök en annan tanke upp. Tänk att jag skriver hen, ett ord som jag verkligen inte tycker om. Men det är faktiskt ganska praktiskt att använda när man inte vill ange om det är en man eller kvinna man skriver om.

– ytterligare en tanke som svävade förbi; nu slutar jag sticka sockar för ett tag, jag har stickat 7 par nu och känner för att göra något annat. Sagt och gjort, har letat fram ett mönster på snabbstickade tofflor som jag ska sticka i olika storlekar. Kan bli bra att ha i SpanskaVillan när vi får besök. Får ha en påse i hallen där man kan plocka till sig ett par, vi har ganska kalla golv nämligen.

– i samband med den tanken dök funderingar upp på att byta golv i köket. Kylskåpet, som ju är självavfrostande, frostade av sig i julhelgen  på ett väldigt dramatiskt sätt. På morgonen hade vi en mindre sjö på köksgolvet vilket ju innebar att laminaten har blivit mindre fint. Orkar jag lägga ett köksgolv till? Får fundera på det, går och lägger mig nu en stund.

Önskar er en härlig tisdag!

Ny start

Av , , 2 kommentarer 18

Jaha, så var nyårsaftonen över. Vi glittrade som planerat, finklädda med glitter i håret och guldfärgade lösnaglar, något som gjorde att det blev lite svårare att sticka. Nåja, jag stickade inte så länge, det ska man väl inte göra på nyårsafton. Det var tråkigt att vårt värdpar insjuknade, men det blev trevligt att vara bara med våra inneboende också.

Idag var vi dock iväg på en mycket trevlig lunch hos en gammal vän till mig. Vi var ”bästisar” ett antal år och hade mycket roligt tillsammans, och att mötas nu var fantastiskt roligt. Spännande att höra vad som skett i varandras liv och vi kunde konstatera att slumpen fört oss in på vägar som vi kanske inte hade valt, men som blivit väldigt bra.

Nu ska finkläderna av och jag ska sätta mig med stickningen, alternativt med en nyinköpt inredningstidning, och bara slappa och tänka positiva tankar. Jag hoppas så att detta år ska bli lugnt, harmoniskt och utan större händelser.

Önskar Er Alla ett underbart 2017!