Söndag morgon

Igår upptäckte jag något roligt. Jag ställde mig på vågen nere i källaren och va????? väger jag inte mer?! Vågen visade betydligt mindre än den gjort på ett par år nu. Ropade till mig N2 som också fick väga sig och vi kunde konstatera att enligt den här vågen så hade hon gått upp 2 kg. Vi sprang uppför trappan och provade nästa våg och JA, JA, JA, jag har gått ned och hon har gått upp. Hurra!

Men hur har jag kunnat gå ned så pass många kilo utan att inse se? Är det mina långpromenader, mina besök på badhuset, att jag stickar hela kvällarna (ja, man förbrukar kalorier när man stickar, på den tiden jag arbetade inom psykvården så stoppades våra anorexipatienter från att sticka, har inte den blekaste aning om hur det ser ut idag, det var på 80-talet), att jag fortfarande har en känsla av att något otäckt ska hända och oro tär på krafterna.

Vet inte, men roligt är det. Nu har jag tagit på mig kläder som jag faktiskt inte använt på några år och de PASSAR. Så skönt är det, det är nog också bra för mitt onda knä.

Ja, mina damer och herrar, jag har fått ont i ett knä. Misstänker själv att det är början på artros och vet att det är inflammerat. Har tagit inflammationshämmande tabletter i fyra dagar och då försvann smärtan. Nu är den tillbaka igen och jag smörjer med smärt- och inflammationsdämpande gel. Inte nog med det, jag har ledsnat på att inte bli kallad till min tandläkare enligt överenskommelse så nu har jag vänt mig till Tandläkarhögskolan,varit upp och blivit bedömd och godkänd. Så på måndag ska jag börja min behandling hos dem.

Vi har också börjat se över våra tillgångar och försöker nu sälja bort en del större saker. Även planeringen för bröllopet går sakta framåt. Vi var på fest i fredags, det blir fest nästa fredag och fredagen efter det.

Vi är på G helt enkelt.