Lite less

Idag känner jag mig lite less, lite avslagen faktiskt. Igår jobbade jag på så bra, men idag hade jag bestämt att inte hitta på något själv utan bara vara tillsammans med Livskamraten. På morgonen, när vi satt ute vid södergaveln, så menade han att nu är det nog faktiskt sommarvärmen som kommer och att det kändes mycket bättre i hans rygg. Vi tog en lugn förmiddag, pratade lite med grannar, fikade och bara var till, men plötsligt försvann han. Då låg han på soffan, med en filt över sig, och snarkade gott.

Ja, vad gör man? Jag gick ut och satte mig på vår lilla ”beach” och betraktade sluttningen för att försöka hitta några fler växter som man kan tänkas plantera där. Varmt och skönt, mysigt att bara ligga i solstolen och titta rakt upp i himlen, se alla fåglar som flög runt, lyssna på deras skönsång. Härligt……

Så vaknade Lk och jag dukade fram eftermiddagsfika. Då ville han att jag skulle känna på hans rygg, han har någon känsla av att något är fel; att titanskruvarna är på väg ut, eller något sådant. I vanliga fall brukar jag känna efter och konstatera att allt känns bara bra. Men denna gång kände jag något, en liten upphöjning. Han ville att jag skulle trycka in den, men det gick inte. Nu är jag faktiskt också lite orolig. Jag tror inte att titanskruvarna håller på att komma ut, men något kände jag i alla fall. Nu gäller det bara att få honom att gå med på att boka tid hos läkaren, suck. Det är inte det lättaste.

Jag tog bilen och åkte till Simons trädgård och köpte tre clematis och på hemvägen köpte jag pizza. Så nu har vi ätit och nu är det  hockey som gäller resten av kvällen.

Heja Sverige!