Ensamma igen

Just så känns det när gästerna åker igen; ensamma igen, suck…….. Snabbt hade vi städat bort alla spår efter gästerna; fågeldun, utkastade fågelfrön, papper som det ritats och målats på, smutsiga handdukar…. visst nu är det som det brukar, tyst, rent och lugnt. Men oj, vad jag saknar dem, våra samtal, våra fiske- och badstunder….stunden när de små ska i säng och vill ha med farmor för att jag ska berätta en historia. En kväll berättade jag faktiskt om 3 små grisar fast i en lite annorlunda version. Det uppskattades, blev många glada skratt.

Men lilla papegojan Jako hittade på nytt bus på morgnarna. Denna gång har vi nämligen lämnat över vårt sovrum till ryggopererade sonen, barnen har tagit gästrummet och vi har alltså sovit i bäddsoffan i allrummet. Alltså där TV:n står och där fågelburen står. Vad händer när det blir morgon? Jo, barnen vaknar,  vill slå på barnTV och lilla gojan får komma ut ur sin bur. Vad gör han då?  Han travar över den som ligger där i soffan, han försöker komma ner under täcket, han biter lite här och drar lite där ända tills man ger upp. Första natten när vi delade rum så blev han lite störd av mina snarkningar säger Livskamraten. Det blev alltså en liten konsert där jag snarkade, Jako plingade mot fågelburen, jag snarkade och han plingade……. stackars Livskamraten. Men sedan vande han sig tydligen vid mina små, diskreta snarkningar och vi kunde sova utan att någon blev störd. Så kan det vara.