Jag gratulerar

Jag gratulerar mig själv idag, 64 år gammal minsann. Hur är det möjligt egentligen? När ska jag bli den visa, äldre kvinnan som jag alltid tänkt att jag skulle bli?

Jag är ju lika känslosam, lika förälskad i min Livskamrat, lika lättstött, lika naiv (nja, kanske lite mindre naiv) som jag var som yngre.

Jag som vill sitta med en god bok, alternativt en stickning, i skuggan av mina rosor, känna doften av lavendel, smutta lite på en god kopp té,
ibland utbytt mot ett glas vin. Jag skulle le godmodigt mot min katt som leker med mitt garnnystan och lösa alla
andras problem med kärlek och humor.

Vad gör jag istället? Rensar sly, gjuter i betong, forslar jord och sand från ett ställe till ett annat, ser fram emot att få börja bygga
pumprummet nere i källaren.

Tog jag fel i någon korsning eller hur blev det så här?

Trevlig helg!