Vad hände med denna vecka då?

Redan fredag, vad är det med veckorna som bara rusar iväg. Jag hinner inte med. Det känns som att jag har så mycket jag tänkt göra men ingenting blir gjort. Igår kom hunden Jacki hit för att vara här några dagar medan matte och husse är borta.

Det är en förtjusande lugn och trevlig hund, men en sak irriterar mig otroligt mycket. Han vill ha närkontakt, han vill ha koll på alla. Ni ser på bilden hur han ligger på Livskamratens fötter. Som tur var har Lk tålamod med honom och sitter gärna på det viset. Jag åkte bil med honom igår och han skulle sitta och hålla ”handen” med mig hela tiden. Jag är mer av den sorten som tycker att en hund ska lägga sig och klara sig själv. Om en går ner i källaren och en är i vardagsrummet (dit han inte får gå, papegojvarning) så travar han fram och tillbaka för att försöka hålla ögonen på oss. Detta trampande av och an går mig på nerverna. Jag har tagit fram en soffdyna och lagt på golvet för att visa att där kan han lägga sig och jag hoppas han förstår det.

Nu har han i alla fall fått följa Livskamraten ned till SpanskaVillan några dagar och det känns skönt. Just nu är jag helt ensam hemma (utom Jako förstås) och det känns så skönt! Jag är så tacksam för alla jag har runtomkring mig, men just nu är det skönt att bara vara mig själv. Ingen att bry sig om, ingen som vill ha hjälp med något. Å andra sidan är det ju tur att man har kloka barnbarn som kommer förbi och kan hjälpa en ibland. Idag t ex kom 18-åringen hit och slappade några timmar eftersom han slutat tidigt. Då fick han förstås hjälpa Livskamraten med att fixa lite på datorn och även titta på en koppling till pelletsbrännaren. Jättebra att få hjälp med det. Hans telefon ringde och det var hans farfar som behövde hjälp med något under helgen. Ja, så är det, vi utnyttjar våra barnbarn, härligt. Nu ska jag lägga mig i soffan, läsa Drömhem och Trädgård samt låta Jako komma ut ur buren en stund.

Önskar er alla en trevlig helg!