Glada i hågen åkte vi från stugan i morse, nöjda med att vi hunnit så mycket av höststädningen. Men efter ett stopp i Ullånger började bilen bära sig konstigt åt. Den tappade farten, det kändes som att vi körde på de vita strecken, guppeti guppeti gupp.

Tanken var att jag skulle köra från Ullånger men Livskamraten fick fortsätta. Vi höll tummarna, kopplade över till manuell växel och krypkörde hem. Vi klarade oss hem, men nu måste vi nog titta efter en ny bil. Suck och vi som nyss bytte bränslepump för 11.000. Tala om att kasta pengarna i sjön.

Tydligen  hade Livskamraten och jag missförstått varandra för han blev väldigt snopen när jag kom ner från sovrummet med min packning. Nej, vi ska åka hem imorgon, det menade han att vi hade kommit överens om. Idag ska vi plocka färdigt därute.

Så nu har jag varit ute och plockat färdigt. Under tiden har Livskamraten suttit och sovit framför TV:n. Jag är inte dummare än att jag förstår att han har besvärligt idag så OK, då stannar vi kvar en dag till. Nu är  det bara kvar att binda presenningen över klabbarna som står nere vid trappen och sedan är det färdigstädat ute. Jag har gjort upp eld i Salen och ska sätta mig och hoppas att den gamle mannen som sitter och hostar i allrummet inte hörs dit in.

Idag är en mörk dag, det är då sant och visst. Förklaring till detta finns så vi vet alla varför.

Min telefon har ringt två gånger på förmiddagen. Båda gångerna med ett nummer från Saudiarabien. Det är något som ingen kan förklara.

Idag är vår sista dag  här så vi hade bestämt oss för att rensa färdigt nere på stranden, dvs ta bort det sista av alla grenar och elda. Det gick ju inte igår på grund av det idoga blåsandet. Men idag gick det

Ingen vind, perfekt, lite lagom duggregn när jag började elda. Men ni vet, mitt i allt regn så kommer det en skur och det var ordentliga skurar. Så nu sitter jag här med en kopp té, luktar rök och försöker värma mig. Jag kan inte påstå att jag vill gå ut och jobba igen, men jag har några blommor som jag behöver ta om hand. Jag ska prova att övervintra några pelargoner och kannor i en låda nere i källaren. Utan jord, få se hur det går. Sedan har jag tagit hem ett par stycken och några ska få övervintra i sina krukor här inne i stugan. Några ska väl överleva hoppas jag. Därefter ska jag njuta av en lååååång dusch så jag blir av med röklukten. Känner mig som en halstrad böckling just nu.

Idag har det blåst, riktiga höstvindar som gör att jag är tacksam att jag kämpade med att få ordning på all ved som låg nere vid stranden. Idag vill man överhuvudtaget inte vara ute. Jag valde att tillbringa hela förmiddagen hos grannarna, gick bara från hus till hus och umgicks. Så kan man också göra ibland. Sedan kom Livskamraten hem och då gick vi ner i källaren och byggde isolerade ramar att sätta in i källardörrarna, dessa gamla fängelsedörrar som släpper in så mycket av nordanvinden. Direkt när vi satte dit ena ramen så kändes det att det blev betydligt lugnare inne i källaren. Med de isolerade innerdörrarna så ska det bli lättare att hålla källaren frostfri.

Jag hade tänkt att plocka in rönnbär och lägga i frysen för att kunna göra gelé, men ville inte gå ut i blåsten. Nu hoppas jag att det blir lugnare i morgon så jag kan plocka in en del. Jag vill så gärna göra gelé för det är så gott. Jag tänkte mig att göra en stor tjälknöl med rönnbärsgelé till nästa familjemiddag, när den nu blir. De närmaste fem veckorna kommer vi alla att vara spridda på olika håll, suck.

I morgon kommer morbror Gustafs dödsannons- och runa i tidningen. Det är märkligt vad jag har längtat efter att få ringa till honom dessa dagar efter hans bortgång. Jag har kunnat ringa honom varje dag tidigare, men det har jag ju inte gjort. Men nu vill jag…

Snart åker vi hem igen och på fredag kommer sonens papegoja till oss. Han ska bo med oss i tre, eller fyra, veckor. Hoppas det går bra. Han är ju rolig att umgås med, men vi är nog inte lika duktiga på att socialisera med honom som han är van vid hemifrån. Men det får han finna sig i.

Vi har tagit bort ställningarna runt brunnen och lagt ett provisoriskt lock över.

Nu är det färdigt med att vara och klättra i brunnen! Vi har även flyttat varmvattenberedaren så att den kommer att hamna inne i själva ”pumprummet”.
Jag är så glad! Äntligen slipper man den där oron när Livskamraten skulle klättra ned och jobba mer i brunnen.

Dessutom har jag lyckats få all ved upp från stranden. Den redan kluvna veden är staplad i förrådet
och klabbarna är staplade på avsatsen nedanför trappan. På det viset kan man ta en och en och bära upp när man känner för att klyva.
Det känns som ett gott dagsverke. Trött i kroppen, men nöjd med dagen!

Igår hade vi vår 70-års överraskningsfest. Vår granne som målar så  vackra tavlor hade erbjudit sig att göra två smörgåstårtor och det säger jag bara: vilka tårtor! Det ska tydligen vara en konstnär för att få till något så vackert.
Han hade gjort två stycken som liknade varandra, oerhört fina och väldigt gott! Som vanligt hade vi jättetrevligt och 70-åringen blev glatt överraskad av att vi uppvaktade henne. Både hon och hennes man är människor som inte tycker att de förtjänar något, ingen uppvaktning, inget ståhej kring deras personer. Men det får de vänja sig vid nu när de kommit in i vår ”inner circle”.

Idag har solen strålat från en klarblå himmel. Vi har både promenerat och druckit kaffe ute och bara njutit av värmen och solen. Dessutom har jag burit ved. Två IKEA-påsar som ska släpas nerifrån stranden, uppför de 20 trappstegen och vidare in i förrådet. Efter att ha gått 5 vändor så är det alltså 100 trappsteg och det känns! Så ska ju den kluvna veden staplas också och däremellan så har jag burit de stora, icke kluvna klabbarna fram till avsatsen framför trappan. Jag vill inte ens tänka på när de ska börja släpas uppför trappan…….

Men nu är jag trött, gårdagens fest och dagens arbete i strålande sol har gjort sin verkan. Soffan känns väldigt lockande…ingen middag behöver lagas för vi har en stor bit smörgåstårta kvar, enkelt och så gott. Ja, jag känner soffans dragningskraft, jag måste lägga mig och läsa en stund under travet.

Önskar er alla en trevlig lördag!

Igår var det fullt upp. Lilla L och lille J sov över och efter att ha skjutsat dem till skolan så blev det till att plocka undan och städa bort, långpromenad med trevlig kompis (det bästa på förmiddagen) och sedan var det dags att åka till äldre anhörig före jag åkte till innebandyträningen med J. Jätteduktig var han. Tidigare har jag upplevt honom som lite blyg och avvaktande i idrottsliga sammanhang, men nu har han vuxit. Bra bollkontroll och en riktig kämpe.

Sedan var det dags för middag. Store L åt middag med oss så vi slog på stort och avslutade med glass till efterrätt mitt på onsdagen. Detta att få ha fyra barnbarn hos sig en vanlig vardagsmiddag, underbart är ordet. Småttingarnas pappa ringde att flyget var försenat så jag tog småttingarna hem till dem för kvällsfika och högläsning. Sedan gick lille J och jag till sängs. Vi låg där vända mot varandra i sängen, godnatt-musiken spelade lågt i bakgrunden och vi småpratade. Han berättade om hur fint han tyckte att hans rum är och jag kan bara hålla med. Fina väggmålningar, hyllor för alla dessa fantastiska legobyggen, fin slinga på väggen, så gott man mår. Han somnade nästan i samma ögonblick som vi slutade prata.

Då var det dags för lilla fröken. Hon ville gärna vara uppe tills pappa skulle komma för hon längtade så mycket efter honom. Jag förklarade att jag inte visste när han skulle komma hem, att det bästa hon kunde göra för honom var att lägga sig och sova för att han säkert var trött och bara ville duscha och förbereda för morgondagen. Hon ville då skriva en lapp till pappa så det gjorde hon. Sedan gick hon i säng och vi kramades godnatt. När jag kom ut från hennes rum så hade pappa redan kommit tillbaka. Han läste lappen och gick direkt in till henne och kramade godnatt. Då läste jag lappen och hon hade skrivit att om han kom hem före hon somnat så ville hon att han skulle komma in och säga godnatt. Om han ville så kunde han duscha i lugn och ro före.

Mitt hjärta smälte och jag rann ut över golvet i en enda pöl. Vilka underbara små människor det finns och tänk att jag har lyckan att få vara tillsammans med dem.

Nu är julen kommen,,,,, i varje fall i en del butiker. Varför det? Lusten att köpa tomtar och glitter är väl minimalt så här års. Det är ju bra om man kan börja köpa julklappar i tid, men det kan man väl göra utan att det är bjällerklang överallt. Tala om att det gått inflation i högtider.

Nej, tacka vet jag när skyltsöndagen var så spännande, när skyltfönstren var övertejpade och julen startade när man fick se julskyltningen i sin fulla glans. Magiskt var det. Högtiden kom när det var dags, inte dagen före eller ännu värre, en månad tidigare. Var är magin nu?

Nej, jag sjunger långsamhetens lov. När man får vänta till dess att högtiden verkligen är här, när man inte får äta semlor förrän det är fettisdag, när allhelgona-helgen var en helg av stillhet lika som långfredagen. Nu är allting tillgängligt alltjämt, ingen förväntan, ingen längtan.

Gammalmodig är jag och det står jag för.

Idag hamnade jag i en diskussion om burka och niqab, det vill säga det tyg som döljer allt utom ögonen på kvinnor. Burka täcker ju även ögonen med ett litet galler så kvinnan kan se ut. Vi diskuterade om hur man ska/kan reagera om man exempelvis möter en person klädd på det viset i olika situationer. Jag försökte sätta mig in i hur jag som åldring med hemhjälp skulle reagera om det plötsligt dök upp en hemvårdare klädd på detta sättet. Har man levt i Sverige och aldrig kommit i kontakt med denna kultur så må det väl vara förståeligt om man blir rädd, upprörd, inte vill ha denna människa hos sig. Det måste väl vara en helt normal reaktion?

Pratar sedan denna hemvårdare en väldigt dålig svenska medan jag pratar norrländska – vadå, tala om att bädda för kulturkrock.

Sedan hör det till saken att om den äldre får lära känna personen ifråga så övergår det säkert i acceptans och ofta även i vänskap, men det kräver nog en del finess från ledningen att lotsa det dithän.

Jag har väldigt svårt att acceptera detta att en människa ska dölja sig, sitt ansikte, sin kropp, sina händer ibland. Jag vill se vem jag har att göra med, se reaktionerna i ansiktet, se leendet, den sura minen, allt det som faktiskt gör oss till människor.

Många kvinnor försvarar sin rätt till att skyla sig och menar att det är deras eget val, men jag misstänker att patriarkatet ligger så djupt nedärvt i dem att de faktiskt inte inser det själv alla gånger. Läs gärna boken nedan, den gav i alla fall mig en större förståelse för hur förankrad manskulturen är i vissa länder. Boken ökade min förståelse, men jag känner ingen acceptans för kulturen.

Nej, flickor / kvinnor kan och ska ges tillåtelse att vara människor.

Nu är vi hemma igen. Åter på plats i vårt hem som vi köpte 1979. Det håller på att vara ganska många år nu som vi bott här. Mycket har vi förändrat under årens lopp, men nu har vi en del underhållsarbete som ska utföras denna vinter. Få se om det blir vår sista vinter här. Det känns lite sorgligt att tänka så, men samtidigt känns det som en utmaning. Helt klart är att det är ohållbart att pendla mellan två boenden, man kan inte gå med i någon studiecirkel eller gympagrupp på något av ställena, det tar ett par dagar innan man känner sig helt ”hemma” och man orkar inte hålla efter med underhållet på två ställen. Faktum är att man blir ju äldre, ja faktiskt ett år äldre varje år………

I kväll hade jag tänkt att förbereda överraskningsmomentet till vår fest på fredag, men jag känner mig lite för tom i huvudet just nu för att komma på något skojigt. Jag känner mig bara trött och slut, denna förkylning är lite jobbig och tar på krafterna.

Tankarna flyger lite hit och dit, vårt pergolatak (ett vattensäkert material) har gått sönder. Det är helt och hållet vårt eget fel för vi har lämnat det uppspänt hela sommaren och nu när höstvindarna kom så har en tallgren blåst ner och rivit hål i tyget. I vinter ska jag alltså försöka sy ett nytt tak. Frågan är bara vilket sorts material man ska använda – det ska vara slitstarkt och inte släppa genom vatten, vad, vad, vad? Kanske ska ägna lite tid åt att surfa på nätet och se om jag kan hitta något intressant? Så får det bli.

Önskar er en skön söndagskväll.