Vi har köpt bil idag. I den första bilfirman sade vi att vi vill ha en bil att köra med, behövs inga finesser bara rejäla vinterdäck, motorvärmare och bra körkomfort. Det låter väl bra, men tror ni att det blev så? Ack nej, vi har suttit i kväll och läst på Internet om grejorna som finns i vår nya bil. Milde tid, vi förstår inte ens hälften. Inte ens ett nyckelhål att sätta nyckeln i. R-LINK 2, MULTI-SENS, ISOFIX-fästsystem,  AEBS – hjälp vad är det? Vi får nog sätta oss och läsa igenom hela instruktionsboken när vi får hämta bilen. Vi som bara vill köra enkelt och bekvämt. Svider lite i plånboken, att vi aldrig gör som vi bestämt och säger att vi ska göra.

Så är det, idag gick Jacki och jag en härlig promenad igen. Vi passerade kornas restaurang, Kobåset, och där stirrade korna nyfiket på Jacki, de känner inte igen honom ännu.

Snön lyser upp tillvaron och just nu är det faktiskt väldigt vackert här.

Vi njuter av knarrandet under skorna.

Varför
är det så mycket mysigare att stå ute på ett torg, fullpackat med människor, kallt, snöigt, och försöka se över huvudet på alla människor som står framför en eller kasta en bild på den stora bildskärmen som skyms av den stora lampan

då man lika gärna kunnat sitta inne i den varma, sköna soffan och både sett, och hört, Tommy Körberg mycket bättre?

Ja, det kan man fråga sig, men det är ändå något med atmosfären som gör att det är värt att frysa h.cken av sig. Fackeltåget, det magiska ögonblicket när de vackra byggnaderna blir upplysta på olika vackra sätt. Att få dricka glögg ute i snöfallet som helt plötsligt föll över oss. Att stå och hålla om varandra i ett försök att hålla värmen.

Vad jag tyckte var dåligt var ljudkvalitén. Många tal hölls, ett evinnerligt tjatande om att Sundsvall blivit utnämnt till Sveriges vackraste stad, men för övrigt gick det inte att uppfatta vad talarna där framme på scenen sade för något. Talen kan de helt plocka bort ur programmet om inte något görs för att föra ljudet ut över torget. Men Körberg hördes, vilken röst den mannen har.

Efter att alla ljus tänts upp så gick vi till Gambrinus, ett gammalt ölschapp, med underbar atmosfär, toppenpersonal och fantastisk mat. Mmmmm, vi åt buffé och det var helt klart värt den, faktiskt, lilla peng det kostade. Jag hittade också ett nytt öl som smakade väldigt bra, ett tjeckiskt öl som faktiskt hette Gambrinus. Tänk så trevligt vi hade i vårt lilla sällskap om 11 personer. Det är så roligt att vi alltid blir ungefär så många som deltar vid våra träffar även om personerna växlar. Vilken grannsämja vi har här i den lilla byn.

Snön bara vräkte ned när vi åkte hem och det har snöat hela natten så nu är det vitt och vackert ute. Jag tvivlar dock på att snön kommer att ligga kvar. Jacki hade ju fått vara ensam här medan vi var ute och roade oss och han höll på att ta ned oss när vi kom hem. Har man hund så får man verkligen uppleva kärlek.

I morse när jag vaknade och tittade ut genom sovrumsfönstret så såg jag Livskamraten och Jacki här ute. Livskamraten skottade och Jacki studsade runt. Man blir glad av att se honom. Men vi har upptäckt att han hör dåligt och att det påverkar hans balans. Att se honom lyfta på benet när han ska kissa och vingla fram och tillbaka känns som ett skämt. Han lider i varje fall inte av det och det är ju huvudsaken.

Här står han och kräver lite ömhet och kel. Den mest keliga hund jag träffat, ibland är han faktiskt lite påfrestande för man kan inte alltid sitta och klappa honom eller hålla honom i ”hand”. Han älskar att man håller handen på hans tass eller tvärtom, eller en fot, eller en arm………… bara det är närhet. Inte lätt när man nu börjat sticka igen och alltså behöver sina händer till annat.

Sov ända till 10.00 i morse! Har gått en lång promenad med Jacki så han ska klara sig medan vi är på Lyslördag. Tagit på långkalsonger och ser solen gå ned över sjön. Känner mig beredd på en trevlig kväll.

I morse lämnade vi barnen på skolan och sedan bar det av till SpanskaVillan. De hade varnat för halka men resan gick väldigt bra, utan problem. Livskamraten körde så jag bara kurade ihop mig i passagerarsätet och sov som en…… stock? ….. gris? … trött människa? Natten hade varit lite orolig med ett barn som låg på tvären, snett mot fotänden, över det andra barnet, kort sagt lite stökigt, vilket ledde till en del lyftande tillbaka i rätt läge, lägga över täcket som hamnat på golvet, kissnödiga barn, hund som låg i vägen för kissnödiga barn, ja lite turbulens var det så det var skönt att få slumra. Jag sov ända till Ullånger. Då var det dags för en french hotdog och lite specialvätska till bilen som hackat och tappat kraft.

Nu kom det även upp ett felmeddelande om att partikelfiltret var igentäppt och en titt i handboken visade att det behövdes regenerering och detta måste nog göras manuellt eftersom det tydligen inte sker automatiskt längre. Ja, det blir något för Livskamraten att bita i. Vi måste nog börja titta efter en ny bil, det är tydligt.

Det var skönt att komma fram i alla fall. Solen sken och det var gott med kaffe ute på altanen. Sedan gick jag en lång promenad med Jacki och därefter var det middag. Pizza med ett glas vin, härligt. Fredagslugnet sänker sig. Nu ska vi bara slappa och se fram emot morgonkvällen.

Nyss ringde han som vi ska åka med i morgon och bjöd på fest den 2/12. Vill så gärna men vi hade ju tänkt åka tillbaka hem nästa helg. Får se hur vi gör. Det blir tråkigt för vår inneboende om vi är borta för mycket samt jag har tandläkaren den 4/12. Suck, val, val, val.

Det var ordentligt mörkt när vi var ute och gick. Bara lite ljus över sjön som lyste upp. Det blir till att ta fram pannlampan.

Nu går denna vecka mot sitt slut och jag kan bara konstatera att det varit fullt upp. Papegojan är kvar, blir hämtad på fredag, alltså imorgon, och jag kommer att sakna honom. Hans snackande, hans tydliga bevis på att han nu känner lugn och trygghet hos mig. Han älskar när jag kommer in och sätter mig i lugn och ro och han får bara vara med mig. Både igår och idag har jag ätit min filtallrik med honom och vi delar den broderligt även om han siktar in sig mer på flingorna (nyttiga sådana) än vad jag gör. Det enda jag inte gillar är när han sedan torkar av näbben mot min tröja…

Även två av våra mindre barnbarn är här denna vecka. Igår skulle vi göra läxan och när det då blev matematik  så fick vi lite ”hjälp” av Jako, han räknade 1, 2, 1, 2. Ibland räknade han 1, 2, 3, 4, high five, kanske inte riktigt korrekt men rätt ändå på sätt och vis.

Barnbarnens föräldrar är bortresta i tjänsteresor denna vecka så jag har haft ansvaret för allt, det innebär att jag haft kompisbesök och gjort slime (blev misslyckat, kladdade), varit på två innebandyträningar komplett med ett föräldra/tränaremöte, skjutsat och hämtat hos kompis och nu i kväll blir det ridning. Båda barnen har haft lite jetlag efter Hawaii-resa så det har i alla fall blivit tidiga kvällar.

Fast första natten så vaknade båda 02.30 och tyckte att det var dags att umgås. Men jag fick dem att ligga kvar i sängen och intala sig att det var natt och till slut somnade de om. Jag ligger tvärsöver nere i fotänden och det kändes lite som att ligga i en vattensäng när de vände och vred på sig, dunkade med benet i madrassen och på andra sätt försökte hålla sig i gång. Men jag härdade ut, vi var tysta och som sagt, det lyckades, de sov några timmar till. Men i morgon ska jag bara lämna dem i skolan och sedan ska de hämtas av sina föräldrar. Då vet jag att det kommer att kännas väldigt tyst och tråkigt här.

Då har vi bara hunden Jacki kvar……. i varje fall ett par dagar innan han blir hämtad. Förhoppningsvis på söndag. Jag har tänkt att nästa vecka ska bli en ”återhämtningsvecka” med bara lugn och ro och trevliga aktiviteter; Tommy Körberg på lördag och spa-kväll med tanterna på fredag. Det blir skönt. Jag har ju också hunnit med lunch med mina panschis-arbetskamrater, underbart trevligt och två långa väninne/hundpromenader denna vecka och det är avkoppling. Nu ska jag bara ta en runda med hunden före det blir vårdplanering för äldre släkting och sedan hämtning av barnen och sedan middag, läxläsning och ridning, ja, så blir det. Helt klart har dagens unga föräldrar fullt upp… eller så har man blivit äldre?

Igår for vi till flygplatsen för att möta hemkommande anhöriga. Vi körde dit i två bilar, kom samtidigt som planet landade. Jag körde familjens bil och kom in  i hallen samtidigt som passagerarna började strömma in i ankomsthallen, mötte och kramade dem, överlämnade bilnyckeln och gick ut för att åka hem. Ute på parkeringen kom jag på att jag borde berättat var jag ställt bilen så jag gick in igen, letade reda på dem, berättade var bilen stod, gick ut och skulle just sätta mig i vår egen bil. Då kom min anhörige framspringande och överräckte parkeringsböterna, 450 kr. QPark hade bevakat bilen i 8 minuter, vilket måste varit den tid det tog mig att överlämna nyckeln. Hade jag inte gått in för att berätta var bilen fanns så hade jag nog sluppit böterna. Bra jobbat, QPark! No more comments.

En som blev glad över att få träffa sin familj igen var i alla fall gojan Jako. Vi hade jätteroligt på kvällen när de åkt hem och han satt och pratade. Då kom det allt möjligt. ”vill du ha en macka?”, ”go´natt, puss puss”, ”ska du gå och sova?” ”gå och bajsa”, ja ni kan inte ana vad han pratade. Mycket puss puss var och det var säkert inspirerat av alla pussar familjen gav honom och som han gav dem. Gulligt. Även några ”high five”, komplett med ett smällande ljus som när man slår handflatorna mot varandra, blev det. Vilka roliga minnen denne goja ger oss.

Jag tänker på han satt på axeln till det stora barnbarnet L. Han var ju inte alls förtjust i att Jako skulle sitta där utan misstänkte att Jako skulle nypa honom med sin starka näbb. Jako är ju väluppfostrad så när jag två gånger skickat iväg honom för att bajsa på ”sin” stol, så uppmanade jag barnbarnet att själv skicka iväg gojan för att bajsa. ”Håll bara fram handen mot honom och när han sätter sig så säger du att han ska bajsa och skickar iväg honom mot stolen”. Sagt och gjort, barnbarnet höll upp sin hand mot Jako varpå Jako sträckte fram sin fot mot mot honom, sade ”high five”, ”klatsch” och fortsatte sitta nöjt på axeln. Härligt!

Idag är det Fars dag, men vi kommer inte att ha några av våra barn här utan det ska bli en lugn dag, helt utan krav. Skönt. Önskar er alla en härlig söndag.

Imorgon får vi storfrämmande från ”over there”. Roligt, jag har just förberett fläskfilégrytan till morgondagen för jag tror inte att jag kommer att hinna det i morgon. Nu står den och sjuder på spisen. Vi ska ha klyftpotatis så vi slipper skala. Roligare kan man ju ha. Till exempel göra rent kring fågelburen så vi kan duka fint vid matbordet. Sedan hoppas jag att jag får ha söndagen helt för mig själv, ingen som vill något eller ska ha hjälp med något, eller som helt enkelt vill umgås. Jag vill / jag behöver vara ensam, i fred några timmar.

Idag gick jag på massage och det var underbart skönt. Den 24/11 ska jag sedan på spa-kväll med några tanter så lite avkoppling ska det väl bli. Vi ska också hinna lyssna på Tommy Körberg, något som jag verkligen ser fram emot. Han har en underbar röst.

Vår inneboende, då menar jag barnbarnet, inte gojan och inte hunden, har hängt upp ett dubbelsidigt papper på kylskåpet om hur man går  ner i varv. Jag får nog ta mig tid och läsa genom det dokumentet.

Torsdag – besök hos kär vän, varför blir det så långt mellan besöken ibland. Nu ska det inte bli så långt till nästa gång i alla fall. Vi fick besök av ett barnbarn idag och då lät vi Jako, gojan, komma ut ur buren och umgås med oss. Det blev genast klart för oss att han gillar barnbarnet L. Kanske för att han påminner om husse. Han satt i alla fall troget på L:s axel och putsade sig, burrade upp sig och såg ut att ha det jätteskönt. Tilläggas kan väl att L inte var över sig förtjust i Jakos uppvaktning. Han trivs bäst när Jako är inne i buren. Var gång jag pekade åt Jako att flyga iväg till sin ”bajsstol” så gjorde han det, flög dit, bajsade och tog sedan sats för att flyga tillbaka till L:s axel. Kärlek?

Äntligen börjar det bli dags att gå och lägga sig, ser fram emot det faktiskt. Efter att ha gjort rent i vardagsrummet runt gojan Jako (milda makter vad en papegoja kan skräpa ned) så gick jag en lång skön promenad med en väninna. En skön promenad i fint väder, kan inte bli bättre. Det tyckte även vovve Jacki som sov så gott efter den långa promenaden. Vi fick lunchbesök idag (risgrynsgröt och äggmackor) och efter lunchen gjorde jag en sockerkaka.

Men är det lönt att baka egentligen? Det går ju bara åt.
Sedan åkte jag till sta´n för att träffa en anhörig. Jag fick vänta en halvtimme vilket inte kändes så bra…. men när man väl träffas så är allt bra. Orkade inte tänka på middag utan gjorde det enkelt för mig och köpte med mig en familjepizza hem. Nu har Jacki och jag varit ute och kvällskissat, i varje fall Jacki, så nu ska jag be att få avsluta denna dag och krypa i säng.

PS! blev lite besviken när jag såg att mina tänkta investeringar i fonden stod oförändrade idag, jag hade nog hoppats att de skulle ökat. Tänk om jag hade haft fonden i ett skatteparadis, då hade jag i alla fall kunnat ta ut 30.000,- utan att betala skatt.  Det skulle inte varit dumt! DS!

Kom nyss hem från en promenad med Jacki. Vi strövade i lugn och ro runt i Holmsund, kissade lite här, kissade lite där, bajsade vid ett tillfälle och snusade på alla de go´a dofter som finns omkring oss. Ja, det var förstås Jacki som stod för såväl kissandet som bajsandet. Men snusade gjorde vi nog båda två. Luften var hög och klar, rimfrosten låg kvar i gräset, en flock sidensvansar hade samlats i ett träd. Så mycket skönt och vackert det finns.

Men vi fick också en påminnelse om det som är mindre fint. En råtta, och då menar jag inte en liten skogsmus, utan en riktigt stor och tjock en med lång svans, sprang över Holmsundsvägen mot järnvägen. Burr. Om jag nu vore med i exempelvis Parlamentet så skulle jag göra jag en smidig övergång till ett annat ämne genom att säga: på tal om råttor, hörde ni Svensk Näringslivs VD…….. men jag har fått lära mig att man ska respektera människor så den övergången gör jag inte.

Men jag kan inte släppa tanken på denne VD som har 30 miljoner på konton som han inte använder, alltså inte behöver. Jag har ett antal barnbarn och jag har ett sparande åt var och en av dem (suck, vem kunde tro att det skulle bli sju stycken….).  Ett par av dem har nu passerat 18-årsgränsen, men jag funderar på att hitta en bättre form av sparande för de mindre. Under 14 dagars tid har jag följt en specifik fond som verkar lovande. Jag har alltså gjort det som man inte ska göra vid ett långsiktigt sparande, jag har följt fonden dag för dag. Jag har roat mig med att tänka att jag satsar 5.000,- respektive 300.000,- i denna fond. På dessa 14 dagar (som kanske varit ovanligt lyckosamma, vad vet jag) har beloppen ökat från 5.000 till 5.612,20, från 300.000 till 330.683,90.

Vad ser jag genom denna övning? Jo, att pengar alstrar pengar. Utan att göra ett skapande grand skulle jag alltså ha ”tjänat” 30.683,90 på 14 dagar. Har jag tjänat dem genom att jag är smartare än andra, genom mitt idoga arbete? Nej, bara genom att jag har tillgång till mer pengar så kan jag ”tjäna” mer.

Den som ”bara” har möjlighet att tjäna 612,20 på 14 dagar, utan att göra något, skulle med all sannolikhet vara mycket nöjd med det utfallet.

Tänk om jag då genom att företräda verksamheter som hålls vid liv av dessa 5.000,-sparare, kan sätta undan exempelvis 3.000 000,-, wow. Ni kan själva räkna ut vad ni skulle tjänat under dessa 14 dagar.

Ja, lite tankar som ligger och gror i bakhuvudet. Nu hoppas jag bara att det inte blir fler råttor i vårt samhälle, de kan vi vara utan. De visar knappast någon respekt för oss vanliga människor så varför ska vi egentligen visa respekt för dem.