Försvinnande saker

Vår inneboende har satt in (ihop) granen, den är inte klädd men den står där på sin matta och väntar på sina lampor och bollar. Men när jag såg den så kändes det fel på något sätt. Det är något som inte stämmer, men jag kunde inte komma på vad. Så säger Livskamraten: men var är den mellersta delen av granen?

Ni vet, vi har en plastgran som delas i tre delar och där man får hyfsa till grenarna så den ser ut som en gran. Då såg jag det, det fattas förstås en mellandel! Den ska ju vara högre. Jag bad alltså Livskamraten ta med den tredje delen ”den ligger i en svart sopsäck under källartrappan”. Problemet är bara att det gjorde den inte. Var i fridens namn har jag ställt den? Nu blir det till att leta.

Vi är ändå i tagen med att leta och rensa, det som vissa kallar ”dödsrensning”. För den som inte är bekant med ordet så betyder det helt enkelt att man gör det lättare för sina efterlevande, man rensar bort så mycket ”skräp” som möjligt så det blir lättare för den som ska ta hand om det när man gått bort. Burr, så tråkigt ord. Nej, jag föredrar att kalla det ”leva livet-rensning”. Bort med allt onödigt, det som tynger, det som bara ligger och tar plats, gör mer plats för det du tycker om. Lev livet lättare helt enkelt. Det är den rensningen vi gör.

En god sak har det i alla fall kommit ut av den påbörjade rensningen. Som de flesta föräldrar i vår ålder så har vi, tillsammans med barnens mor-och farföräldrar, samlat saker till barnen. Ni vet, av typen silverskedar, finservis etc. Sonens kaffeservis har varit borta och vi har trott att den kom bort när vi hade översvämning i källaren år 2000. Men gissa vad, när jag arbetat mig in i det inre hörnet av vinden så hittade jag en låda, prydligt märkt med sonens namn och ”kaffekoppar”. Så det är kanske sant, den som söker han finner.