Det är mycket nu

Det rör sig omkring oss, mycket som händer med småttingar och annat. Det har varit ganska tydligt att jag överansträngt den brutna handleden något så mellan varven så har jag försökt att göra absolut ingenting. Då har jag alltså satt mig med släktforskningen.

När jag började med detta så var det mest intressant att se hur långt bakåt man kom i varje släktled. Nu är jag inne och söker mer specifika uppgifter; följer dem genom flytten genom hela livet, konfirmationer, följer upp små noteringar i kyrkböckerna. Så intressant, så roligt! Timmarna bara rusar iväg.

Nu har jag hållit på och jobbat extra med att följa upp de släktingar på pappas sida som flyttade till Holmsund i början av 20-talet. Roligt att se att både farmors far och även farfar (ett kort tag) jobbade på samma arbetsplats som jag, dvs pappersbruket i Obbola.

När jag började titta i kyrkboken på ”Municipalsamhället Djupvik” så började det dyka upp namn som jag känner igen, på människor jag faktiskt minns eller hörde mina föräldrar prata om. Så fascinerande! Jag hittade skomakar Häggström och genast mindes jag doften i affären; läder och skoputsmedel. Jag minns när han kom ut från verkstaden bakom affären och jag bara njöt av att titta på alla blanka, fina skor och reklamskyltarna med boxerhunden på.

Namnen på alla sågverksarbetare lockade fram minnet av när arbetarna cyklade hem, med unikaboxen på styret och några vedbitar på pakethållaren. Ibland känns det som att jag har levt i över 100 år, när man tänker på hur samhället har förändrat sig. Vilka av mina barnbarn vet hur det var att ta fotogenlampan och pottan med sig när man gick och lade sig på kvällen? När man drog på sig stövlarna och sprang den uppskottade stigen genom snön för att ta sig till utedasset på andra sidan gården. -30, det spelade ingen roll, var det dag skulle man ut på dasset. Gissa om toalettbestyren gick snabbt! Mina barnbarn tycker att det är roligt att se dasset, inte minst för att alla vi kusiner har skrivit våra namn på väggarna. Ack ja, en annan värld.

Så fantastiskt att jag kan sitta hemma vid min egen dator och bara drömma mig bort, att kunna lära sig så mycket om hur avlägsna släktingar hade det. Vilka kämpar de var. Så tungt det är att läsa noteringar som ”utfattig”, ”inhysehjon” – detta om mannen, familjeförsörjaren som då oftast hade en stor familj att dra försorg om. Det kan inte ha varit lätt.

Nu ska jag snart iväg ut; handla, vara social med en papegoja, hämta ett barnbarn, gå på innebandyträning. Sedan är det middag, avslappning en stund, och högläsning. Vi var på biblioteket igår och hittade flera intressanta böcker. Nu börjar de bli så stora att jag också tycker att böckerna har ett bra underhållningsvärde. Livet är bra!