Inte så glad åt Holmsunds Återvinning

Snart är huset tömt. Tömt på all personlighet, på våra minnen och upplevelser. Jag längtar. Det har faktiskt varit väldigt jobbiga veckor nu. Vi har fortfarande hunden kvar här hemma och han  kräver sitt. Vi har gjort oss av med tre lastbilssläp med skräp. Vi har skänkt bort möbler så nu har vi bara det allra nödvändigaste kvar. Mitt i allt detta så har vi också haft två av de yngre barnbarnen här så vi har ändå försökt att få huset att verka ”normalt” under kvälls- och morgontid.

Till råga på allt så åkte Livskamraten ensam till Återvinningen med ett lastbilssläp. Tunga saker som fönster bland annat. Personal fanns men ingen hjälpte till. Det bar sig inte bättre än att Livskamraten fastnade med foten i något och ramlade ned från släpet…….. som om inte han ramlat tillräckligt i sina dagar….. Då kom personalen rusande och hjälpte till. Jag kan nog tycka att de borde kunna hjälpa till ändå om det är någon som verkar ha tunga saker eller kanske är något äldre. Vanlig gammaldags hänsyn helt enkelt.

Så han har haft ont, ändå ondare än vanligt. Då säger jag bara: tack och lov för ett 19-årigt barnbarn som kommit direkt efter skolan och slitit och släpat. Utan att vi ens har behövt be honom. Han har bara dykt upp och varit med och kämpat. All heder åt honom. Till och med 8-åriga barnbarnet har skottat en gång från altanen ned till lekstugan så vi har kunnat få bort allt som lagrats där inne. Han förtjänade verkligen att få 100 kr i en sprillans ny börs av farfar.

I tisdags smet jag i alla fall från allt. Efter att ha lämnat barnen på skolan, burit och lastat skräp, så tog jag bilen och åkte till Örnsköldsvik. Där åt jag middag med en kär vän och sedan gick vi på en trädgårdsföreläsning. Visst är det underbart med vänner där man bara finner varandra omedelbart och fortsätter prata och skratta som om det var i går vi skildes åt. Det avbrottet behövdes.

Nu är de två barnbarnen hämtade av förälder, hunden är kvar men vi har förhoppningar om att han ska bli hämtad i morgon. Livskamraten har sovit ända sedan middagen faktiskt. Jag har varit ute en kvällspromenad med jycken och nu ska jag gå i säng och läsa och bara vara. I morgon kommer ingen väckarklocka att ringa. Hurra!!!!