En alldeles vanlig tisdag

Drog undan gardinen i morse, och där var den, en rosa och blå himmel. Jag blir alldeles varm i själen av denna, ständigt skiftande, himmel över sjön. Igår kväll, när jag satt i fåtöljen och tittade på TV, så var den randig med tre olika färgfält, ljusblå, rosa och en slags grönblå nyans. Underbart.

För ett par veckor sedan skrev jag en kommentar i Sundsvalls Tidningen. Man hade en artikel om hur man ska göra det omöjligt för hemlösa människor att kunna sova inne i väntsalen på Centralstationen. Jag tycker att den nya stationen ser ut att bli väldigt bra, men störde mig på beskrivningen av hemlösa. Så jag frågade helt enkelt vad man hade för förslag vad vi nu skulle göra för dem som inte har någonstans att gå in och värma sig. Sedan har jag inte tänkt mer på den kommentaren, men igår när jag läste tidningen så känner jag igen min rubrik på kommentaren och ser att det varit en hel del skrivningar om vad som faktiskt ska göras. Man öppnar en lokal i centrum, nära stationen, där hemlösa har en möjlighet att gå in och värma sig, inte ett härbärge men väl en stor lokal där de kan kura ihop sig och vänta ut natten. Detta skulle naturligtvis ha gjorts även utan min kommentar, men det kändes bra att den uppenbarligen noterats och föranlett en del andra kommentarer och artiklar.

Det är en del av nackdelen med att skriva, orden bara flyter ut i universum och man vet inte, är det någon som läser, någon som hör mig? Det är därför man blir så glad över att några ger tummen upp vid bloggen, det ger en slags bekräftelse och bekräftelse behöver vi alla.

Idag blir det en långpromenad, sedan ska vi äntligen dra färdigt rören uppe i nya badrummet och jag ska packa ned alla tomtar och julsaker. Det är dags att släppa in mer och mer ljus i livet och i huset. Önskar er en fin dag.