Människan är en helhet

Jag läste artikeln om ”Ida” i dagens VK, hon som lidit av ångestattacker och oro ända sedan hon var ett barn, som stått på väntelista för traumabehandling i flera år och där Försäkringskassan drog tillbaka sjukpenningen för att hon kunde arbeta 25 % med ett ”strukturerat” arbete. Så kanske det skulle fungera. Om man nu kunde hitta en arbetsgivare som var villig att anställa någon på 25 %. Ibland stör det mig så att vi inte ser människan som en helhet. Inte minst inom vården. Det finns människor som gått på samma medicin år efter år, receptet har bara förnyats och förnyats. Ända till dess att en engagerad, kompetent läkare tittar genom hela bilden av människan och kommer på att den här medicinen fungerar inte tillsammans med de andra medicinerna, att den här medicinen har vi mer eller mindre slutat använda, istället använder vi X. Någon som tar sig tid, har kompetens, helt enkelt är intresserad av människor….. Varför är det sådan brist på sådana människor idag? Varför är det sådan brist på personal inom sjukvården? Det utbildas nya läkare, sjuksköterskor hela tiden. Vart tar de vägen? Flyttar alla till Norge eller blir stafettläkare? Varför har vi inte fler undersköterskor / biträden så att sköterskorna och läkarna kan ägna sig åt det de är utbildade för? Många frågor, jag vet och fler finns det. Men var finns svaret.

Här sitter jag och skriver. En kopp gott te har jag framför mig. Blicken dras ut genom fönstret framför mig. Allt är vitt, det har kommit mycket snö och jag fick skotta länge igår. Livskamraten hade fastnat i snön dagen före och fick skotta sig fram så han var utslagen igår och låg på soffan. Jag skottade alltså och någon styrketräning blev det inte. Nej, det räckte så bra med skottningen. Det känns lite bittert sådana dagar att vi har två snöslungor och ingen fungerar…. Idag ska jag skrapa badrumsdörren och förhoppningsvis hinna måla den på insidan. I eftermiddag blir det bio, Britt-Marie var här, tillsammans med tre andra damer i vårt ”gäng”. Efteråt brukar vi äta tillsammans så igår gjorde jag ugnspannkaka med mycket bacon i, som Livskamraten kan ha till middag.

Imorgon blir det linssoppa. Det fungerar väldigt bra faktiskt med detta strukturerade sätt att planera veckans middagar. Nu är det Jamie Olivers kokbok en dag, soppa en dag, fisk en dag, vegetariskt en dag, det är grunden och jag har börjat göra rätter som vi mer eller mindre glömt bort att göra de senaste åren. Som linssoppa, potatis- och purjolökssoppa, ugnspannkaka, köttfärslimpa med mera. Jag har till och med gjort hastbullar och det var länge sedan. Det känns att nu när det inte är så mycket måla, bygga etc. så har lusten att laga mat kommit tillbaka. Roligt är det! Ha en bra dag, det ska jag ha.