Saknad

Helt plötsligt vaknade jag med en känsla av sorg, av saknad. Min syster, jag vill prata med dig! Jag vill ringa och höra dig säga mitt namn med din snälla röst. Varför finns det inte besökstid i himlen? Bara för en kort stund. Eller är det så att om jag blundar, slappnar av så kan jag föra ett samtal med dig, berätta vad som sker i mitt liv, jag kan ana känslan av din kram, jag kan höra ditt skratt.

Den tunga känslan vill inte gå över utan dagen känns bara grå och tung. Egentligen är det stugsista idag, men här vid Öjen firar vi ju vår ”lysnatt” en vecka senare så inte ens det kan locka fram någon aktivitet. Jag tror jag går och lägger mig, kanske lyssna på en bok, eller varför inte en podd? En podd om trädgård kanske? Jag var över och pratade med grannen på ena sidan igår och de har rensat träd från en del av tomten och nu funderar de på att göra något liknande våra terrasserade planteringslådor. Känner jag dem rätt så kommer de att hitta på något ännu finare än våra. Även den nya grannen på andra sidan har massor med planer för sin tomt (och den är brant!) och har fått inspiration från oss. Roligt att man kan inspirera någon. Men nu är det jag som behöver inspiration……

Mamma, pappa, syrran – jag önskar vi kunde ta en kopp kaffe tillsammans idag.
Jag tänker på er.