”Detta gör jag frivilligt”

”Detta gör jag frivilligt”. Mitt nya mantra när jag åker till Line dance. Det betyder ”jag hänger inte med”. Igår var det tre (3!!!!) timmars dans, men jag orkade bara 1, 5 timme, sedan snurrade det bara runt i huvudet. Men de övriga dansade glatt vidare. Ingen paus utan det snurrade bara fram nya låtar på bildskärmen. Vi i nybörjargruppen fick dansa längst fram och bak i rummet stod de som dansat länge. ”Vårt” namn på låtarna stod med svart text och bredvid stod ett annat namn med rött. Så vi dansade alltså två olika danser till samma låt. Hur sjutton kan de ha lärt sig vad man dansar till varje låt. Jag förstår ingenting. Jag ligger ett steg bakom vid varje låt. Då hinner jag kolla grannens steg och göra som henne, men ligger alltså ett steg efter hela tiden. Det blir väldigt tydligt när de helt plötsligt vänder åt ett annat håll och jag står ensam kvar åt mitt håll. Pinsamt!

Det ser så roligt ut och jag vill så gärna…. jag dansar envist vidare och tänker för mig själv ”detta gör jag frivilligt”. Sedan kommer jag hem och ser Anders Hansen prata om hjärnans funktioner, bland annat hur vi människor strävar efter att inte vara ensamma. Inte undra på att jag drömt mardrömmar i natt, drömmar som handlat om att jag hela tiden varit i ett annat rum än de andra, att jag inte fått vara med alltså. Suck.

Men det är bara att sträva vidare. Inte ge upp, det är en del av livet kan man säga. Ibland måste man kämpa för att få det att bli som man vill, få en belöning. Min belöning blir den dag jag kan dansa en hel dans rakt igenom utan att missa ett steg.

Idag ska jag belöna mig genom att vara ute i det fina vädret. Fortsätta sköta om blommorna och dessutom ska jag och en väninna gå en skogspromenad. Det ska finnas en gammal avrättningsplats här i närheten tillsammans med stensättningar och vi ska försöka leta reda på dem. Lite spännande.