Så fort ett liv kan ta slut… inga dykare med tuber?

Idag vilar en förstämning över vår magiska sjö Öjen. Jag var nere vid sjön och sköljde rent några blomkrukor då jag, vips, satte mig på rumpan i vattnet. Inte så skönt, men inte så farligt heller. Jag fortsatte skölja och ett litet flygplan kom susande över sjön. Det är inte alls ovanligt eftersom vi har ett litet flygfält en bit bort och flygarna brukar segelflyga, eller med små motorplan, flyga över sjön. Vi brukar få se dem rolla runt, landa och starta på vattnet och därför tänkte jag – nu kommer sommaren när de börjar med sina flygningar. Det började kännas kallt i vattnet så jag gick in för att byta kläder.

När jag kom ut så ropade grannfrun på mig. Hon hade också varit ute och sett flygplanet och hon såg det också störta i vattnet. Hon kunde se att två personer tog sig ur planet och satt på det, men planet sjönk och de började simma mot land.

Räddningstjänsten fick upp en person som kördes till sjukhuset. Sedan har de letat och letat efter den andre. Hen är inte hittad ännu så hoppet är ute. Så fruktansvärt, mina tankar går till de anhöriga. Mitt hjärta gråter för dem.

Något som gör att det känns extra svårt är beskedet att det inte fanns några dykare med lufttuber utan de fick flygas in från Robertsfors. Är det möjligt att det inte finns några bärgningsdykare i Sundsvalls-området? Här finns gott om sjöar och havet finns också här. Vår sjö är djup, 14-15 meter på stället där planet störtade.