Livet har sina dalar och toppar

Det var en sagolikt vacker kväll igår, sjön låg blank, silver- och blåfärgad, en sådan kväll som jag brukar skynda mig och fotografera för att bevara för alltid. Men igår togs inget foto, vi kunde se båtarna som letade efter den andre personen som varit i planet och känslan av förstämning låg tung över oss. Tack och lov att de i alla fall hittade honom sent på kvällen.

Så livet går vidare och jag började dagen med att diska upp alla småprylar som finns runt den öppna spisen i köket. Jag vet ju hur sotigt allting blir. Först tog jag fram en ny diskhandduk och det slumpade sig att bli en som mamma gjorde när Livskamraten och jag flyttade ihop, med fin brodyr. Så plockade jag vidare och hittade de små kopparprylar som pappa tillverkade, hink, balja, slevar, så mycket fint, så gediget hantverk. Tänk så mycket kärlek som finns i dessa små föremål. Så tacksam jag ska vara att ha kvar dessa ting.

Ja, gårdagens förstämning ligger kvar över oss här vid sjön även idag. Men nu gäller det att ta tag i sig själv och titta framåt.