Siffrorna för Corona-viruset sjunker visserligen men alldeles för sakta. Det känns inte bra. Jag stöttar helt upplägget att inte stänga ned landet på liknande sätt som andra länder gjort. Men nu känns det tungt. Vi följer råden, avstår från att träffa släkt och vänner annat än på avstånd, hämtar mat och andra varor utanför affärerna, men är det tillräckligt? Senaste dygnet har 88 döda inrapporterats. Jag skulle vilja ha statistik på hur många äldre som dör när influensan slår till, vad är ”normalt”? Om man dör av hjärtstillestånd och man har viruset, räknas det då som att viruset var orsaken? Man kanske skulle fått stillestånd ändå. Tankarna snurrar….

Idag var det hämta mat-dagen, mellan kl 14-16 utanför ICA Bommen. Jag stack iväg till Birsta direkt på morgonen så när de öppnade kl 10 då var jag där. Handlade vaxdukar och stack sedan över till IKEA där jag ringde på dörrklockan och fick hämta mina beställda varor, 2 palmer och nya grytlappar. For tvärsöver vägen till Clas Ohlson och köpte present åt Livskamraten. Sedan iväg till ICA. Men jag var för tidig och de hade inte packat mina varor ännu. Det var bara att åka hem ta en kopp kaffe.

När jag sedan hämtade maten så fanns det inte något knäckebröd och inte heller mitt favoritfil och det går ju inte att vara utan det. Så iväg till Kvissleby och där var det massor av folk! Precis den situation man ska undvika. Men jag handlade i alla fall för knäckebröd och fil, det behöver jag.

Nu ser jag att regeringen funderar på att ändra straffet för sexköp, fängelse istället för böter. Är det Paolo Roberto-effekten?

Hur ser då en vanlig dag ut såhär i Corona-tider? För min del så vaknade jag 08.30, nu vaknar jag den tiden utan att sätta på något larm. Ändå var det en ovanligt stökig natt. Livskamraten var uppe två gånger innan jag överhuvudtaget släckt lampan. Igår tittade jag på nya delen av Sorjonen, en Netflix-serie med en väldigt duktig skådespelare. Han har någon diagnos av något slag och spelar fantastiskt bra.

Upp, pigg som en mört, smörgåsarna var färdigbredda och det blev till att titta på nyheterna på VK, Aftonbladet, ST och Facebook medan det goda téet och mackorna förtärdes. På med kläderna och ut. Solen strålade så vi började med en kaffekopp i solen medan vi lade upp planerna för dagen. Livskamraten gick ned i källaren för att börja dra vattenledningarna och jag började rensa en del av uterummet, städa, diska upp allt som fanns där och slutligen olja in trallen. Skönt. Då var det dags för lunchen, lite fil.

Sedan pratade jag lite med grannfrun innan jag gick och sköljde ren fler krukor som ska in i Blomrummet. Därefter blev det ett besök i grannens växthus för att kolla hur hans Citronträd tar sig jämfört med mitt. Så var det dags för eftermiddagskaffet.

Detta drack vi i solen  ute vid söderväggen. Visserligen kom det lite snöflingor men det brydde vi oss inte om. Vi fikade i lugn och ro, snön föll och sedan blev det sol. Livskamraten gick ner i källaren igen och jag fortsatte med omplanteringar av blommorna ute i uterummet. Solen strålade men mitt i alltihop började det hagla. När jag stod där och planterade om så kunde jag se vita snöstycken falla förbi men innan de ramlat ner på backen så hade de smält.

Livskamraten avslutade sitt arbete i källaren, gick upp och började med maten. Han serverade en G&T, mycket gott. Sedan blev det ytterfilé med sockerärtor och ris plus en flaska vin och därefter var det dags att titta på Rapport kl 18.00. Efter att ha uppdaterat oss om läget i Sverige och världen så tittade vi på ett avsnitt av MacLeods döttrar.

Så nu är det Rapport kl 19.30 och dagen går mot sitt slut. Dagarna rinner undan som smör på en het potatis och vi bara rinner med… ett frågetecken kan vara alkoholkonsumtionen… det är väldigt lätt att unna sig en god drink eller lite vin eller varför inte både och… så här i Coronatider. Ajaj, kanske något att tänka på. Men det får bli nästa vecka. Imorgon bär det av till Rusta för att köpa vaxduk, sedan blir det IKEA där jag får hämta varorna utanför butiken och så blir det ICA för att hämta veckans mat. Allting beställt i förväg via Internet.

På torsdag är det helgdag, inte nog med det, vi gifte oss den 21 maj 1976, kanske något att fira. På fredagen den 22 maj fyller Livskamraten år samt det är 48 år sedan vi förlovade oss. Detta måste firas, vi får väl unna oss lite extra god middag, lite vin och kanske en G&T. Sedan är det nog dags för en vit vecka (eller månad).

Nu ska vi se Trädgårdstider och sedan är det dags för Sorjonen igen, eller kanske fortsätta läsa min bok. Så ser de flesta dagar ut i dessa tider. Jag hoppas ni har det bra.

I denna härva av razzior på ställen där det pågår misstänkt sexhandel så fokuseras väldigt mycket på en person, Paolo Roberto. Men alla andra då? De som greps tillsammans med honom, de som gripits vid andra razzior? Så sorgliga stackare, kan tänka mig att det kan bli lite kämpigt i många familjer.

Men de människor som tar hit unga flickor, som ordnar lägenheter där de kan ta emot kunderna, som med stor sannolikhet lägger beslag på en del av de pengar det handlar om. Burr, de ska ha hårda straff. Är de svenskar så ska de vara med och betala rehabiliteringen av tjejerna, kanske bekosta deras hemresa. Rent känslomässigt tycker jag att de ska ha det hårdaste straffet. Är de inte svenskar, skicka hem dem men se först till att de är med och betalar stödet till kvinnorna.

Visst måste man reagera?

Så var det söndag, till skillnad från de andra dagarna (haha) så gick vi ut för att jobba. Vi hade planerat att rensa lite i de få rabatter vi har och kanske fylla på ny jord. Men åskan mullrade och regnet hängde i luften så jag gick ner i källaren istället. Där satte jag mig och började göra rent ”kaklet” ovanför det som ska bli min diskbänk i Blomrummet. Äntligen har jag gjort rent, nu fattas bara listerna runt kaklet. Om sedan Livskamraten kopplar in vattnet så är rummet klart att inreda.

Det är nog min egen skugga som faller över bänken, klumpig fotograf. Jag är nöjd med ”kaklet” i alla fall. Det är gjort av de porslinsrester i blått som blev över efter att jag gjort duschen i bastun. Rätt snyggt faktiskt. Jag är ganska less på att vara nere i källaren nu, blir det bara varmare så vill jag vara ute.

Så har Paolo Roberto varit ute och köpt sex. Varför? Han har en flickvän, hur sårad är hon nu? Han verkar medveten om att flickan / kvinnan troligen inte själv har valt att arbeta som sexarbetare utan att det kan faktiskt vara frågan om trafficking. Varför, varför, varför? Det är en av livets stora, mörka gåtor – varför väljer helt vanliga män att köpa sex?

I morse tog vi det väldigt lugnt. Satte oss i solen och morgonfikade. Bara vara, ibland behöver man det. Sedan kom helt plötsligt snön igen, det var bara att gå in, det vill säga; jag gick ned i källaren och satte upp panel på den sista väggen i Blomsterrummet. Nu hoppas jag bara att Livskamraten drar färdigt vattenledningarna därinne så jag kan få ställa iordning mina hyllor för blomkrukor och ställa in alla andra lådor med jul- och påskpynt.

Men på eftermiddagen kom solen fram igen. Vi tog fram dynorna till loungemöbeln och bara satt och njöt. Grannen fick besök av sin son med familj och jag kände sådan längtan efter mina egna familjemedlemmar. Man får väl försöka se det från den positiva sidan; vi har i alla fall något att längta efter. Jag hoppas ni har det bra.

Jag är en Facebook-användare. Vissa tycker att det är fruktansvärt att vara med på FB så man känner ett visst obehag när man erkänner; ”ja, jag använder Facebook för att se vad släktingar och vänner som bor en bit bort har för sig.” Ibland utlöser det en storm av snack kring varför de aldrig gått med och ofta får jag en känsla av att de vet faktiskt inte vad de talar om. De har aldrig provat överhuvudtaget.

Men den sista tiden har jag gått med i ett par ”grupper” av olika slag och faktum är att det känns inte riktigt bra. Nu har jag läst dumma, elaka kommentarer som fälls i alla möjliga sammanhang. Ofta lägger man in egna tolkningar på andra människors kommentarer. Ibland kommer jag på mig att tänka ”men är de inte kloka, varför skriver de så”. Märk väl att det är ”snälla” grupper jag gått med. Grupper av människor som delar ett intresse. Jag brukar bara scrolla förbi de värsta kommentarerna men idag kunde jag inte låta bli att själv lämna en kommentar.

Men jag vill inte bli någon besserwisser som ska rätta andra så nu ska jag göra slag i saken och gå ur dessa grupper. Det räcker ju faktiskt att jag bryr mig om dem som jag känner i verkliga livet. Hoppas jag klarar av att gå ur dem, tekniken är inte alltid med mig.

Med tillönskan om en trevlig helg!

Idag har vi jobbat ute hela dagen. Större delen av tiden har vi haft varmt och soligt, men helt plötsligt så har det snöat. Inte så mycket att vi brytt oss om att sluta med arbetet utan bara helt lite. Märkligt väder, aprilväder i maj. Vi har jobbat hela dagen med att lägga ny trall från ytterdörren och vidare ut. Känns bra.
Tidigare fick vi gå ett steg ner från bron till altanen, nu när det är i samma nivå så känns det faktiskt större och luftigare. Vi har suttit här i stort sett varje dag hittills denna vår. I bakgrunden kan man se den uppmurade rabatten med vindruvsrankan lysa vit och fin. Den putsade jag i förrgår och målade igår så nu ser det fräscht och fint ut. Milde tid vad detta virus ställer till med. Ingen läsecirkel, ingen bokcirkel, ingen styrketräning, har inte lust att rensa i lådor, sortera papper utan det blir byggjobb.

Jag har lyckats skruva med skruvdragare rakt in i en nagel, har fått massor av stickor, naglarna har gått av, mina händer svullnade av allt jobb med att kakla i duschen med porslinsbitar, ack, mina händer behöver lite vila och omvårdnad. Varje kväll filar jag mina naglar och smörjer in dem med hand- (ja, egentligen fot-) krämen från O`Keeffe`s. Toppenbehaglig kräm, inte kladdig, händerna känns som nya en stund.

Vad ska vi roa oss med för spännande i morgon då? Blir det dåligt väder så går vi väl ner i källaren och fortsätter med det vi har kvar därnere. Blir det fint väder så kanske jag kan pyssla lite med blommorna, det börjar bli dags att flytta ut alla blommor. Men vi har varandra, vi har grannar vi kan prata på avstånd med, det går ingen nöd på oss även om jag längtar efter lite omväxling. Så är det.

Det var en sagolikt vacker kväll igår, sjön låg blank, silver- och blåfärgad, en sådan kväll som jag brukar skynda mig och fotografera för att bevara för alltid. Men igår togs inget foto, vi kunde se båtarna som letade efter den andre personen som varit i planet och känslan av förstämning låg tung över oss. Tack och lov att de i alla fall hittade honom sent på kvällen.

Så livet går vidare och jag började dagen med att diska upp alla småprylar som finns runt den öppna spisen i köket. Jag vet ju hur sotigt allting blir. Först tog jag fram en ny diskhandduk och det slumpade sig att bli en som mamma gjorde när Livskamraten och jag flyttade ihop, med fin brodyr. Så plockade jag vidare och hittade de små kopparprylar som pappa tillverkade, hink, balja, slevar, så mycket fint, så gediget hantverk. Tänk så mycket kärlek som finns i dessa små föremål. Så tacksam jag ska vara att ha kvar dessa ting.

Ja, gårdagens förstämning ligger kvar över oss här vid sjön även idag. Men nu gäller det att ta tag i sig själv och titta framåt.

Idag vilar en förstämning över vår magiska sjö Öjen. Jag var nere vid sjön och sköljde rent några blomkrukor då jag, vips, satte mig på rumpan i vattnet. Inte så skönt, men inte så farligt heller. Jag fortsatte skölja och ett litet flygplan kom susande över sjön. Det är inte alls ovanligt eftersom vi har ett litet flygfält en bit bort och flygarna brukar segelflyga, eller med små motorplan, flyga över sjön. Vi brukar få se dem rolla runt, landa och starta på vattnet och därför tänkte jag – nu kommer sommaren när de börjar med sina flygningar. Det började kännas kallt i vattnet så jag gick in för att byta kläder.

När jag kom ut så ropade grannfrun på mig. Hon hade också varit ute och sett flygplanet och hon såg det också störta i vattnet. Hon kunde se att två personer tog sig ur planet och satt på det, men planet sjönk och de började simma mot land.

Räddningstjänsten fick upp en person som kördes till sjukhuset. Sedan har de letat och letat efter den andre. Hen är inte hittad ännu så hoppet är ute. Så fruktansvärt, mina tankar går till de anhöriga. Mitt hjärta gråter för dem.

Något som gör att det känns extra svårt är beskedet att det inte fanns några dykare med lufttuber utan de fick flygas in från Robertsfors. Är det möjligt att det inte finns några bärgningsdykare i Sundsvalls-området? Här finns gott om sjöar och havet finns också här. Vår sjö är djup, 14-15 meter på stället där planet störtade.

Det är inte mycket att säga om denna måndag. Vi stökar på som vanligt och dagens höjdpunkt är förstås eftermiddagskaffet. Det har blivit vår samlingspunkt på något sätt. De allra flesta dagar kan vi sitta i lä vid söderväggen, varmt och skönt. Idag började snöflingor falla precis när vi fikat färdigt. Jag försökte ta ett foto på flingorna som föll på armstöden, men solen smälte ned dem nästan i samma stund som de landade.

Glädjande är att man kan se en minskning i antalet döda  per dygn. Måtte det hålla i sig!

När Livskamraten börjat snarka så har jag börjat titta på netflix på surfplattan. Just nu följer jag serien om FBI-agenten Holden Ford, serien heter Mindhunter. Denne agent var en av dem som började införa beteendevetenskapliga metoder i FBI:s arbete. Detta skedde genom intervjuer med dömda brottslingar. Burr, vilka bilder intervjuerna ger av dessa seriemördare. Så groteska brott de genomfört. Det är tur att jag tydligen glömmer allt jag sett när jag somnar.

Livskamraten har alltid påpekat att det är konstigt att jag kan läsa de grymmaste deckare just före jag ska sova. I kväll ska vi i alla fall titta på MacLeods döttrar, trevlig serie. Det är märkligt så viktig TVn har blivit dessa dagar.