Nej, tyvärr, det regnar inte män, utan bara vatten. Grått, grått, grått. Min ”cousin”, den trevliga damen over there, skriver att det snöat hos dem idag (det måste väl vara under vår natt?) så vädret är tydligen ostadigt överallt. Jag som hade tänkt måla den mur som jag putsade igår. Det var med bävan jag gick ut i morse och tittade på muren. Skulle putsen sitta kvar eller hade den regnat bort? Men den ser bra ut så imorgon, eller övermorgon, kanske det går att måla.

Jag läser att det ”bara” varit fem dödsfall i corona det senaste dygnet. Håll tummarna för att det inte är någon ”eftersläpning” i rapporteringen utan att det är den faktiska siffran. Det kanske börjar vända. Vad jag skulle vilja veta är hur många människor som dör i snitt ett ”vanligt” dygn, utan corona. Många som gått bort har ju haft andra sjukdomar också och kanske skulle somnat in ändå? Det vet vi ju inte. Många människor runtom i vårt land har förlorat sina nära och kära och det styrker bara tankarna på att vi ska vara rädda om varandra.

I källaren fanns lite smått och gott som vi lagt undan i lådor men som jag nu packat upp. Bland annat fanns en hel del gamla verktyg som jag tycker är alldeles för fina för att gömma undan. Nu har jag tagit fram några verktyg och gjort en liten display på en av de nya väggarna.

Dessutom hittade jag både ett lagningskit för cyklar och en första förbandslåda som jag har plockat in i små tittskåp, bara för att det är roligt att ha kvar.

Man brukar säga att ”alla goda ting är tre” så nu ska jag göra iordning ett tittskåp med miniatyrer. En liten verkstad ska jag bygga upp, jag har samlat på mig en hel del småsaker under åren och nu ska de samlas ihop och plockas in i en låda. Jag behöver några fler verktyg samt har inga fler tittskåp så det kommer att dröja innan jag kan göra färdigt det. Tänk att lusten att hålla på med miniatyrer aldrig tar slut. Gamla människan, snart 67, och håller på med dockskåpsgrejor. Japp, det är jag det.

Via Facebook så har jag kommit i kontakt med ett antal av mina släktingar ”over there”. Det är speciellt en kvinna, boende i Connecticut, som jag så gärna skulle vilja träffa. Hon fotograferar mycket, vackra bilder, och skriver väldigt öppet om sig och sin familj. Hon verkar så genuint trevlig. Våra gemensamma anfädrar är farfars morfars far och mor från Syltered, Lillegård i Älvsjö. En av deras döttrar åkte till USA och det var starten på den amerikanska grenen. Själv härstammar jag från sonen Johannes som stannade kvar i Sverige.

Detta är en bild på min farfars morfars mor Ingeborg Månsdotter utanför sin bostad. På bilden finns också en av sönerna och längst till höger ser
man äldsta dottern Anna Britta Eriksdotter. Dottern ser ut att vara jämgammal med sin mor.

Jag vet inte riktigt varför jag funderar över detta. Hur olika liv vi senare generationer har levt beroende på det val som gjordes i slutet av 1800-talet. En annan sak som jag funderar över är mitt DNA. Jag har skickat in ett salivprov och fått veta att jag till 66% är svensk, till 29 % norsk, 3 % finländsk och 2 % från Baltikum. Det verkar väl troligt, men jag funderar över detta med den norska anknytningen. Hittills har jag inte hittat en enda norrman eller norsk kvinna i mitt släktträd som ändå är ganska väl dokumenterat ända till 1700-talet. Kan det vara en rest av några urtidssläktingar som vandrade från Baltikum över Finland och in genom Norge? Jag vet ju att det kom många människor vandrande den vägen då för länge, länge sedan. Jag har också brunögda släktingar med tydliga s.k mongolfläckar så det är väl där från öster vi kom ursprungligen. Vilka tankar jag har idag. Tänker baklänges, tar ett tankeskutt framåt och ibland blir det tankegång på stället. Dags att sluta skriva och laga middag istället. Trevlig helg!

Äntligen är det fredag och helgen kan börja…… vad är skillnaden mellan vardag och helgdag egentligen? De senaste åren har det varit svårt att skilja mellan vardag och helg. När man arbetade så visste man ju att är jag jobbet så är det vardag. Är jag hemma eller på fest så är det helg. Så går man då i avtalspension och vad händer? Där började det bli lite kinkigt för nu är man aldrig på jobbet och fester kan man ha även på vardagar, hmmm.

Så kom då VIRUSET och nu är det helt hopplöst.  Nu är det ingen skillnad på dagarna, de går i sakta mak och inget händer, suck. Om vi har tur så får vi kanske främmande i mitten av maj. Hoppas, hoppas, hoppas. Vi ska nog klara av att hålla avståndet om de verkligen dyker upp.

Så är lunchen avklarad och det är dags att gå ned i källaren igen. Nu är det bara 5 trallbrädor kvar så är ingången till källaren färdig. Livskamraten ska förbereda för installation av vatten. Han drar fram alla ledningar och rör så på fredag blir det slutinstallation. Om det går bra och det inte är vackert väder på måndag så kan vi provbasta, spännande. Man får ta vara på de gyllene ögonblicken.

Yippiii, med ett glatt utrop hoppar jag ur sängen…… nej, telefonlarmet piper och jag överväger om jag ska stänga av larmet och bara dra täcket över huvudet och somna om. Men, plikten kallar, solen strålar så det är väl bäst att stiga upp. Ute ser det skönt ut men det går höga vågor på sjön och vinden blåser kallt, inte alls skönt. Tur att man har källaren att dra sig tillbaka till.

Går ner och börjar skrapa bort lite fog från det som ska bli min arbetsbänk i Blomrummet. Så här såg den ut före fogningen. Efter fogningen så ser jag att det är små smala ränder på de små mosaikbitarna. Dessa ränder måste petas med kniv för att få bort fogen.Så här såg det ut före fogningen. Nu är det en vit dimma över den blå mosaiken. Allt på bordet är ett hopplock av sådant som fanns hemma så jag får skylla mig själv som använde de små mosaikbitarna. Det får bli ett sådant där arbete som man håller på med en stund och sedan går man vidare och gör något annat en stund. För min del blev det att börja lägga trall i en gång från ytterdörrarna i källaren och framåt. Det kommer att bli bra. De två nya rummen har fått trall- respektive gjutet betonggolv så nu blir det mindre sand som följer med in varje gång man går ut och in. Vi har passat på och beställt material ”fri frakt 70+” från Byggmax. Snabb och behändig leverans direkt hit och eftersom vi inte behövt betala frakt så har vi ”sparat” ca 5.000 kr. Inte dumt.

Eftermiddagskaffet, som blivit i det närmaste heligt nu i Coronatider, intogs vid söderväggen. Perfekt, soligt och varmt, vi ser träden svaja i vinden och vi hör de mäktiga vågorna slå mot stranden, men vid söderväggen är det lugnt och stilla. Vi unnade oss en liten Baileys till kaffet och det smakade alldeles utmärkt. Man måste unna sig lite guldkant ibland.

Tidigt i vintras så började jag arbeta på den planerade bastun i källaren. Då såg väggarna ut som på bilden i hela källaren. Knutte, mannen som byggt vårt hus med sina egna händer, var över 70 år när han började gräva ut källaren så man får väl förstå att han inte brydde sig om att mura så ordentligt. Det var alltså ingen höjdare att vara därnere utan det var snarare ett ställe man skyndade sig snabbt upp ifrån. Men nu skulle det bli en bastu med dusch och då vill man ju gärna trivas med att gå dit. Så jag började med att fylla igen alla glipor och sedan putsa väggarna. Det tog sin lilla tid kan man säga. Sedan vitmålades väggarna två gånger. Jag tog en väggbit i taget och målade också taket en bit ut från väggen. En liten psykologisk lösning för min del – att kunna tänka: åh, så bra, nu har jag gjort den här biten klar. Tänk vad man kan lura sig själv.

Så var det duschutrymmet…. jag kan inte påstå att väggarna var speciellt släta så jag kom på världens smartaste idé (tyckte jag då). Iväg ut och handla gamla tallrikar, krossa dem och sätta upp helt oregelbundet på väggen. Det borde väl gå bra.  Ack, ack, ack, vad jag bedrog mig. Det visade sig att man kunde inte bara krossa tallrikarna utan man var tvungen att nypa sönder dem med tång för att få någorlunda passande bitar. – Nyp, nyp, nyp, porslinsbitar överallt trots att jag försökte lägga en handduk över tallriken när jag skulle nypa till. I samma veva gjorde Livskamraten illa sig, han fick en muskelbristning i höger arm så han fick serva med måltider medan jag satt nere i källaren och pusslade. Här har jag gjort en liten provbit.
Tro mig eller ej, jag satt därnere timme efter timme, förutom när jag var iväg och var barnvakt hos sonen, ont i högerarmen fick jag, frös om fötterna gjorde jag men till slut så var det ändå färdig. Det tog mig många, långa timmar innan det såg ut såhär.
Redan före väggen var klar så hade jag gjort förberett hängare och spegel, allt återvunnet. Gissa om jag var nöjd när jag kommit så långt. Jag känner hur less jag var, men jag var jättenöjd med resultatet. Sedan var det bara resten kvar; golvgjutning, bygga upp väggar, suck. Nu ska jag inte skriva mer för nu måste jag gå ner och fixa de allra sista panelbitarna. Så friskt mod och ner igen.

Det blev en annorlunda dag igår. Ja, annorlunda eftersom den skiljde sig från vad vi normalt brukar göra i dessa dagar. Vi drog iväg till Birsta (törs jag skriva det, en del blir så upprörda över att vi äldre är ute och rör på oss), vi var på Bauhaus, på IKEA, på Jula och slutligen på Systemet. En riktig heldag med shopping alltså. Men vi höll avståndet och det var inte speciellt mycket folk ute. Men nu känner jag mig orolig i alla fall och inväntar de kommande dagarna med lite bävan. Efter varje besök så tvättade vi händer och handtaget på bildörren med våtservetter. Så underligt livet har blivit.

Men idag ska vi vara hemma, solen strålar men vi ska gå ned i källaren och jobba. Det är nämligen det som vi gjort de senaste veckorna. Vi har kämpat på i källaren och nu har vi en bastu och ett blom- reningsrum. I reningsrummet finns ett filteraggregat som renar gråvattnet före det släpps ut i en stenkista. Blomrumsdelen av rummet är gjort för att jag ska ha någonstans att vinterförvara mina växter. Jag ska lägga ut några bilder på hur det börjar se ut lite längre fram.

Idag väntar vi på en transport med en förrådsdörr till vår gäststuga. Det är alltid något av ett äventyr att se hur det går med långtradarlasterna för vår väg är smal och är det fel chaufför så får vi hämta lasten i början av vägen. Är det ”rätt” chaufför så går allt bra. Vi har beställt tre omgångar med virke från Byggmax och samme chaufför har kört varje gång. Perfekt, inga klagomål, levererat till lastpallen vi har uppe vid vägen. Det är killen som kan hantera ”stora maskiner”

Det kändes väldigt skönt att inte gå ned och jobba igår. Dagarna blir väldigt monotona; ned och börja jobba, upp och äta fil-lunch, ned och jobba, eftermiddagskaffe kl 14.30, ned och jobba, upp och fixa middag för att avsluta kvällen framför TVn. Tur vi har både Canal Digital och Netflix. Därefter blir det sängen ganska tidigt, Livskamraten somnar som vanligt direkt och jag tittar på ”Sorjonen” på Netflix. Alarmet ringer 08.30 och så blir det samma visa igen och igen och igen…..

Undantaget på Valborgsafton, då träffades vi, 12 grannar som samtliga håller sig isolerade i vanliga fall. Vi samlades nere på badstranden, höll avståndet 2 m mellan varje medhavd stol, grillade korv och pratade, oj så vi pratade! Det blev en underbar kväll. Vi behövde alla den sociala gemenskapen.

Det har gått en lång tid sedan jag skrev något på min blogg. Men idag kände jag suget, suget efter att få sätta mina tankar, mina känslor på pränt. När jag vaknade i morse kunde jag se att solen strålade, jag visste att det låg två färdigbredda smörgåsar och väntade på mig i köket (ja, Livskamraten gör i ordning mitt morgonfika). Måndagarna brukade vara ganska livliga dagar, Läsecirkel på förmiddagen, Linedance på kvällen. Men denna måndag väntar ingenting på mig, bara samma distansering som varit de senaste veckorna. Av någon anledning kändes det tungt i morse. Kanske för att jag pratade med sonen igår och vi diskuterade om det skulle vara möjligt att de kommer ner till oss till sommaren. Vem vet?

Tungt och motigt var den första känslan på morgonen. Men jag tog mig upp i alla fall och nu när jag sitter vid datorn och läser nyheterna, först VK, sedan Aftonbladet, så SundsvallsTidningen och slutligen Facebook så kan jag samtidigt se ut över sjön. Två svanpar simmade förbi, blåmesen jobbar sig i spiraler runt stammen på tallen utanför fönstret, så rolig att titta på, så vaknar livsandarna till liv.

Jag tänker på vargen som promenerat förbi för några veckor sedan. Han gick över vårt tak! som ju ligger i marknivå på baksidan. Stora fotspår. En av grannfruarna mötte honom och fick möjlighet att filma honom med mobilen. En annan av grannfruarna gick ut och schasade bort honom från gården. Naturen finns så nära. Jag tänker på den lilla kalven som föddes på andra sidan vägen, så liten, så skranglig men ändå med en sådan livsgnista.

Så mycket underbart finns runtom oss. Det är bara att låta de ledsna tankarna vandra fritt i huvudet en stund och sedan sätta fart så kommer glädjen tillbaka, trots isolering, trots avsaknad av barn och barnbarn. Livet pågår runtom oss, även om vi tar det lugnt just nu.