Något hände visst…

Mitt i allt det lugna tempot så hände visst något! Vi fick besök som stannade ett par dagar och vi var på knytkalas i lördags. Tänk så roligt vi haft! Knytkalaset var perfekt. Vi satt parvis utplacerade vid olika bord på grannens gräsmatta. Vi hade egen mat, eget dricka, egna tallrikar, glas och bestick. Sedan umgicks vi bara, spelade yatzy (utomhusversionen) och kastade pil. Enkelt men ack, så trevligt. Vi behövde träffas och festa till lite grand mitt i all corona. Så för en gångs skull denna sommar så rusade dagarna förbi och det fanns helt enkelt inte tid att sitta vid datorn.

Min telefon tackade för sig och lade av så nu har jag investerat i en ny mobiltelefon. När jag skulle lägga in bankid så måste man koppla upp sig via sladd till datorn varvid bankdosan meddelade att nu var den spärrad. Elände. Jag har kontaktat banken och bett dem om hjälp, så vi får väl se hur lång tid det tar. Suck! När man inte har ett bankid så upptäcker man hur beroende man blivit av att kunna använda det. Jag skulle behöva ställa av en bil, behöver bankid. Jag tänkte boka tid för min andra TBE-spruta, behöver bankid, jag kan ju ringa till vårdcentralen så det löser sig ändå. Jag brukar beställa mat för hämtning på ICA, behöver bankid.

Så är det, men livet går vidare. Nu ska jag ut och plantera fler lavendel och fylla på lite jord hos en av rosorna. En av grannfruarna var här idag och fick ett ordentligt skott av Louise Bugnet så nu behöver den lite mer färsk och fin jord. Sköt om er.