Igår ”biktade” jag mig

Världens lyxigaste stund! Ja, det är när jag går och får fotvård. Så underbart skönt och avslappnande att ha någon som sköter om de välanvända sommarfötterna, slipar, klipper och målar naglarna i en dramatiskt härlig färg. Wow! Märkligt nog så pratar jag oavbrutet när jag sitter där med fötterna i varmbad. Jag vet inte varför, men det kommer upp både det ena och det andra. Saker som jag inte brukar prata med andra om, saker som bara mina närmaste vänner känner till – allt bara bubblar ur mig, gamla synder och nya.

Det måste väl bero på att jag känner ett visst förtroende för fotterapeuten. För att inte tala om att jag känner viss beundran för alla som valt att arbeta med fötter. Finns det något äckligare än en fot? Det skulle väl vara två fötter då…(skämt). Jag skulle aldrig klara av att sköta andra människors fötter, burr. Då undantar jag förstås barnafötter, något så gulligt och pussvänligt, att hålla mot kinden och bara njuta av. Men någon gång i början på tonåren så förändras ju fötterna och då avtar gulligheten. Mina egna fötter klarar jag av, tack och lov, så de är alltid välskötta men att låta någon annan ägna sig åt dem är ett enkelt sätt att förhöja livskvalitén. Ack ja, nästa gång får bli till våren… då har jag väl hunnit få ihop mer att ”bikta”.

När jag kom från fotvården såg himlen ut så här… ord är överflödiga