I morgon blir det dagen T

I morgon kommer arboristerna, beväpnade med vadå? Har inte en aning, men någon skylift blir det i alla fall inte. Våra vackra träd som ska bort, jag fasar! Men beslutet är taget och det är det bästa. Man ska inte ha träd som kan ramla över huset. Hoppas nu bara att det är alldeles vindstilla i morgon.

Idag har det bara regnat och varit blött och nu mörknar det redan. Det märks faktiskt att vi kommit in i vintertiden. Vi har i alla fall gjort något nyttigt idag. Bytt ut en icke-fungerande timer till belysningen av lärkträdet, hängt upp växtlampan i Blomrummet och hängt upp en växtlampa i köket. Jag hoppas att den ska hjälpa citronträdet och kryddväxterna att överleva vintern. Nu ska jag prova att dra upp lite ärtskott också, det är ju så gott.

Men för övrigt så har vi inte gjort någonting överhuvudtaget. I stort sett är dagen en väntan på att få äta middag och sedan gå och sova (och läsa). Jag har för tillfället inte mindre än 4 böcker på gång samtidigt plus en i surfplattan. Ingen av böckerna är speciellt bra så därför hoppar jag lite emellan dem. Det är nog dags att ta fram stickningen och göra något nyttigt istället för att gömma mig i böckernas värld.

Valet i USA närmar sig. Det är roligt att följa ”my American cousin”, pastor Bill. Han är frispråkig, inte minst antirasistisk och det får han många hätska kommentarer om. Men han ger inte vika, han har säkert upplevt en del med anledning av sina två barn, Hanna och Owen, som kommer från Eritrea och är ganska mörkhyade. Jag högaktar pastor Bill, han står för det han tror på och han håller fina predikningar. Jag har lyssnat på en del nu under pandemin. Hans kyrka är stängd för besökare men han sänder live. Spännande.