Kontraster

Längtade efter något mysigt att titta på igår kväll, valde Lerins sommarö. Denne underbare konstnär som är så ödmjuk i sin framtoning, som är så fantastiskt stöttande i samspelet med sina lärlingar och så öppen i sina samtal med de inbjudna gästerna. Man blir så varm i hjärtat av att se, och höra, honom och hans Junior. Tänk vilken fantastisk tur att de två fick mötas. Junior påminner mig om en tomtenisse, alltid på språng, alltid beredd att hjälpa till, alltid full av livsglädje, för att inte tala om hans dansande. Ett härligt par som får mig att må gott.

När programmet var slut zappade vi över på Viasat (som vi har gratis i 3 månader) och hamnade rakt in i en långfilm med Daniel Craig. Filmen, Motstånd, baserades på tre bröder Bielski som under andra världskriget står upp mot den tyska ockupationsmakten och bygger ett helt samhälle undangömda i skogarna i Vitryssland. Så oerhört fascinerande. De räddade mer än 1200 judar undan förintelsen. Tala om ”glömda hjältar”. Jag hade aldrig hört deras namn tidigare, men nu kommer jag aldrig att glömma det. Så underbart att få veta att åtminstone två av bröderna fick leva sina liv fullt ut i USA efter kriget. Tänka sig, rädda 1200 personer! Hur många människor har dessa tolvhundra lämnat efter sig, människor som inte skulle funnits om inte dessa bröder funnits.

Filmen var en stor kontrast till Lerins sommarö och väckte många tankar hos oss. Man ska verkligen aldrig glömma vad som kan ske när människor kommer samman, såväl det goda som det onda. Tankarna när jag ser programmet om Lerin och de vackra naturbilderna var – tänk om farfar stannat kvar i Örgryte, skulle jag då bo i Väst-Sverige, ha närhet till det vackra landskapet…. fast då hade pappa kanske inte blivit förlagd i Myrheden för att vakta ”tysktågen” och då hade han inte träffat mamma…hade ”jag” varit jag då?…. Mamma, jag skulle vilja prata med dig. Saknad.