Plötsligt SÅG jag…

Idag var det nästan så solen bröt igenom molnen. Det blev alltså lite ljusare inomhus och då, helt plötsligt bara, såg jag allt. Jag såg spindelnäten ovanför dörren där gamla flugor satt fast, jag såg hinnan över kaklet av fett och sot, jag såg dammet som lagt sig över våra taklampor, kort sagt, jag såg att det var dags för storstädning. Det är inte alltid det är bra med ljusare dagar. Nåja, nu har jag torkat och diskat av prydnadssaker, kakel och lampor. Det blir till att fortsätta en annan dag.

Vi tog en promenad till brevlådan och mötte en av grannarna i byn, en glad och trevlig dam. Naturligtvis kom vi att prata om Corona och hon menade att hon aldrig drabbats av  någon större influensa, inte ens ”asiaten” som gick på 50-talet. Jag föddes 1953 och fick minsann ”asiaten”: Doktorn gjorde hembesök, det var på den ”gamla goda tiden”. Själv minns jag bara att jag fick dricka läsk och äta glass så mycket jag ville, så mig gick det ingen nöd på. På den tiden när vi barn fick läsk så fick man oftast en flaska och den fick man dela på, oavsett hur många barn det. Då fanns minsann inga stora pet-flaskor men ack så underbart gott det var. Pommac, sockerdricka mmmm. Tiderna har förändrats, nu förväntar sig de flesta barn att ensam ha en stor flaska att dricka när man vill.

Vissa saker var nog bättre förr faktiskt, åtminstone nyttigare.