Solen glittrar i den vita snön på sjön. Så otroligt vackert. Nu gäller det att passa på och vara ute och fixa lite D-vitaminer och, inte minst, röra på kroppen. Alla kläder verkar vara för hårt tvättade eller så krymper de lite i garderoben. Undrar när man kan börja styrketräna igen, kanske till hösten.

Nu är det snart dags för installation av den ”nye” presidenten i det stora landet over there. Måtte allt gå lugnt till.

Det är mycket att göra idag. Speciellt om man vaknar efter kl 10!!! Mer ved ska bäras in, det är öppet hus (digitalt) på ArkivDigital och där är några föreläsningar jag vill vara med på. Sedan är det skidskytte för damer, oj, oj, oj. Dessutom vill jag göra färdigt brodermönstret jag började på igår så jag kan börja brodera när Livskamraten ser på travet. Hur ska detta gå?!

Nej, skämt åsido. Det känns ganska roligt att ha en del att göra  under dagen.

I natt drömde jag om stugan, d.v.s huset vi bor i, igen. Jag har återkommande drömmar om huset och det finns ett återkommande tema. Huset ligger i en grupp av stugor. Det finns två delar, en köks- och en sovrumsdel. Grannarna närmast oss dyker alltid upp i drömmen. Denna gång var jag in till dem för att få idéer till hur jag skulle rusta upp huset. De hade satt in ett massagebadkar i sitt badrum vilket imponerade stort på mig. Dessutom hade de dukat upp fint i matsalen (i drömmen är stugorna väldigt små men det ryms otroligt mycket i dem). Jag blev så sur när jag såg att de väntade främmande; va! i dessa Corona-tider och vi var inte inbjudna, usch.

I denna dröm gick jag över till en annan stuga där ett ungt par flyttat in. Det var verkligen en pytteliten stuga där de hade köket utomhus, visserligen under tak men ändå… Frun i huset följde med och tittade på vårt hus och då kommer vi till det primära i drömmen. Vi går genom huset och det bara öppnas upp fler och fler rum. Denna gång slutade huset med ett jättestort sovrum som vette mot en enorm stenbelagd terrass där man kunde se havet längre bort, liknade ett stort hotell. – Oj, sade jag. Det här sovrummet har jag glömt bort att vi hade.

Denna gång kom en av cheferna för hotellet in och menade att de saknade en byst av Lenin. Det visade sig att de första rummen vi gått igenom var förråd där det fanns massor med saker; statyer, tavlor med mera, med mera. Chefen ville kontrollera att bysten inte hamnat inne hos oss så vi gick tillsammans och kollade överallt.

De återkommande inslagen i drömmarna är alltså; liten stuga bestående av två huskroppar, våra närmaste grannar och mängden av rum som finns i dessa små huskroppar. Dessutom ligger vår stuga längst upp till vänster i gruppen av stugor. Samma varje dröm, men ändå olika utformning. Det måste betyda något eftersom det återkommer i mina drömmar gång på gång. Måste nog skaffa en drömtydningsbok.

Dagen har inte fört med sig några minnesvärda aktiviteter. Förutom en föreläsning via ZOOM med ArkivDigital. Idag handlade föreläsningen om hur man bäst hittar information om gamla anor som begått brott i det förflutna. Det är ju faktiskt så att när man forskar om sina anor så hittar man inte speciellt mycket. Om de varit ”vanliga” människor som arbetat, bildat familj och skött sig, så hittar man inte så mycket om dem. Tråkigt men sant. Är det däremot någon som ”misskött” sig, enligt den tidens måttstock, ja då kan man hitta både fotografier och beskrivningar av dem i domböckerna. Så faktiskt är det så att man kan få veta mer om dem ju oärligare de var.

Tidigare var det lite ”skamligt” att hitta någon brottsling vid släktforskningen, men det har tack och lov, förändrats. En av mina ingifta släktingar var Glommersträsk-mörderskan som förgiftade sin svärson med arsenik i morgonsupen. Jättespännande tyckte jag, men en äldre släkting tyckte att det var ju tur ”att det bara var en ingift”, alltså ingen som vi hade blodsband till. Tala om ”svärmodern from hell”. Hon blev satt på vatten och bröd och dog alltså i fängelset. Ack ja, det var tider det.

En annan avlägsen släkting gjorde ett par av sina pigor med barn och han flydde fältet uppe i norr. Ända till Härnösand flydde han och dit nådde tydligen inte lagens långa arm. En annan släkting gjorde också pigan med barn och blev dömd till dödsstraff. Hårda bud för de som ville vara otrogna. Men mannens hustru bad att han skulle benådas vilket han också blev.

En som inte blev benådad var hon som dödade en kvinna, i USA, och skar ut hennes baby ur magen. Nu har hon avrättats och jag läste att Trump beordrat att ytterligare avrättningar ska genomföras innan hans presidentperiod avslutas. Jag minns inte om det var 5 eller 6 avrättningar. Kommer han att gå till historien som den president som genomförde flest avrättningar? Att lägga till listan med andra, mindre hedervärda, beslut som han tagit. Så skönt det ska bli att slippa se, och höra, den mannen. Måtte inte någon ge honom något uppdrag inom televisionen.

I morse tittade jag på TVn och ryste över de reportrar som stod och rapporterade om snökaos, vinden ilade runt bakom dem och de såg frusna ut. Döm om min förvåning när jag förstod att det var våra trakter de rapporterade från. Vi har säkerligen haft väldigt besvärligt under natten, vilket vi är lyckligt ovetande om, men på morgonen var det absolut vindstilla. Det fanns en del att skotta bort, ca 30 cm hoppackad snö. Den var ganska kompakt men med snösläden gick det bra att få undan den. Sedan har det bara varit lugnt, ingen snö, inga vindar, inga elavbrott… här tar jag i trä för det är inget jag vill uppleva heller.

Det var till och med så att solen ville titta fram och det känns helt underbart. Härlig dag med snöskottning som tog lång tid för två grannar kom förbi så det blev ett litet dam-möte, We-In-Wheel Gästa, och sedan kom ytterligare två bybor promenerandes. Vi är alla så sugna på sällskap att vi blev stående ett bra tag, lutandes mot våra snöskovlar. Sedan har jag suttit vid symaskinen och kämpat lite.

Till middag åt vi gårdagens gryta tillsammans med färskt bröd, bacon, lite olika ostar som är kvar efter julen och ett glas vin. Helt underbart vilken middag en alldeles vanlig vardag. Nu sitter jag och broderar en liten text på min tavla, Rockabilly och några noter ska jag brodera dit. Så roligt att brodera fritt. Visst har det nya året börjat bättre!?

Nej, julen har varit men oj, vilken julkänsla all den vita snön ger. Vi väntar på den ”stora snösmockan” som ska komma så vi går inte ens ut och skottar. Nej, ikväll blir det till att kura här inne, omgiven av gott snacks från en ljuvlig korg med julegotter som vi fått, en flammande brasa och fjärrkontrollen till Netflix i högsta hugg. Nu ska här mysas.

Idag har jag sytt två läckra överdrag till kuddar 70×70, ovanligt mått. Dessutom har jag införskaffat mig mera brodergarn så nu blir det till att fundera över motiv att brodera. Jag ska bara göra färdig en tavla som jag ska ge i gåva till en mig närstående person. När den är färdig ska jag lägga ut ett kort för jag tror inte att h*n läser min blogg.

Så ta det lugnt i snöovädret, om det nu blir ett sådant, håll i och håll ut. Kram

Ja, så var en försenad jul avklarad tillsammans med delar av familjen. En härlig middag med chilistark chili-con-carne ute på altanen. Som tur var hade vi fint väder, en klar stjärnhimmel så det var trevligt. Bara att få träffa familjen känns så bra. Vi till och med kramades, med vinterkläder på och med bortvända ansikten, men det var i alla fall kramar och det har jag längtat efter. Sedan åkte vi till Västerbacken där vi hade bokat rum och övernattade där. Det enda som var tråkigt var att jag fick en sådan huvudvärk som inte ville ge med sig. Det visade sig vara en låsning i bröstryggen, troligen orsakad av för mycket stillasittande tillsammans med för mycket broderande.

Nu är det dags att börja röra på sig igen. Ut i snön, den vita. Igår började jag plocka bort tomtarna, några i taget försvinner. Sedan ska symaskinen fram och det blir till att börja sy, överdrag till stora kuddar, kanaler till gardiner och lite mer smått och gott. Det känns bra. Fortsätt sköta om er så klarar vi det nya året på ett bättre sätt, utan Trump och hoppas jag, utan virus eller åtminstone mindre virus.

igår gick det ganska höga vågor på sjön. Mot eftermiddagen kunde man se att det började dreva ihop små isflak närmast stranden. Himlen var ljus istället för det gråa som vi snudd på vant oss vid. I morse vaknade vi till en frusen dag. Sjön ligger helt stilla med ett tunt istäcke. Det är minusgrader i uterummet och då vet vi ju att det är betydligt mer minus utanför rummet. Den grå himlen är utbytt mot en ljusblå och vid sjöns ände kan vi se att solen finns. Det känns bra. Nu blir det nog ”riktig” vinter till slut. Det passar bra för nu ska vi snart norrut. Vi har hyrt hotellrum och vi kommer att ha en sen jul utomhus med grillning och umgänge. Så får det bli. Huvudsaken är att vi får träffa vår familj, se dem i verkligheten, inte bara på telefon.

Vad ska vi hitta på idag då? Antagligen blir det att titta på skidåkning under senare delen av dagen. Fram till dess? Kanske en promenad? Kanske blir det en tur till pizzerian? Vi har inte många aktiviteter att välja mellan. Jag borde kanske gå igenom en låda med lite blandat som står i förrådet. Lådan blev inställd när vi flyttade hit i maj 2018 och har stått där sedan dess. Idag kan det vara en bra dag för att titta vad som egentligen finns i lådan och kanske, kan jag slänga bort något. Hurra, jag har en bra aktivitet framför mig. Kraven på spänning har sänkts lite…

Det är redan den tredje dagen på det nya året. Så fort dagarna rinner undan. Vattnet slår in mot land med stora vågor. Var håller isen hus? Jag har börjat brodera en tavla, men denna gång är det ett lite annorlunda broderi, blandat broderi och applikation. Halva dagen igår ägnades åt att leta en liten plastpåse med små, små ringar i. Jag hade fram påsen igår och tittade om ringarna var i rätt storlek och det var de. Men sedan? var lade jag dem? Jag har till och med gått igenom gårdagens soppåse, har lyst med ficklampa under alla möbler, men inte ett spår av dem. Nu gör jag lite annat och hoppas att de bara helt plötsligt ska komma fram. Om inte så får jag väl ta mig till Panduro och köpa nya. Då ska ni se att den lilla påsen kommer fram igen och så har jag plötsligt två påsar med små ringar som jag bara behöver två stycken av. Det händer märkliga saker ibland. Ett exempel på det är den grå bilden jag tänkt lägga in till föregående blogginlägg; fifty shades of grey. Då ville inte tekniken vara med men nu när jag gick in på bloggen så ligger bilden där och bara väntar på att bli publicerad. Vad? Jag förstår ingenting.

Å andra sidan är det mycket jag inte förstår. Varför tror en känd person att det är ”nödvändigt” för honom att flyga till England för att fira jul med sin dotter? Är det mer nödvändigt för honom än det är för andra människor i vårt långa land att få fira jul tillsammans. Detta att en statsminister går ut och handlar är inte så märkvärdigt. Det gör vi också fast vi anpassar oss till tider när det inte är så mycket folk i farten och vi håller avstånd till andra människor. Men att åka till England när det klart och tydligt är sagt att det ska man inte göra, det är en nonchalans som övergår mitt förstånd. Jaha, där kom det, årets första gnäll. Då kan jag väl passa på att beklaga Finlands vinst över Sverige i JVM igår. Det finns ju en anledning till varför Livskamraten och jag aldrig diskuterar utgången av matcher mellan dessa två länder. Man måste vara lite diplomatisk ibland. Men att förlora när det är 23 sek kvar av matchen, så tråkigt för killarna.

Vilken härlig, annorlunda nyårsafton vi hade. Lugnt och skönt här hemma, god laxmiddag, slappade i soffan, tog en Irish coffee, bara njöt av att finnas till. Kl 23 gick vi och placerade ut ljuslyktor och marschaller hela vägen från oss fram till grannens garage. Där höll de på och fyllde eldkorgarna och tog fram spritköket. Vi blev 11 stycken som träffades och alla var på ett utomordentligt humör. Snön lyste vit, marschallerna lyste vackert runtom oss. Mycket champagne hade vi med och en stor kittel med varmkorv. Finns det något godare än varmkorv och champagne utomhus i goda grannars sällskap? Lagom till nyårsslaget så skickade någon i byn upp raketer som lyste vidunderligt vackert mot den stjärnklara himlen. Perfekt är ordet jag letar efter. Sedan gick vi hem och tittade på sista perioden av Finland-Canada, tråkigt slut förstås så vi bestämde oss för att avstå från Sverige-USA-matchen kl 03. Sov underbart gott efter att ha sms:at med alla familjemedlemmar. Mår jättebra och ser fram emot detta nya år.

Jag avslutar med ett citat ur mammas brev till pappa, daterat den 20 september 1941. De hade träffats ett halvår tidigare när pappa var i Myrheden och vaktade ”tysktågen”. Pappa hade åkt hem till Holmsund och de skrev ett brev i veckan till varandra när han var hemma. Mamma skrev så här: ”Det är ett så underbart vackert väder i kväll. Jag kom just från Matmyr för en stund sedan. Himlen är mörkblå och ett flammande norrsken lyser upp då och då. Brasan sprakar i kakelugnen och det känns riktigt hemtrevligt.”

Den känslan vill jag förmedla till er inför detta nya år. Fortsätt att hålla avstånd, ta vara på det fina här i världen.