Fler märkliga dagar

Om jag tyckte att torsdagen var en märklig dag så blev då fredag och lördag värre! På fredag förmiddag kom Livskamraten med ett lass vedklabbar och sade att han hade kapat dem med motorsågen så nu gick de att klyva i vedkapen. Så åkte han iväg för att uträtta några ärenden. Så, jag gick och satte mig vid klyven. Det fanns ganska gott om rejäla kvistar så jag tog den metallbalkbit som Livskamraten brukade använda och använde den som en förlängning för att trycka klabben mot själva klyven.

Pang, så flyger balkbiten upp och rätt i pannan på mig. Hade det varit en tecknad bild så hade det förekommit många stjärnor och även ett ljudligt ”BANG” på bilden. Blodet sprutade och jag ville bara sjunka ihop i en enda liten hög, men så kan man ju inte göra. Raglade in, högg en handduk, såg en skymt av mitt blodiga ansikte och vacklade in till soffan med handduken tryckt mot huvudet. Där låg jag och försökte få stopp på blodet och väntade på Livskamraten.

Det första han såg när han kom hem var det blodiga handtaget på dörren. Han följde blodspåret in till soffan och sedan skötte han om mig. Ordnade bättre tryck mot såret, tvättade ansiktet, öronen, håret så gott det gick. Vid ”BANGEet” så kände jag direkt att det blev helt lock för vänster öra och jag hörde i stort sett ingenting på det örat. Det höll i sig hela tiden. Jag visste ju att jag borde åka direkt till sjukhuset med tanke på mina tidigare ”tvilling-aneurysm” och hjärnoperationer, men jag mådde för dåligt faktiskt. Efter att Livskamraten dragit ihop sårkanterna så beslöt jag mig för att avvakta. Jag tordes knappt sova på natten men allt gick bra.

Men locket för örat fanns kvar så på lördag åkte vi in till akuten.

Där blev jag kvar från klockan 11 till 18. Skiktröntgen av både kärl och ansiktsskelett. Man befarade att jag kunde fått en fraktur i innerörat eftersom jag hörde så dåligt. Men allt var okej vad de kunde se. Jag fick avsluta med besök hos öronläkaren. Han såg inte heller något som var fel, men jag ska göra en  del blåsövningar och behandla med både recept- och icke receptbelagda läkemedel  ett antal veckor och ska tillbaka på återbesök inom några veckor.

Så glad att allt gick bra. Tänker att det är bra att man är tjockskallig. Får små ångestattacker när jag tänker på vad som kunde ha hänt om balkbiten träffat i tinningen, i ögat, mitt i ansiktet, usch. När de tankarna kommer så måste jag verkligen ta tag i mig själv, rent mentalt, och tänka: det hände inte, allt gick bra, du hade turen med dig. Allt är bra.

Man kan verkligen lugna sig genom att tänka sådana tankar. Nu har jag varit uppe och vattnat blommor, ätit lunch och nu ska jag lägga mig en stund. Trycket i vänstra örat blir kraftigare när jag varit uppe en längre stund så nu ska jag avlasta trycket och sedan blir det en kort promenad. Jag ska helga vilodagen idag. Gör det ni också!