Tillbaka vid datorn

Orken bara tog slut en dag. Jag orkade inte skriva i bloggen fast det det är mitt sätt att minska ångesten. Varje kväll blir jag stående framför sovrumsfönstret och bara tittar. Tittar på allt det vackra, känner så starkt, så starkt att jag vill inte lämna detta, jag har inte levt färdigt, jag VILL.

Jag har i alla fall kommit en bit på vägen och vet nu storleken på mina aneurysm och har fått en tid till Umeå för mer undersökningar. Det känns bra, NÅGON har sett mig och vidtagit åtgärder för att kunna hjälpa mig. Det var nog det värsta, när jag bara fått ett muntligt besked från Sundsvallsläkaren att han kontaktat Umeå och sedan……. Tänk om någon från Neurokliniken tagit sig tid att slå mig en signal och förklarat läget lite mer ingående. Det hade minskat min, och hela familjens, oro. Fem minuter, blott om fem minuter jag ber….

Nåja, än går livet vidare. Vi har tagit den andra sprutan, skönt, och jag har gjort det första besöket på Öronkliniken. Det visade sig att den öronläkare som tog hand om mig efter besöket på akuten inte hade vidarebefordrat att jag skulle kallas till ny undersökning och hörundersökning. Man är ju uppfostrad så att man följer läkarens ordination till punkt och pricka så jag har sprayat både öron och näsa (med olika preparat). Jag måste erkänna att ibland har det varit nära att jag sprayat fel, lätt hänt. När jag inte hört något från Öronkliniken så skrev jag via 1177 till dem och frågade hur det stod till med mitt ärende. Blev snabbt uppringd och fick en tid dagen efter. Vid vaccinationstillfället tog jag tillfället i akt att spola öronen så när jag kom till Öronkliniken så var jag hel och ren inifrån och ut. Så ska det väl vara?! Jag hade hoppas att lockkänslan skulle försvinna efter spolningen och att hörseln skulle komma tillbaka, men icke.

Jag fortsätter sköta om mina blommor, nu är det flytt ut från Uterummet som gäller. Har beställt en ny utomhusmatta till altanen vid entrén samt ett parasoll och en ny kryddhylla i bambu att ha bredvid spisen. Jag vill ha det fint och somrigt omkring mig. Synd bara att bruset i huvudet får mig att inte orka så mycket plus att jag inte vågar jobba så jag får upp pulsen eller lyfta något tungt. Tur att jag har en Livskamrat som ställer upp. Jag hoppas ni har det bra!

4 kommentarer

  1. Svea Elisabeth K

    Skönt se att du sitter vid datorn och kontaktar omvärlden, och att du fått en tid i Umeå. Förstår att väntan är prövande. Du planerar o gör så roliga saker i erat hus man blir glad inombords. Tack för det Ann Marie, du sprider glädje o framtidsvyer. Hoppas du snart får komma till Umeå.Ha det så gott jag håller tummarna för allt gott. Hälsa Rainer 💕kram till er båda

    • grandmother (inläggsförfattare)

      Hej, Svea. Ja, humöret är väl inte det bästa just nu. Jag ska till Umeå den 16-18/6 och då får jag väl veta mer om vad det går att göra åt aneurysmen. Burr, säger jag bara men det ska bli skönt att få prata med ansvarig läkare. Kram

  2. Helena Nilsson Springare

    Hej. Har inte läst mina bloggar på flera veckor och så läser jag här nu att du inte mått bra. Hoppas att du mår tusen gånger bättre nu ❤

    Ska tänka på dig och hålla alla tummar och tår att du kommer att få må bra denna sommar (och många fler framöver)

    Många kramar från mig!

Lämna ett svar till Helena Nilsson Springare Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.