Igår kändes det verkligt tungt. Jag lyckades i alla fall få reda på vilken läkare som hade ringt mig från sjukhuset och även vilken neurokirurgklinik han varit i kontakt med. Jättebra bemötande fick jag när jag höll på och letade mig fram. Jag kunde tacka läkaren för att han agerat snabbt och skickat mina röntgenbilder till Umeå. Sedan skrev jag en egen remiss till Neurokliniken i Umeå och talade om att jag absolut är villig till att åtgärda mina läckage och att jag vill göra det så snabbt som möjligt. Det är tungt att gå  med hotet om hjärnblödning hängande över en.

Så var det med det, nu kan jag inte göra mer utan det är bara att vänta. Jag tog en lång promenad och njöt av alla fina vårtecken;
Kalvarna i hagen, det är ett säkert vårtecken! Alla dessa fina mamma-kor. Alla låg och vilade när jag gick förbi, men när jag hukade mig för att ta en
bild så steg mamma Ko snabbt upp och höll koll på vad jag gjorde.

Tussilago och vitsippor, överallt längs vägen.

Svanarna som simmar på andra sidan sjön. Idag var de fem stycken. Det vanliga är ju att de alltid är i par, men vi har haft en ensam svan
de senaste åren. Han/hon har väl förlorat sin make/maka
Idag har vi också haft en nötväcka som låter sig väl smaka av vår fågelmat, roligt!

Fjolårets nya rabatt tar sig, pingstliljorna har börjat blomma, tulpanerna är på väg. Sedan ska allium-lökarna börja blomma och
slutligen kommer väl mina funkior och astilbe. Tror att det blir fint.

Har också hunnit med en vända till Simons Trädägård och handlat två stora rostiga plåtkrukor och lite nya fröer och sommarblommor.
Varför inte använda de pengar man har? Man vet ju aldrig…
Fick också några småplantor av en av grannarna så nu ska jag ut och plantera om några av mina 3 basilika-
sorter och ge till henne.

Så här såg det ut när jag drog för gardinerna för sovrumsfönstret igår kväll. Så ljuvligt!
Jag var så nöjd med min bild ända till i morse när jag tittade på Instagram och såg grannen som fotat
ca 10 senare och då himlen var fullkomligt röd.
jaja, man kan inte alltid lyckas med allt här i världen

Tänk så fort livet förändras. Ett enda telefonsamtal är allt som krävs. Det telefonsamtalet fick jag igår.
Läkaren ringde från sjukhuset och hade eftergranskat bilderna från min kärlröntgen.

Det läcker blod vid båda mina inopererade clips.

Neurologen är vidtalad och jag kommer att tas upp till diskussion vid nästa konferens.
Jag har skickat meddelande till Neurolavdelningen och sagt att:
– jag vill åtgärdas snarast möjligt
– jag vill till Umeå för åtgärden

Jag vet hur det är att känna att man har en tickande bomb i huvudet.
Det levde jag med i fem månader mellan första och andra operationen.
Nu vet jag att jag har två bomber….

Det känns ungefär som denna bild, knäppt genom sovrumsfönstret
Livet är vackert, men just nu lite diffust

Idag var jag iväg på apoteket för att hämta ut allt jag ska ha till mina öron för att försöka häva trycket på vänster sida. Jag måste säga att det känns märkligt att vara ute på samhället. Nu använder ju i stort sett alla munskydd och det ger en i det närmaste overklig känsla. För att inte tala om hur dåligt man hör vad människor säger när jag bara hör på ena örat. Jag känner mig gammal….. Bara därför tog jag på mig en tunika från FloryDay. Jag gillar deras häftiga mönster och glada färger, de piggar faktiskt upp lite grand.

Jag tar det fortfarande lugnt men ska börja montera ihop stommarna till köksskåpen idag. Livskamraten kände sig arbetssugen igår så han höll på och jobbade hela dagen med den följden att han nu ligger och sover under en filt. Tänk att han aldrig kan lära sig att man måste hushålla lite med krafterna även om man känner sig pigg.

Nu vaknar han, nu ska jag sätta på kaffe och bjuda på en god, nybakt, bulle.

Om jag tyckte att torsdagen var en märklig dag så blev då fredag och lördag värre! På fredag förmiddag kom Livskamraten med ett lass vedklabbar och sade att han hade kapat dem med motorsågen så nu gick de att klyva i vedkapen. Så åkte han iväg för att uträtta några ärenden. Så, jag gick och satte mig vid klyven. Det fanns ganska gott om rejäla kvistar så jag tog den metallbalkbit som Livskamraten brukade använda och använde den som en förlängning för att trycka klabben mot själva klyven.

Pang, så flyger balkbiten upp och rätt i pannan på mig. Hade det varit en tecknad bild så hade det förekommit många stjärnor och även ett ljudligt ”BANG” på bilden. Blodet sprutade och jag ville bara sjunka ihop i en enda liten hög, men så kan man ju inte göra. Raglade in, högg en handduk, såg en skymt av mitt blodiga ansikte och vacklade in till soffan med handduken tryckt mot huvudet. Där låg jag och försökte få stopp på blodet och väntade på Livskamraten.

Det första han såg när han kom hem var det blodiga handtaget på dörren. Han följde blodspåret in till soffan och sedan skötte han om mig. Ordnade bättre tryck mot såret, tvättade ansiktet, öronen, håret så gott det gick. Vid ”BANGEet” så kände jag direkt att det blev helt lock för vänster öra och jag hörde i stort sett ingenting på det örat. Det höll i sig hela tiden. Jag visste ju att jag borde åka direkt till sjukhuset med tanke på mina tidigare ”tvilling-aneurysm” och hjärnoperationer, men jag mådde för dåligt faktiskt. Efter att Livskamraten dragit ihop sårkanterna så beslöt jag mig för att avvakta. Jag tordes knappt sova på natten men allt gick bra.

Men locket för örat fanns kvar så på lördag åkte vi in till akuten.

Där blev jag kvar från klockan 11 till 18. Skiktröntgen av både kärl och ansiktsskelett. Man befarade att jag kunde fått en fraktur i innerörat eftersom jag hörde så dåligt. Men allt var okej vad de kunde se. Jag fick avsluta med besök hos öronläkaren. Han såg inte heller något som var fel, men jag ska göra en  del blåsövningar och behandla med både recept- och icke receptbelagda läkemedel  ett antal veckor och ska tillbaka på återbesök inom några veckor.

Så glad att allt gick bra. Tänker att det är bra att man är tjockskallig. Får små ångestattacker när jag tänker på vad som kunde ha hänt om balkbiten träffat i tinningen, i ögat, mitt i ansiktet, usch. När de tankarna kommer så måste jag verkligen ta tag i mig själv, rent mentalt, och tänka: det hände inte, allt gick bra, du hade turen med dig. Allt är bra.

Man kan verkligen lugna sig genom att tänka sådana tankar. Nu har jag varit uppe och vattnat blommor, ätit lunch och nu ska jag lägga mig en stund. Trycket i vänstra örat blir kraftigare när jag varit uppe en längre stund så nu ska jag avlasta trycket och sedan blir det en kort promenad. Jag ska helga vilodagen idag. Gör det ni också!

Det blev en märklig dag igår. Det var fruktansvärt kallt, en isande skarp vind som gick genom märg och ben. Grannens grävmaskinist kom tidigt och började gräva så vi gick upp och tittade. Grannen själv hade kommit till stugan för att titta och stod och såg väldigt frusen ut. En annan granne kom förbi och vi slog följe på en promenad. Väl tillbaka hemma gick jag in för att värma mig och där satt den unge grannen tillsammans med Livskamraten och drack kaffe.

Jag slog mig ned och drack kaffe med dem, höll ordentligt avstånd från grannen. När de gick ut för att titta till grävningen så satt jag  kvar inne och började spela ett spel på surfplattan. Ett spel med talande fiskar och många olika slags utmaningar, jättekul. Så där blev jag sittande till dess att de kom tillbaka in igen för att värma sig. Satt kvar när de gick ut igen och satt kvar tills Livskamraten kom in och glatt meddelade att nu var grannens  parkeringsplats grävd och även våra diken för carporten. Jubel!

Det hade också hunnit bli middagstid så jag gjorde iordning blodpudding med vitkålssallad och lingon, gott! Sedan blev det dusch, lite mer spel innan jag landade i TV-soffan. Helt plötsligt ringde det på dörren! Vad?! Ingen har ringt på sedan en bybo var förbi före jul och sålde sin egengjorda lammkorv. Först trodde vi att det var på TVn det ringde, men Livskamraten gick och kollade. Det var den unge grannen med sambo som kom. De slog sig ner och pratade och gick inte förrän kl 21. Efteråt satt vi helt förstummade.

Vi hade suttit inomhus med människor utanför vår egen familj och druckit kaffe. Det var längesedan! Åtminstone inte sedan ja, kan det varit förra våren, våren 2020…. Vi var som helt slut efter detta så det blev till att gå i säng direkt.

Så var det alltså man gjorde när man umgicks på ”den gamla goda tiden”. Måtte vi nu inte ha blivit smittade…..tur vi har fått första sprutan.

Det blåser något otroligt här. Efter att ha varit ute större delen av dagen känns huvudet alldeles tomt. Mer tomt än vanligt alltså. Man blir rent psykiskt slut av vinden. Soligt och varmt är det om  man hittar något ställe där det är lä, men annars…

Trots det så har vi gjort mycket idag. Grannen ska ta hit en grävare  imorgon och då ska den killen gräva diken för våra plintar till carporten. På två sidor ska han göra dike, resten klarar vi själva. Det känns alldeles utomordentligt bra att vi får hjälp med detta. Jag har oroat mig för hur det ska gå för oss att bygga. Livskamraten har kunskapen men orken är inte vad den varit. Själv är jag ju glad amatör men det räcker inte alltid till har jag märkt.

Så idag har vi tömt området där han ska gräva och markerat var carporten ska gå. Där fanns en hel del, men nu är det borta. Dessutom fortsatte vi med att klyva de stora klabbarna som står uppe vid vägen. Mycket kvistar och elände är det i dem tyvärr plus att de är för långa för vår klyv. Vi har frågat runt efter större klyv och det finns hos våra kära bönder, men tyvärr så kräver de 380 volt. Vi har funderat på om vi ska investera i en större vedklyv, men inga beslut har fattats.

Nu känns det helt underbart att sitta inne, titta ut över sjön där man ser hur vinden drar fram, betrakta fåglarna och bara höra….TYSTNAD. Så härligt. Det brusar tillräckligt i mitt huvud av blåsten ändå. Nu ska vi ta det lugnt. Sköt om er.

Jag känner mig rasande, besviken, maktlös, överkörd, ja det finns många benämningar på de känslor jag upplever efter att ha läst medias beskrivning av hur vårdjätten Attendo tagit emot 130 mkr i stöd under pandemin och nu betalar / betalat ut höga bonusar till chefer……..

Jag utgår från att regeringen begär tillbaka stödpengarna före de betalar ut bonusarna.

Visst måste det vara ett krav att de ska betala tillbaka!

Usch!

Idag blev det eftermiddagsfika hos grannen. Vi satt ute i solen och betraktade svanparet som låg vid andra sidan sjön. Måtte detta fina väder vi haft idag få hålla i sig. Vi har varit ute nästan hela dagen och kämpat med våra stora vedklabbar. Det kommer att ta tid innan alla dessa klabbar är kluvna och ligger staplade i vårt vedförråd, usch! Jag blir trött i ryggen bara  jag tänker på det. Imorgon tror jag att det är dags att beställa köksskåpen och hämta dem samtidigt som vi hämtar veckans mat. Det ska bli så roligt att få börja med skåpen någon dag med dåligt väder. Det är så mycket som händer nu överallt i naturen. Man måste försöka hänga med och göra litet i taget.

Äntligen verkar det som att vi ska få en ordentlig rabarberplanta. Vi har försökt med ättlingar från Holmsundsplantan, men icke. Men i fjol köpte vi en och den tittar i alla fall upp med nya fina blad. Jag passade också på att ta en syrenstickling hos grannen. Den är så liten men jag har satt den i vatten, få se om den får rötter. Hoppas, hoppas. Är det så här fint väder i morgon eftermiddag så ska jag bada för tredje gången. Japp, lite måste man göra för att få fart på sig.

Maj månad tycker uppenbarligen att aprilväder passar bra så idag är det lite mindre kallt och ingen blåst, men grått och tråkigt. Jag roar mig som vanligt med att titta på fåglarna vid fågelautomaten och vi kan konstatera att den större hackspetten verkligen fattat tycke för talgbollar.

Så här hänger han ett antal gånger per dag och talgbollarna går åt väldigt snabbt. Nåja, han är rolig att se på där han hänger och svänger. Ett definitivt vårtecken är att bävern har varit synlig. Jätteroligt. Hoppas få se när den simmar tvärs över sjön. Ytterligare vårtecken, nu har det kommit några kalvar i hagen, gulliga att se på. Även våra mini-pingstliljor blommar vackert. Det är nog vår på väg.

Valborgsfirandet blev inte så roligt som det borde varit. Orsaken var den kalla, kalla blåsten. Vi träffades alla 12 i vårt ”gäng” precis som förra året, nere på badstranden. Skillnaden var att i år satt vi i en ring gömda bakom högen med bryggor. Allt för att försöka hitta lite lä. Ena halvan av grillringen var täckt av det höga vattnet vi har just nu i sjön. Som tur var hade ägaren av badstranden rejäla gummistövlar så vi fick i alla fall igång en eld och kunde grilla. Men så kallt. Vi höll ut i två timmar, sedan gick vi hem och kurade ihop oss i soffan. Vi hade ju tänkt att hålla till i vårt uterum om det blev för dåligt väder, men precis igår så infördes hårdare Corona-restriktioner i Västernorrland och vi är en samling laglydiga pensionärer så vi följer reglerna. Men sådant är livet just nu. Inte hade vi kunnat tro, då för ett år sedan, att det skulle råda samma läge ett år senare. Nu ser vi fram emot andra vaccinationen om en månad och hoppas att vi kan umgås på ett lite normalare sätt. Även idag är det blåsigt och verkar kallt så det får nog bli en innesittardag idag. Hoppas ni hade en bra Valborg.