märklig dag

Det kändes befriande att ha skrivit av sig lite av oron igår. Glad i hågen gick jag ut i uterummet och dammtorkade lite och bad Livskamraten att han skulle göra rent på golvet. Sedan tog jag några små luktärtsplantor och bar upp dem till rabatten vid vägen. Då snurrade det till i huvudet så jag tog snedsteg och fick sätta mig.

Skrämmande är bara förnamnet för känslan jag upplevde. Var det hettan, örat eller aneurysmet som orsakade yrseln? Hur sjutton ska jag orka hålla ihop ända fram till den 16:e. Lever jag till dess så ska jag berätta för överläkaren om hur jobbigt det varit att inte fått tala med någon kunnig person om beskedet att jag har nya aneurysm. Jag har pratat med sjuksköterskorna och de har hjälpt mig att få läget klart för mig. Men de uttalar inga bedömningar, inga råd. Tack och lov ändå att man fått prata med dem, annars har jag verkligen varit helt hängande i luften.

Igår ville Livskamraten att jag skulle hålla mig inne där det är svalt och bara ta det lugnt. Så jag tillbringade dagen på soffan, såg en del av hockeyn, sov genom någon period, spelade spel på surfplattan, helt enkelt gjorde ingenting.

Ska se om jag vågar plantera luktärtorna idag, om det inte är för varmt. Till veckan har jag hörselundersökning och fotvård inbokat. Dessutom kommer nog de nya utemattorna och parasollet under veckan. Jag ska också skriva till Kirurgkliniken i Sundsvall, de skall ordna så jag får ta Covid-test innan besöket i Umeå och jag vill inte riskera att glömmas bort. Veckan därpå bär det äntligen iväg till Umeå för angiografi. Nu gäller det bara att ta sig igenom denna dag.

Njut av det fina vädret, ta vara på det du har.