Jag säger bara: Burr!!!

Jag visste det. Jag kände det på mig. Därför  höll jag inte på att ta mig ur sängen i morse. Det är alldeles grådimmigt ute. Ett sådant där väder när man lika gärna kan stanna kvar i sängen och spela Lily´s Garden på surfplattan hela dagen.

Men, saved by the bell, så hade ju vintertiden slagit till under natten så istället för 10.45 så var klockan bara 9.45 när jag steg upp och det är väl inte så farligt. Jag känner att vetskapen om hur illa det var med mig för en dryg vecka sedan har börjat sjunka in. Först är man så tacksam, så glad att allt gått bra, sedan börjar man inse hur det kunde gått och då sjunker känsloläget. Än har jag inte nått botten och jag vet att jag måste samla på mig glädje så vi får väl se om jag orkar hitta på något idag. Jag ska i alla fall be Livskamraten skjutsa mig till affären och köpa ett färskt bröd att göra mackor av till mina tanter i läsecirkeln i morgon. Jag ska ta med mig en go´kaka också, jag har frysen full.

Jag känner att det blir inget ordna med blommor idag utan det gäller bara att klara sig igenom dagen. Jag kan ju sitta här och titta på mina fåglar så länge, de är så härliga och skänker sådan glädje,