Livskamraten har sotat alla tre kaminer/spisar vi har. Vi hade två glada sotare här i somras, men de fick tydligen inte bort allt sot utan vid en brandinspektion, när jag låg på sjukhuset, så upptäcktes att det behövde sotas ändå mer. Så Livskamraten har rensat och rensat i kanalerna. Med den följden att vi har som ett litet lager sot överallt på nedre våningen. Idag kände jag att nu måste jag börja och torka rent. Så idag blev det alltså vardagsrummets tur. Jag har använt färdiga städservetter från ICA och de är faktiskt bra. Sot smetar ju ut sig, men det gick faktiskt bra att få bort det mesta. Passade på att sköta om blommorna samtidigt och i morgon ska jag plocka fram julgardinerna från källaren. De kan behöva sköljas upp innan jag hänger upp dem. Det känns bra att börja ta över hushållet bit för bit. Luften gick ur mig i maj när jag fick veta att jag hade nya aneurysm. Visserligen ska jag ta det lugnt ett par månader till, men lite kan jag börja speeda upp. Börja återta mitt liv, det känns bra.

Ack, ack, ack, hur gick detta till? Jag har fått in ett par influencers i mitt Instagram-flöde och jag bryter (nästan) ihop varje gång de dyker upp. En är en ung människa som ska övertala mig (oss) att köpa en hårborttagare, för lite hår på kroppen är tydligen det värsta man kan ha. Hon har ett maniskt kroppsspråk, kastar sig fram och tillbaka på en bädd av något slag och visar upp denna fantastiska manick som tydligen ska lösa alla hårigas problem. Vad hon säger har jag inte en aning om, för något ljud har jag aldrig på. Synd för henne att jag redan läst klagomålen från dem som köpt grejen, och reklamerat den, eftersom den tydligen inte befriar vanliga människors armar, ben eller annat från hår.

Sedan har jag fått in ett par influencers som sätter tejpbitar över tänderna och hux flux, så har de kritvita tänder. Är det möjligt, så verkar det ju väldigt lätt att få ett vackert filmstjärneleende. Visserligen har jag läst diverse artiklar om att det kanske inte är så bra med dessa snabbt, vitt, men jag får väl plocka fram Thomas DiLeva igen ”Vem ska jag tro på?”

Ja, igår såg jag också att det kommit in reklam för ett sminkmärke tillhörande en medlem av den mest exponerade s.k kändisfamiljen i Sverige. URK! (Med det menar jag inte Ungdomens Röda Kors).

Detta märkliga fenomen ”influencers) kan verkligen trigga igång min irritation. Kan jag inte blockera det som jag inte vill se? Måste se om det går att göra. Jag ska ju hålla blodtrycket nere.

Nu har jag tittat på tre Netflix-serier, två från Korea och en från Japan. Det jag lärt mig av dem så här långt är att de innehåller:1) en oerhört tjusig kille som alla tjejer suckar och stönar (högljutt) över, som de lagar mat åt och erbjuder sina telefonnummer. 2) killen har alltid ett helt nollställt ansiktsuttryck, går med händerna i byxfickorna eller står med korslagda armar 3) vid något tillfälle under serien bär han tjejen på ryggen 4) tjejen ramlar ihop i en liten hög oberoende var de är någonstans 5) killen sprätter till tjejen i pannan, drar i hennes kind för att visa hur dum hon är. 6) killen tar i hennes hand och bara drar iväg med henne 7) finns det alkohol med i serien så är det alltid någon/några som dricker till dess att de somnar på plats 8) mobilen spelar en oerhört viktig del i livet.

Har jag fått rätt bild av den asiatiska kulturen? Knappast, nog borde den väl rymma lite mer än så…  Men säga vad man vill, man blir fångad av dem. En annan sak, de är låååååånga. De tar oerhört mycket tid, jag har inte ens haft tid att läsa och det har väl aldrig hänt förr. Man vill liksom komma till slutet och då blir man sittande timme in och timme ut. Nu är det färdigtittat för idag. Snart börjar ishockeyn och senare fotbollen. Måtte fotbollskillarna klara sig bättre i denna match. Vi håller väl tummarna!

Helt plötsligt var vi utan Internet för några dagar sedan. Någon tekniker är jag inte, men lyckades lista ut att det var ”pucken” som krånglade. Jag har dragit ur alla kablar otaliga gånger, startat om, letat fram koden till ”pucken”, provat allt. Till slut menade Livskamraten att ”nu åker vi och köper ny puck”. Men jag ville göra ytterligare ett försök och ser man på. Då upptäcker jag att jag har bara tryckt på ena sidan av den avlånga knappen på ”pucken”. Nu provade jag och tryckte på vänster sida av den avlång knappen och, ser man på, Internet kom till liv igen! Jag som trodde jag hade försökt allt!

I onsdags deltog jag i ett digitalt möte, en utbildning för oss nya cirkelledare i ABF. Det kändes så trevligt att vara med i ett sammanhang igen. Det behöver jag känner jag. Denna vecka är det många sammanhang att vara med i, Läsecirkeln på måndag, Hörcentralen på torsdag, för min hörsel på vänster öra kommer aldrig att komma tillbaka efter slaget mot huvudet i maj. Jag håller på att vänja mig vid det och lockkänslan har blivit bättre, men att ligga på sjukhus när man är lite virrig, alla har munskydd och många har olika dialekter, det är ingen dans på rosor kan jag tala om.

Vi avslutar veckan på fredag med både influensavaccin och Covid-dos nr 3. Det blir spännande att se hur det går med tanke på mina blödförtunnande tabletter. Jag har kollat med läkare på Stroke-enheten om det var okej att vaccinera sig och det var helt i sin ordning. Jag måste säga att jag tycker att allt har fungerat väldigt bra med Corona-vaccinationerna. Hoppas nu bara att alla sköter sig och håller avstånd så vi inte behöver drabbas så hårt av smittan denna vinter.

Håll avståndet, använd förståndet så borde det gå bra! Kram

Haft lite jobbiga dagar med för mycket aktivitet och för lite sömn, inte bra, men roligt. Haft både övernattningsbesök och Läsecirkel. Vi är nu sex damer i gruppen och det känns bra att det det kommit till två nya i gruppen. Jag saknar den äldsta men har full förståelse för att hon inte orkar längre.

Idag ska jag i alla fall ta det lugnt. Ett besök på affären samt sedan planera för morgondagens middag blir nog det enda som kommer att göras idag. Våra övernattningsgäster som åkte söderut idag kommer tillbaka norrut och stannar till för middag på hemvägen. För min del får de gärna åka söderut en gång i veckan och varje gång stanna till här och sova eller äta.

Snön faller idag och fåglarna formligen köar vid matbordet. Skatan har upptäckt maten så nu stoppar vi bara talgbollen in i det lilla fågelhuset. De äter upp allt annars. Jag skulle vilja åka och handla några nya ljusslingor och en stor stjärna till Uterummet. I fjol köpte jag en grön stjärna, men den ger väldigt lite ljus tyvärr. Vacker, men inte mycket att ha.

Jag har börjat titta på koreanska serier på Netflix. Det är spännande att se hur kulturen skildras. Spännande att se hur kärlekslivet bland ungdomarna skildras också. Har just avslutat en serie med 17 avsnitt, totalt alltså 17 timmar! Faktiskt en annorlunda serie med många bottnar. Som trollbunden satt jag ibland. Jag börjar förstå att barn och ungdomar fastnar framför sina mobiler och datorer. Denna pandemi har nog ökat andelen äldre trollbundna också.

Idag ska vi tänka på våra nära och kära som inte längre finns med oss. Det är inget problem för mig, det har jag gjort i stort sett dagligen en längre tid nu. Detta i samband med boken om mamma och pappas brev, då har alla möjliga, och omöjliga, tankar dykt upp.

Nej, mitt problem är snarare att tänka på något nytt. Det finns så många märkliga fenomen omkring oss nu Influencers (WTF) är ett sådant nutidsfenomen som jag inte förstår överhuvudtaget. ”Kända influencers” som lever, och i en del fall, lever väldigt gott på detta influerande. Jag hoppas att vi snart genomskådar Kejsarens Nya Kläder och kan lämna detta fenomen bakom oss. Även alla dessa ”kändis”-program- Ibland har man verkligen skrapat på TV-botten och fått fram någon, för mig, helt obekant människa som ska tala ut om problemen i sina liv. Who cares? Det räcker väl med de problem som människor i min närhet har i sina liv. Vi tittar mest på filmer eller serier som vi kan välja själva nuförtiden.

Om jag ändå kunde få utlopp för min verksamhetslust genom kroppsliga aktiviteter, men det är inte mycket jag kan göra ett par månader framåt. Igår såg jag att det blir introduktion till Gong-soundhealing i bygdegården nästa lördag. Ska jag gå? Det kan väl knappast vara så ansträngande, lyssna på gong-gongande i 1,5 timme och sedan fika? Jag har inte den blekaste aning om vad det är, men jag är väldigt sugen att prova…… Få se om jag anmäler mig på måndag, bara för att…..

Till dagens middag ska jag tända ljus och sända goda tankar till de bortgångna kära.

Så många människor jag har att minnas. Människor som betytt så mycket för mig i mitt liv. Människor som fortfarande betyder mycket för mig. För visst är det så att så länge det finns någon som minns, och tänker på en människa, så finns denne på något sätt kvar.

När man tänker på det så inser man verkligen att man blivit rejält äldre. Inte minst detta att jag tvärt tappade hörseln på vänster öra gjorde att jag tväråldrades på något mystiskt sätt. Jag har nu fått besked att hörseln aldrig kommer tillbaka utan jag står på väntelista till att få hörapparat. Jaja, det har i alla fall blivit bättre, eller om jag har vant mig, för det känns inte lika mycket som att jag sitter i en burk och pratar och det känns skönt.

Det är mycket inriktning på ”jag” i dessa tider. Den 17/11 blir det återbesök på Hörselcentralen, nästa vecka borde det komma kallelse till uppföljning på Neurokirurgen Sundsvall och inom 3 månader ska Neurokirurgen Umeå höra av sig. Det blir väl troligen efter nyår kan jag tänka mig. Då får jag höra vad de har för planer för mitt sista(?) aneurysm, operation snabbt eller långsam tortyr? Se bara så egocentrerad jag är, jag börjar med att skriva om andra människor och sedan, vips är jag över på mig själv.

Jag ska skärpa till mig och snart börja rikta mina blickar mot omvärlden igen. Så du kan ta paus från mina skriverier ett tag igen om du blir less på mitt bedrövliga skrivande. Det kommer att bli bättre……… hoppas jag.

Igår ringde en granne och bjöd på middag. Så trevligt, mitt i vardagen så träffades vi 5 grannar och åt middag. Enkel husmanskost, men med ett glas vin till och päron med After Eight till efterrätt. Jag älskar sådana tillfällen. Vi har så trevligt ihop och det sätter verkligen guldkant på tillvaron. Före Corona gjorde vi så ganska ofta och det är en aktivitet som jag ska försöka hålla vid liv.

Visserligen fick jag gå och sova en stund för att orka med det, men jag kände mig pigg och alert ända fram till kaffet, då slog hjärntröttheten till, så vi gick hem strax före 20.00. Vänner ska man vara rädda om. Idag ska jag börja städa ut i gästrummet för vi får gäster på måndag. Gäster som stannar till på sin väg söderut, längtar efter dem.

Ta vara på livet, mina vänner. Man vet aldrig vad som händer här i livet så njut av allt du bara har omkring dig av vänner och familj, djur och natur, goda böcker och aktiviteter. Kram

Idag var det premiär för vår Läsecirkel igen. Det var längesedan vi kunde träffas och vår möteslokal har inte öppnats ännu. Vi fick träffas på badhuset istället. Men trevligt var det. Den äldsta damen som nu  går mot 94 avstod från att komma, tråkigt nog. Men de övriga var likadana som tidigare. Vi hade till och med fått en till medlem, 81 år var hon, pigg och alert. Det är det som är så roligt med dessa damer, de har kvar sina ”yngre” jag och är så mysiga. Jag hade smörgåsar och cafeteria-kaka med mig och vi fick många varma skratt tillsammans.

Väl hemma, efter 2 timmars träff, så blev det soffhäng, jag sov och snarkade så det stod härliga till. Förstår inte varför man har börjat snarka, det känns lite……okvinnligt kanske. Gillas inte.

Något som verkligen kändes bra, eller rättare sagt, jag kände hur hemskt det skulle varit, det var väl om jag skulle tappat talet. Måtte det gå bra framöver, jag vet ju att de opererade nära talcentrum. Vad som förundrar mig är att jag sade ”shit” så ofta. Oftast visste jag inte vilka ord som kom fram, men ordet ”shit” dök upp stup i kvarten. Det måste ha varit någon slags desperat känsla över att inte kunna förmedla mig. När jag återfick talförmågan så bad jag faktiskt om ursäkt för ordet, det är väl att betrakta som ett svärord och jag brukar inte svära folk rakt upp i ansiktet. Där lärde jag mig något nytt om mig själv. Det är aldrig för sent att lära något nytt!