Farliga trottoarer på Rådhusesplanaden

För två veckor sedan var jag i Umeå. Tog tåget från Sundsvall på morgonen, blev hämtad vid stationen och kunde sedan delta i en jättetrevlig lunch med mina gamla arbetskamrater, så roligt!

Därefter var vi tre stycken som gick in i en butik på Rådhusesplanaden, ni vet där man byggt upp en förhöjd ramp för att komma in i affärerna. Det bar sig inte bättre än att när vi lämnade affären så skulle vi gå åt skilda håll, vi pratade och kramades, och så faller jag baklänges ned från den uppbyggda delen. Som en fura känner jag att ”nu ramlar jag”. I nästa ögonblick tänker jag ”huvudet” och vrider snabbt på kroppen. För den som inte vet så är det så att jag opererat 3 hjärnaneurysm, och har ett kvar, så jag vill absolut inte slå i huvudet. När jag låg där så samlades en grupp människor runt mig, alla var så rara och omtänksamma, en gick in i affären och påpekade vad som hänt, en boende i huset berättade att hon sett flera som ramlat, det finns ju inget räcke, inga pinnar som markerar höjdskillnaden utan enbart en mycket sliten gul-svart markering.

Jag var så chockad efter mitt fall att jag knappt kunde prata, det blev ett adrenalinpåslag så jag lät som jag sprungit maraton. Efter en stund kände jag att det kändes ont i ryggen och i mitt vänstra ben. På kvällen kändes benet som avdomnat från knät och ner till foten. Min bedömning blev att någon nerv kom i kläm vid vridningen av ryggen. Domningen i benet har gått till sig, men det ryggonda finns kvar. Idag var jag till frissan och hon har ju världens skönaste massagefåtölj så ryggen fick sig en riktig genomgång, inte dumt alls, fast ont.

Tillbudet är anmält till Kommunen så nu väntar jag på att de ska höra av sig. Om man inte vill sätta räcke hela vägen så kan man kanske sätta upp någon typ av ”stingpinne” så man uppmärksammar höjdskillnaden. Om jag slagit i huvudet så kunde det slutat på sjukhuset (i bästa fall) eller kyrkogården. Då skulle jag spökat för avdelningen som ansvarar för trottoarer m.m.

Nu är det en vecka sedan jag badade ute i sjön så det börjar bli dags för ett nytt dopp. Hoppas det blir klart väder med lite sol i morgon, då kan jag bada före det är dags för vattengympan. Man måste ju hålla sig igång.

6 kommentarer

  1. Carita

    Så roligt att åter få höra ifrån dig !
    Som jag saknat och längtat .
    Detta med din trädgård och dess planteringar och växtlighet en del , men generellt dig och ditt skrivande.
    Ha det gott !

    • grandmother (inläggsförfattare)

      Så rart skrivet av dig! Ja, det känns som att orken kommit tillbaka och glädjen i att skriva. Kram

    • grandmother (inläggsförfattare)

      Jag blir fortfarande lite kallsvettig när jag tänker på hur det hade kunnat gå. Jag hoppas så att Kommunen förbättrar märkningen så inte fler behöver falla. Jamen, en riktig hårding är jag, haha, fast nu är det börjar bli isbildning så känns det lite jobbigt att ta på baddräkten och gå ut.

  2. Helena Nilsson Springare

    Men usch å fy… Tur att du klarade sig med livhanken i behåll ❤️

    Jag har också reagerat över de där märkliga nivåskillnaderna och även att alla stenplattor i centrum är så dåligt lagda att man kan se att det skiljer nån cm här å där plus att det är glipor emellan som gör att man måste kolla var man sätter både klackar å tassar.

    På Vasaplan har de också gjort några potentiella fällor.. på flera ställen finns det stora plåtar, med utstansade hål på marken där man lätt fastnar med en klack och ramlar, eller i värsta fall bryter foten av sig. När det snöar ser man inte ens de där hemska metallsjoken.. där under ligger dessutom massor med fimpar. Uurk..

    Ja vad kan man säga.. vissa saker VAR faktiskt bättre förr 😎

    Kram på dig!

    • grandmother (inläggsförfattare)

      Jag har anmält det till Kommunen. Om tillräckligt många anmäler så kan man hoppas att de åtgärdar det. Du vet, hoppet är det sista som dör 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.