Snabba svar ibland

Igår var jag till badplatsen Dyket. Jag stoppade två kvinnor som var ute på promenad och frågade om de visste om det fanns någon plats för vinterbad. Tydligen hittade jag av rätta personerna att fråga för en av dem var väldigt entusiastisk över detta med kallbad. De visade mig platsen, upplyst och med en pump som höll vaken isfri. Dessutom fanns en fin bastu att hyra för en billig penning. Så spännande. Glad i hågen gick jag till adventsfikat på andra sidan sjön och berättade för min badkompis, grannfrun, om detta. Hon berättade då att hon badat tre gånger till efter vad vi trott vara sista gången. Rackarns, nu måste nog jag bada en gång till också, bara därför att… här handlar det inte om att grannen har större bil utan vem som är mest ihärdig med badandet. Tidigare om åren har det gällt vem som badat tidigast på våren, men saker och ting förändras.

Nu är även Läsecirkeln slut. Jag hade köpt med mig härliga mackor från kondis i Njurundabommen och vi avslutade med ett långt snack kring fikabordet. Jag fick en jättefin blomma och choklad av dem, så snällt. Nu är det bara  jullunch tillsammans med övriga cirkelledare kvar så är alla ”skyldigheter” avklarade.                     

Svaret på min olycksanmälan till Umeå Kommun om den höga kanten på Rådhusesplanaden resulterade
i att de kommer att sätta dit en ny varningstejp. Hoppas att den inte försvinner under snömodden bara.

Jag har ju också fått en begäran om ett utlåtande på en vara jag beställt via Internet. Eftersom jag ännu
inte fått varan så kunde jag ju bara svara som det var. Där har det också kommit ett svar, nämligen att
det var stor efterfrågan på just den produkten och att de beklagade att jag inte fått besked om det.
Inte illa tycker jag. Jag trodde aldrig att det verkligen var någon som beaktade sådana utlåtanden.

Så var jag på Mammografi (tack för denna utmärkta service från sjukvården) i torsdags. Som vanligt berättade
sköterskan att svar skulle komma inom ca 3 veckor och att de skulle höra av sig direkt om undersökningen visade
att något var fel. Sent på lördag kastade jag en blick på telefonen och milda makter, jag hade ett brev
från Västernorrlands Landsting på Kivra. Hjärtklappning! Men det var faktiskt ett friskbrev, det stod
som rubrik. Men ett tag var pulsen ganska hög, det kan jag tala om.

Tydligen arbetar de febrilt för att minska köerna i sjukvårdskön. Vår 89-åring (Läsecirkeln) hade fått kallelse till
Ortopeden i lördags och fått besked om att de kommer att operera hennes höftled. Det är en  riktig Tant, hon har genomgått
behandling mot bröstcancer och nu fått påbörja behandling mot cancern som resulterat i en knöl på halsen. Hon har så
ont i sin höft, men hon klagar aldrig. Aldrig säger hon ett ord om att hon har besvärligt och hon kommer varje måndag på
Läsecirkeln. Enda gången på de fyra år som jag deltagit så har hon bara varit borta vid ett tillfälle och då låg hon inne
på sjukhuset. Tänk den som kunde lära sig av henne, aldrig klaga, aldrig ge upp. Jag har något att sträva efter. Jag vill
också bli en riktig Tant, i ordets trevliga betydelse.