Idag har absolut inget blivit gjort. Frånsett då skottningen. Skottat ordentligt har jag gjort, sopat av bilen, satt in motorvärmaren och lagt på skyddet över vindrutan. Så i morgon hoppas jag att vi kan åka in till Birsta och handla lite av livets nödtorft. Jag känner en absolut längtan efter lite snyggt ”att ha under”. Visst är det så att vissa plagg är i tvättmaskinen ganska ofta och blir inte så roliga efter ett antal tvättar. Nu känner jag för lite lyx och flärd, helt enkelt en liten shoppingrunda, bara för mig. Följer inte Livskamraten med så åker jag själv. Detta är viktiga saker för ens välbefinnande.

Har kontaktat företaget som skall leverera min gjutform så nu är det bara att vänta på svar. Eller så kommer formen före (hoppas!). Det känns som att jag fått så mycket fritid nu när cirklar är avslutade, alla vaccinationer är avklarade, alla ”måsten” är borta. Jag går i väntans tider, väntar på formen, väntar att hushållsrullen ska ta slut så jag kan börja göra en kamin åt lilla tomtenissen. Väntar, väntar, väntar och tittar på alla möjliga serier, filmer och idrott under tiden. Tittar på programmen om vad som sker i det politiska arbetet, blir illamående av att se, och läsa om, vissa av förslagen som diskuteras. Vill inte att det Sverige jag känner till ska försvinna.

Julen närmar sig, julklapparna är färdiga, julkorten är skrivna men inte frankerade och hyacinter och amaryllis blommar. Ganska idylliskt. Dessutom har vi ju fått mycket snö så landskapet ser väldigt inbjudande ut. Igår när jag kom upp till vägen så var den ännu inte plogad. Det var riktig pudersnö och såg så härligt ut att jag lade ifrån mig snöskyffeln, valde ut en bra plats på vägen och började göra snöänglar. Den ena efter den andra, mitt på vägen. Jag kände mig som ett barn och njöt verkligen. Men just när jag låg där och gjorde änglavingar så hör jag en röst som säger -har du ramlat?

Haha, en av grannarna längs vägen hade kommit pulsande genom snön och såg mig ligga där. Lite orolig hann han bli, men sedan såg han mönstret av änglar och blev tvungen att skratta. Ja, det skrattet bjuder jag på, det var en härlig stund och de samlar jag på till mitt livs halsband. Det blev en vit pärla, en riktig gnistrande sten. Det blev ny skottning idag men nu var vägen plogad så det blev inga fler änglar.

Om en stund ska vi gå iväg på glöggmingel, mysigt. Det är härligt med den fina stämning som vi har oss grannar emellan. Vi ska bara komma ihåg att ta med pannlampan för det blir väldigt mörkt längs vägen.

I tomtebyn lyser ljusen. Jag undrar om det pågår någon aktivitet i kyrkan, kanske en gospel-kör på besök. Kanske ska ställa dit en mugg med glögg?

En vända med skottning har det blivit. Räknar med att gå ut och göra en omgång till lite längre fram Vitt och vackert är det och det njuter jag av. Idag är det skidskytte och fotboll, få se om jag orkar titta. Ett litet hantverk ska jag också börja på idag.

Våra nya unga grannar har haft så fint i sommar ut mot vägen. Hon är väldigt intresserad av blommor och har en väldigt bra blick för hur man gör fint omkring sig. I sommar har vi inte sett till dem så mycket men pallkragarna, hinkarna och allt man bara kan stoppa ned blommor i, har varit så vackra. Hon  brukar komma med en släpvagn på hösten och gräva upp alla underbara dahlialökar och städa bort alla blomrester. Men inte i år. Allt har bara stått och förfallit. Så när vi hade haft ett par frostnätter så grävde jag upp dahliorna som fanns uppe vid vägen. Skakade bort jord, stoppade ned dem i papperspåsar med namnlappen i. Jag sms:ade och berättade vad jag hade gjort och att påsarna låg inne i vårt uterum. Då trodde jag att någon skulle hämta dem tämligen snabbt. Men icke då. Till slut blev det kallt även inne i uterummet så jag rensade bort mer jord, klippte bort lite grönt, lade i nya papperspåsar och bar ned dem i källaren. Livskamraten har ringt till sambon, men han säger bara att hon arbetar bara, hon orkar ingenting när hon är ledig. Aj, aj, det är inte bra. Hoppas hon kan gå ned i varv innan hon går in i den förbaskade vägg som ibland dyker upp framför människor. Dessvärre har hon blivit chef för en liten butik som har öppet i stort sett alltid så någon julefrid lär det inte bli.

Så förutom mina egna dahlialökar så har jag ca 20 stora lökar, går nog att dela upp i dubbelt så många. En hel förmögenhet är det. Lika många lökar finns nog inne på gården också, och de lär ju vara frusna vid det här laget. Så är det. Man kan inte leva andras liv, men jag har i alla fall försökt hjälpa till lite.

Vet ni vad jag ska börja med för hantverk? Jag ska göra en liten kakelugn, eller kamin, till min lilla tomtenisse. Han ligger och snusar så gott i sitt lilla rum (läs: mitt vitrinskåp) men en värmekälla kan ju behövas till vintern. Tror att jag ska väva en matta också. Min beställda gjutform saknas mig.

Det blev en jobbig dag igår. Jag kunde inte somna av någon anledning kvällen före så det blev en sen morgon. Men sedan blev det bättre. Vi åkte och tog influensavaccinet. Jag som saknar detta med att man känner nästan ”alla” när man är ute på samhället blev så glad när det var två personer på Vårdcentralen som kände igen mig och som jag pratade med. Så glad över det lilla blev jag.  Senare var jag bjuden på PRO:s julsupé. Såväl styrelsemedlemmar som cirkelledare och personer som brukar ställa upp och hjälpa till vid olika aktiviteter var där och ett gott julbord hade de ordnat. Trevligt och gemytligt.

Min tanke var att avsluta dagen i Kyrkan där man skulle ha musik i mörker. Tyckte att det lät härligt, att få sitta i halvmörker och bara njuta av fin musik i Njurundas vackra kyrka. Men när jag kom hem slog huvudvärken till. En riktigt ond huvudvärk som inte ens dämpades med Alvedon. Så jag blev liggande på soffan. Då vaknade rädslan – är det nu aneurysmet brister?

Det är som överläkaren i Umeå sade: brister ditt anerysm så hamnar du på mitt bord.

Men innan jag kommit till Umeå, vilka skador har det då hunnit bli? Jag fick ju stroke vid senaste operationen i oktober, vad händer denna gång? Kommer jag att dö?

En sak är säker, det är inte lätt att gå och lägga sig när man har de tankarna. Man vågar inte sova för vem vet…..Man kollar med Livskamraten; visst ringer du ambulansen direkt? visst vet du var vi har testamentet och framtidsfullmakten? Jag lever så bra jag kan, håller tankarna borta från vad som kan hända, gör det jag vill. Men så skört välbefinnandet är, så lite som behövs för att rädslan ska vakna.

I våras besökte jag Vårdcentralen i Kvissleby och pratade om min rädsla. Jag visste ju storleken på kvarvarande aneurysm och bad att få göra en undersökning för att se om det vuxit. Läkaren menade att Neurokirurgen i Umeå fortfarande ha ansvar för mig,. Jag berättade att de inte kommer att följa upp mig utan bara avvakta. De tar hand om mig om något händer. Då menade han att ansvaret har väl gått över till Stroke-enheten i Sundsvall att hålla koll på mig. När jag berättade att de menar att ansvaret ligger hos Umeå så det är ingen som ”bryr sig” om mig, så remitterade han mig för CT-undersökning. Han gjorde sitt bästa för att jag skulle slippa gå och oroa mig över sommaren och bad att jag skulle få röntga mig inom 4 veckor. Det var i maj och i oktober blev jag röntgad.

Här gick jag och väntade, först på kallelse till röntgen, och sedan på svar från läkaren. Inget svar kom så efter några veckor skrev jag via 1177 och frågade. Jag fick snabbt ett mejl från en annan läkare vid enheten som meddelade ”oförändrat läge”.

Jag tror inte att någon kan sätta sig in i hur det känns att leva med vetskapen om att man har en ”tickande bomb” i huvudet. Inte minst när man haft en hjärnblödning som opererats. Fem månader senare en ny operation för att åtgärda ”tvillingsaneurysmet” och sedan, drygt 10 år senare, få göra ett nytt ingrepp och ändå veta att det finns ytterligare ett svagt kärl kvar. Är det undra på att man ibland känner en oresonlig ilska över folk som gnäller över ditten och datten, små saker som inte betyder något egentligen?

När jag låg inne på sjukhuset i Umeå så visade det sig att en av de kvinnliga läkarna hade jobbat där redan när jag låg inne första och andra gången. Hon uttryckte det som att en del människor klagar för minsta lilla elände och att hon tyckte det var beundransvärt hur jag klarat av allt. Ja, det är kanske så, suck.

Huvudvärken gav med sig efter halva natten så nu känns det bättre. Men lite skakad är jag, det är inte roligt att känna sådan ångest. Nu har jag promenerat, ätit lunch, bloggat av mig lite känslor så nu ska jag se om jag kan hitta något roligt hantverk i väntan på att min gjutform ska levereras. Jag hoppas ni som läser har det bra och ser fram emot julen med glädje i hjärtat. Kom ihåg, det viktigaste är att få vara med dem man tycker om.

Igår var jag till badplatsen Dyket. Jag stoppade två kvinnor som var ute på promenad och frågade om de visste om det fanns någon plats för vinterbad. Tydligen hittade jag av rätta personerna att fråga för en av dem var väldigt entusiastisk över detta med kallbad. De visade mig platsen, upplyst och med en pump som höll vaken isfri. Dessutom fanns en fin bastu att hyra för en billig penning. Så spännande. Glad i hågen gick jag till adventsfikat på andra sidan sjön och berättade för min badkompis, grannfrun, om detta. Hon berättade då att hon badat tre gånger till efter vad vi trott vara sista gången. Rackarns, nu måste nog jag bada en gång till också, bara därför att… här handlar det inte om att grannen har större bil utan vem som är mest ihärdig med badandet. Tidigare om åren har det gällt vem som badat tidigast på våren, men saker och ting förändras.

Nu är även Läsecirkeln slut. Jag hade köpt med mig härliga mackor från kondis i Njurundabommen och vi avslutade med ett långt snack kring fikabordet. Jag fick en jättefin blomma och choklad av dem, så snällt. Nu är det bara  jullunch tillsammans med övriga cirkelledare kvar så är alla ”skyldigheter” avklarade.                     

Svaret på min olycksanmälan till Umeå Kommun om den höga kanten på Rådhusesplanaden resulterade
i att de kommer att sätta dit en ny varningstejp. Hoppas att den inte försvinner under snömodden bara.

Jag har ju också fått en begäran om ett utlåtande på en vara jag beställt via Internet. Eftersom jag ännu
inte fått varan så kunde jag ju bara svara som det var. Där har det också kommit ett svar, nämligen att
det var stor efterfrågan på just den produkten och att de beklagade att jag inte fått besked om det.
Inte illa tycker jag. Jag trodde aldrig att det verkligen var någon som beaktade sådana utlåtanden.

Så var jag på Mammografi (tack för denna utmärkta service från sjukvården) i torsdags. Som vanligt berättade
sköterskan att svar skulle komma inom ca 3 veckor och att de skulle höra av sig direkt om undersökningen visade
att något var fel. Sent på lördag kastade jag en blick på telefonen och milda makter, jag hade ett brev
från Västernorrlands Landsting på Kivra. Hjärtklappning! Men det var faktiskt ett friskbrev, det stod
som rubrik. Men ett tag var pulsen ganska hög, det kan jag tala om.

Tydligen arbetar de febrilt för att minska köerna i sjukvårdskön. Vår 89-åring (Läsecirkeln) hade fått kallelse till
Ortopeden i lördags och fått besked om att de kommer att operera hennes höftled. Det är en  riktig Tant, hon har genomgått
behandling mot bröstcancer och nu fått påbörja behandling mot cancern som resulterat i en knöl på halsen. Hon har så
ont i sin höft, men hon klagar aldrig. Aldrig säger hon ett ord om att hon har besvärligt och hon kommer varje måndag på
Läsecirkeln. Enda gången på de fyra år som jag deltagit så har hon bara varit borta vid ett tillfälle och då låg hon inne
på sjukhuset. Tänk den som kunde lära sig av henne, aldrig klaga, aldrig ge upp. Jag har något att sträva efter. Jag vill
också bli en riktig Tant, i ordets trevliga betydelse.

Så har Svenne Hedlund gått ur tiden. En idol i bandet HepStars minsann. Jag glömmer aldrig konserten vi var på i Umeå någon gång när jag gick i högstadiet. Länge sparade jag tidningsurklippet från VK där jag fanns med. Glädjen var stor när jag fick gå på konsert. Ja, det var då det.

Är det någon jag skulle vilja se på en konsert så är det Springsteen, fast helst i en mindre föreställning där man kan njuta mer på ett gammaldags och traditionellt sätt. Så gammal har jag blivit. Idag känner jag mig lite loj, det blev inget av att åka och titta på den eventuella isvaken på Dyket, usch så oföretagsamt av mig. Men jag gör ett nytt försök i morgon, söndag. Vi är bjudna på adventsfika i morgon och då är det bra om jag kan informera min badkompis om att det går att bada här i närheten. Hoppas att det går.

Jag undrar om det är några som tänker ”röstade jag rätt i valet”? Hoppas det. Hoppas också att de lärt sig, vi ska väl inte gå i riktning mot fascism? Är vi inte på väg åt fel håll? Stöd för elkostnader under 2021, gäller södra delarna av Sverige. Alltså den som har stor villa med mycket utomhusbelysning, uppvärmd pool (inte genom att elda med ved), kanske liten gäststuga / poolhus, ska de belönas för det? När jag tittar på hur vi själva halverat vår elförbrukning, utan att förlora komfort, och med vetskapen om att vi som regel har betydligt kallare här uppe i norr…..och under längre period……så kan jag bara skaka på huvudet.

För att inte tala om att ”de” planerar att sänka skatten för höginkomsttagare? Detta samtidigt som man konstaterar att barnen äter mycket mer i skolmatsalen, speciellt på fredagar och måndagar! Kan det vara så att barnen / ungdomarna har mindre pengar att gå ut och äta godis / chips istället för skolmat? att man äter för att klara helgen bättre? att man äter mer på måndagarna för att helgen inte innehållit så mycket mat och lite extra gott som vanligt? Är det en vild gissning att barnen som kommer från höginkomstskiktet inte behöver avstå från go´bitar under helgerna? Vad i hela världen är det som händer?!

Med tanke på allt som pågår i omvärlden i form av krig och förtryck så har vi det fortfarande bra. Men det känns som att vi styr åt helt fel håll. Lyssna på vad partiledarna lovade före valet, och vad de (inte) gjort för att uppfylla dessa löften. Ord kostar inget och sk-tprat har det varit gott om. Är det någon som tror att Moderaterna, KristDemokraterna, Liberalerna styr Sverige? Nej, se till att barn, barnbarn läser Anne Franks dagbok och uppföljningen som berättar vem som gjorde vad, se till att barnen vet vad som faktiskt händer med dem som vill vara fria att älska den dom vill, att få yttra sig fritt (läs om SD:s förslag om hur man vill börja styra medias rätt att yttra sig fritt) och jämför med vad boende i länder där det finns en ”StatsTV” får veta, eller inte veta, om omvärlden.

Varför känns allt så tungt idag? Jag tror faktiskt att det är så enkelt att det var artikeln om att skolbarnens matkonsumtion ökat som eldade på min frustration. Barn ska ha rätt till likadana villkor i skolan och det ska inte spela någon roll om föräldrarna är hög-låg-mellaninkomsttagare. Vilka är det som bäst behöver en skattelättnad?

Jag hoppas i alla fall att ni alla får ha en fin helg med lagom mycket mat och kanske en liten go´bit som dessert. Själv ska jag läsa boken om vad som skedde runt händelserna i Anne Franks dagbok, vem gjorde vad. Kommer inte ihåg vad boken heter just nu och ids inte gå upp i sovrummet och kolla så jag får återkomma med författarnamn och boktitel, kanske i morgon.

Japp, nu är det färdigt med att handla julklappar. En stund på Birsta Centrum och allt var avklarat. Julklappshögen har definitivt minskat de sista åren. Tiden då man köpte leksaker i parti och minut är över. Nu är det färre, men större och dyrare, klappar som är aktuella. Det känns helt riktigt att man drar ned på inköp av ”onödiga” saker. Hur många julklappar har man köpt som varit jättespännande under julhelgen men som sedan bara legat på någon hylla.

Ute regnar det så någon större julkänsla har man inte när man går utomhus. Men här inne är det pyntat och fräscht så man får ändå känslan av att en speciell årstid nalkas. Inte minst märks det på att allting ska avslutas nu, på måndag är det sista träffen i Läsecirkeln. Då ska vi avsluta vår trevliga bok och fika gott och länge. I onsdags var det avslutning på vattengympan och då fick jag höra talas om
vinterbadarna Polar Bears. En förening som brukar bada kl 10.00 på söndagar vid Sidsjön. Det verkar trevligt men lite för långt att åka. Men jag har kollat vidare och hört att det finns en vak vid Dyket, badplatsen i Kvissleby. Så i morgon ska jag ut och se hur det verkar och passa på att beställa goda skinkmackor till på måndag.

De höga elpriserna håller i sig så vi eldar med ved. För att snabba på värmen på morgonen så använder vi gasolbrännare och det fungerar väldigt bra. Vi har förbrukat hälften så mycket el i november jämfört med i fjol och det känns ju bra.

Dags att fixa lite middag. Har ingen matlagningslust idag så det får bli falukorv med ris, jag kanske kan slänga i lite soltorkade tomater så blir det lite stuns på maten i alla fall. Så får det bli. Snabbt och enkelt.