Lite ångest tittade fram

I morse när jag som vanligt drog undan gardinen i sovrummet så lade jag märke till en bil hos grannen på andra sidan sjön. Blev lite fundersam för det var tidigt och det var något som inte stämde. Jag gick ner och satte mig vid datorn för att läsa tidningen som vanligt och fick då se att ambulansen kom och hämtade någon i det huset. Det var frun i huset som fått en stroke och som nu var på väg till Sundsvall Sjukhus. Alla vi som är ett ganska hopsvetsat gäng engagerade oss naturligtvis och oroade oss.

Efter ett par timmar fick vi höra att man varnade på radion om att en ambulanstransport var på väg längs E4 till Umeå och man bad bilisterna att vara vaksamma och köra åt sidan. Det var grannfrun!

Jag hör mig säga i telefon att då kommer hon under bra vård i Umeå. Lugnt och stilla säger jag det, men sedan slog ångesten till. Det är ju min värsta mardröm! Detta att mitt anerysm ska brista, jag skjutsas till Sundsvall och först efter flera timmar fraktas iväg till Neurokirurgen i Umeå.

Jag vet ju när hon kördes härifrån och antalet timmar hon var i Sundsvall innan de körde henne vidare. Ve och fasa. Varje ögonblick är dyrbart vid sådana händelser. Hjärtklappning, kallsvett. Jag är så ledsen för hennes skull, för hennes man……

Man måste lugna ned sig, det är inte bra att blodtrycket stiger. Alltså har jag gjutit en liten blomma och satt luckor på tomtenissens kakelugn. Jag blev inte riktigt nöjd med luckorna, de ser lite kladdiga ut, men idag orkar jag inte göra något åt det i alla fall. Sköt om er!